måndag 27 februari 2012

Vardag.

Nu har dotter och svärson åkt tillbaka till Sverige. Det blir som vanligt väldigt tomt.

Här blir det bara varmare och varmare. Idag var det 35 grader. Jag orkar inte så mycket i denna värme och mitt på dagen gör jag som sydeuropeèrna, jag tar en siesta.
.
På kvällen blev det en behaglig värme 30 grader, men då kunde jag inte vara ute, jag blev överfallen av mygg. Vi tog med oss hit svenskt myggmedel, MYGGA,  det hjälper faktiskt mot dessa myggor också.
Innan jag åkte hit till Pattaya så fick jag förmånen att gå en sk.kulturkurs i Stockholm. I Bangkok fick jag en fortsättningsföreläsning. Där sa man, bl.a. att man är tvungen att tvätta alla golv varje dag, för att det blir något konstigt svart damm på golven. Ja visst tänkte jag, bor man i Bangkok med den trafiken, där luften är smutsig, så förstår jag det, men inte här vid havet. Oj vad fel jag hade, två dagar efter golvtvätt blir fötterna alldeles kolsvarta av att gå på golvet.Vad detta beror på vet i sjutton, kanske finns det något kolkraftverk i närheten, jag vet inte.
När man sopar golven, använder man här en speciell sorts kvast, där stråna spretar åt alla håll. Jag testade den, men det gick inte, man måste nog ha en viss teknik för att den ska fungera.


En liknande svensk sopborste inköptes. Den var bra, men eftersom ytorna här är jättestora, så var det jobbigt. Jag ville ha en dammsugare. Eftersom man inte använder det här, så var utbudet begränsat. Jag fick faktiskt tag i en. Om man jämför den med dammsugare hemma, så är den dålig. men det är iallafall mer krut i den, än det är i motorn bakom kvasten. Jag är nöjd med den.

Jag har inhandlat ett par underliga byxor. jag kunde inte låta bli eftersom jag tyckte de var fantastiska i sin form. Det är två tygstycken som är ihopsydda.


Man knyter först bak, sedan tar man det andra tygstycket och knyter fram och då
sim-sala-bim blir det ett par byxor.


Samma storlek passar alla, storleken beror på hur hårt man knyter.


Ett av bananträden på tomten har blommat med en lila blomma och nu kommer en ny bananstock. Det blir till att äta bananer igen. Dessa bananer vi har är så goda, små och söta




fredag 24 februari 2012

Koh Chang.



Nu har vi haft besök av dotter och svärson. Efter att ha varit här i Pattaya några dagar, åkte vi tre 30 mil till den fina ön Koh Chang.


Till helgen anslöt Kenneth. Han hade under sin resa ner sett fem olyckor med flera svårt skadade. Trafiken är fasansfull.

När vi kom fram till ön åkte vi en mil till den resort där vi bodde. Eftersom ön är väldigt kuperad med höga berg, så var vägarna smala och serpentinliknande.




 Vi bodde på en väldigt fin och trivsam resort som hette Klong Prao Resort.

Infarten till vår Resort.
.

Här bodde vi.

Denna bro ledde till frukostrestaurangen.

Middagsrestaurangen låg i anslutning till stranden.





Det var stor skillnad mellan ebb och flod. På kvällarna försvann vattnet ca 25 meter ut och stranden blev jättelik.


När vattnet försvunnit kunde man se små vita krabbor. De for ut och in i sitt hål och grävde upp sand.




Det fanns mangroveträsk vid resorten.


Ett par dagar fick vi uppleva regn och ett ordentligt åskväder som varade flera timmar. Då passade vi på att åka runt och utforska ön.
  Eftersom Koh Chang är en nationalpark så var det väldigt intressant, hela ön är mer eller mindre djungel.



Vi kom till en väg som gått sönder, så man hade byggt en provisorisk väg vid sidan om. Eftersom vi hade en stor rejäl bil gick det bra.


Vi fortsatte på olika vägar rätt in i djungeln, och plötsligt stod denna skylt på vägen.


Vi hade ju en bra bil, så detta klarade vi säkert av, så vi körde förbi skylten. Oj,oj, så vägen såg ut, detta problem klarade vi inte, vi var tvugna att vända. Denna provisoriska bro var alldeles för klen för vår bil.




Medan Kenneth vände bilen gick vi ut och tittade. Vilken kompakt växtlighet, och man kunde höra ljudet av fåglar, grodor och syrsor, alltså det var riktiga djungelljud.



Tät växtlighet med långa lianer som hängde ner från träden.

Vi såg många termitstackar.

Vi tittade också på olika frukträd. Det var spännande att se hur de exotiska frukterna växer. Vi kallade det, att vi var ute på fruktsafari.
Ananas

Durian

Guava

Longan

Papaya

Stjärnfrukt


På södra delen av ön hittade vi en flytande marknad. Alla butiker stod på pelare i vattnet. Innan man gick in i en butik, var man tvungen att ta av sig skorna vilket jag ofta glömde.



Här på denna restaurang passade vi på att äta.


På vår resa runt ön såg vi, att man hade rensat ut i mangroveträsket och hade där (som vi tror) uppfödning av jätteräkor.Det var en jättestor anläggning.
Här fanns många bassänger och man hade stora apparater som luftade bassängerna.
( Jag har hört att i Sverige är det nu en kampanj mot att äta jätteräkor p.g.a. miljöförstöring)

På hemvägen såg vi många skyltar, där det stod att man inte skulle mata aporna. Vi blev intresserade och stannade, för här måste det ju finnas apor. Vilken tur vi hade, vi såg apor.
Här sitter faktiskt två apor men de är svåra att urskilja.
(Om man dubbelklickar på bilderna blir de större)
Eftersom vi stod på en höjd, var jag inte riktigt med med kameran, så jag kunde få aporna i närbild, jag fotade utsikten istället.

Efter regnvädret fanns det mängder med maneter i havet. De var inte farliga, men eftersom vi inte visste, om det kunde gömma sig någon farlig kubmanet bland de övriga maneterna, så avstod vi från att bada i havet. Vi badade i poolen istället.




Dessa maneter fanns det massvis av.

Poolen var jättefin så det gick jättebra att bada där.



En kvällspromenad kvällen innan vi åkte tillbaka till Pattaya.

Vi körde tidigt på morgonen ner till färjan.


En ambulans kom med blåljuset på och skulle också med färjan. Det var en ambulans från ett privat sjukhus, men de fick också lösa biljett som vi andra.
 Jag trodde att ambulansen skulle stå först i kön, så att den snabbt kom av färjan, men så var det inte, utan de fick snällt ställa sig i kön.
Som tur var släckte föraren blålyset efter en stund, det gjorde ju ingen nytta.

Nu har vi lämnat Kho Chang för den här gången.

Efter att ha varit i Pattaya några dagar körde vi dotter och svärson till flygplatsen i Bangkok ikväll. Innan vi åkte tog svärsonen ett sista dopp i poolen.



måndag 6 februari 2012

Alla dessa hundar.

Här finns många hundar, som springer omkring lite hur som helst. De ser ungefär likadana ut allihopa, det blir väl så, efter en tid, när de får springa fritt. De är inte på något vis påträngande, tigger aldrig och jag har inte hört de skälla heller.







Valparna var jättesöta, men alla såg nästan likadana ut det var bara färgen som skiljde.
                                                       



Man skulle kunna tro att dessa hundar var magra och utmärglade, men det är de inte, snarare behöver några banta. Synsättet på djur är annorlunda här, så man ställer ut mat till hundarna. När jag gick motionsrundan hade kvinnan framför mig en stor ryggsäck på ryggen, där hon hade hundmat. Hon stannade vid varje hund och delade ut pellets.




Buddhastatyer finns det överallt. Folk sätter ut mat och dricka till Buddha, och då  går hundarna givetvis och äter där.


På dagarna ligger hundarna och sover. De rör sig inte när man passerar dem, värmen och att de är mätta gör att de är helt utslagna.

Flera människor här har sällskapshundar, som de har i koppel, när de rastas. På motionsrundan var det en man, som hade en golden i koppel. Framför på backen stod det sex av dessa löshundar. Jag stannade, för jag ville se hur detta skulle gå. Golden voffade och alla sex kröp och ålade bort från vägen. De visste att de var längst ner på rangskalan


Här är en kvinna som är ute och går med sina egna fyra småhundar. De lösspringande hundarna blev jätteintresserade men de vågade inte gå fram. Istället försökte de göra sig lite intressanta genom att lägga sig på rygg, men det hade de inget för, kvinnans hundar blev inte imponerade.


Jag har heller aldrig sett någon hund springa efter katterna här. Här hade katterna fått mat, och då samlades hundarna runt katterna, för kattmat på burk var nog godare än hundpellets, men de väntade snällt tills katterna ätit färdigt. De fick verkligen vänta, för katterna var så retfulla och satt kvar vid maten och slickade och tvättade sig. Hundarna väntade snällt. Kanske gjorde de det, därför det var så många människor där, så de vågade inte annat.


På gatan i vårt kvarter hade en vattenledning brustit, och vattnet forsade fram i rännstenen utanför de matskjulen där jag brukar äta.


 De har inget rinnande vatten där, utan en liten tankbil kommer varje morgon så de kan fylla upp sina spänner. Nu när vattnet forsade fram i rännstenen, rusade en kvinna från matstället ut och tvättade disktrasor och handdukar.






Kenneth har långt till jobbet, över 5 mil.Han har hittills  haft hyrbil, men nu har han fått egen bil.Det finns inte många trafikregler här, men några finns. En regel är, att nya bilar ska ha röda skyltar de första månaderna.Har man röda skyltar, så får man inte köra efter kl.18. Det mörknar kl.18 och då får inga nya fordon köras.Det är faktiskt sant. Hur Kenneth löser detta, återstår att se, för han brukar inte var hemma före 18.