Veckan som gått.

Nu börjar det bli riktigt varmt. Idag är det faktiskt 35 grader, igår var det 36 grader. Den varmaste tiden på året brukar vara april-maj, så jag förstår att det är varmare väder att vänta.
 Om jag ska gå min motionsrunda, är det bra om jag går innan kl.07, efter det är det alldeles för varmt. Halv sju är det nästan mörkt ute, men kvart i sju går solen upp,Efter motionsrundan brukar jag skynda mig hem till min luftkonditionering, fast stranden är full med soldyrkande människor, att de bara orkar.

I början på motionsrundan är det alltid morgongympa.(jag har inte varit med)

 Man har en pinne, som man lägger på axlarna och så vrider man sig runt. Man blir smidig i ryggen efter en sådan gympa inget annat. När gympan är slut tar alla fram sin fikakorg, då har man bara trevligt.

På motionsrundan händer alltid så mycket. Man känner igen alla hundar, var och en har sitt revir och där stannar de. På morgonen har de mycket energi och överallt brottas och leker de med varandra.

Denna katt ligger ofta på samma ställe och ställningen är alltid densamma, här ligger den  högt och har full koll, när folk kommer med mat.

Idag kom jag ut sent i spåret kl.09. Jag mötte inte en enda motionär, det var alldeles för varmt. Jag såg inga hundar heller, men när jag tittade lite noggrannare såg jag att de låg och sov lite varstans. Nu kunde man nästan gå på dem och de rörde sig inte. Nu efter maten var det deras sovtid och då sov de rejält.

Jag gick fram och försökte prata med dem, men de lyfte inte ens på ögonlocket.

På vissa delar av motionsbanan spelar syrsorna med ett öronbedövande högt ljud. Det är så fruktansvärt högt, så man tror nästan att huvudet ska sprängas. Då måste jag öka takten, så jag snabbt kommer igenom det. Detta är bra för träningen. 

Det blommar överallt på motionsrundan, så den är mycket fin att gå.

 

När jag gick hem passerade jag denna byggjobbare. De bygger stora fina hus, men de tycks ha enkla verktyg.

Med denna hacka med litet skaft rakar man in sand i ett litet spann, som man sedan tömmer i skottkärran. Hemma i Sverige skulle vi naturligtvis använt en skyffel och skyfflat sanden rätt ner i skottkärran.

Hemma hos oss hade vi ett elfel. Elektrikern kom, han visste genast var felet var. Fel i en dosa som låg nedgrävd någon decimeter i marken (lustig plats att lägga en dosa på). Han skulle gräva upp den och hade bara två verktyg med sig, en avbitartång och en skruvmejsel. Han fick ta skruvmejseln och hacka i jorden och ösa upp jorden med händerna. Detta tog ju tid, så han klarade det inte på en dag, men dagen efter var felet lagat.

Tillgång på riktiga verktyg verkar vara väldigt begränsad. I andra sammanhang är utbudet enormt. Jag var med när Kenneth skulle köpa skrivare. Ett varuhus på sex våningar med bara It-prylar. Där var massor med småbutiker,  som bara hade en disk och ingen vägg mellan butikerna, så det var svårt att se vad den ena butiken slutade och den andra började.

Där fanns grejer för all användning, som tex dessa glasögon.

 Lägg märke till hålet på näsryggen. där sitter kameran. Inspelningsanordningen sitter i skalmarna. Det är säkert någon suspekt person som behöver sådana.

I helgen var vi på den flytande marknaden. Där säljs hantverk från hela Thailand. Jag skulle köpa en träplatta, där man i ett stycke skurit ut olika motiv. En del var stora och detaljrika. De kostade en hel del och skulle vara är svåra att frakta hem.Det fanns stora fantastiskt detaljerade alster, som är som stora tredimensionella tavlor. En sådan kan kosta bortåt 30 - 40000 kronor.  Jag köpte en mindre tavla 60*60 cm med fiskar, som jag ska ha i sommarhuset på Aspö.

Utanför denna butik satt 20 munkar. De var gjorda i vax i naturlig storlek och alla såg riktigt verkliga ut.

I förrgår åkte vi till Bangkok. Jag blir aldrig van vid denna hemska trafik.
När en thailändare promenerar på stan, så går det otroligt sakta och sävligt, så när jag går i normaltakt,  går jag förbi alla, men sätter de sig i en bil eller på en motorcykel, då jäklar anamma gasen i botten och där ska den helst förbli. Kan man inte köra om varken på höger eller vänster sida ,eller på trottoaren, eller i vägdiket vid stoppljuset, då tutar man och blinkar med lyset för att framförvarande bil ska flytta sig. Man har alltid bråttom.

Det är ju vänstertrafik här, så denna bil med två män som sitter på lasten, ligger i högfartsfilen och gör omkörningar. Det går verkligen fort, eftersom vi kör bakom, så vet vi att bilen kör i 100km/tim.

Här är en lastbil med arbetare som sitter på flaket. Det går också fort, kanske 80 km/tim, tänk om lastbilsföraren behöver göra en snabb inbromsning, jag vågar inte tänka på vad som händer med mannen som sitter högst upp på taket.

 Här gäller det att hålla i varandra så att ingen trillar av.
Lägg märke till bilen, det är antingen säkerhetsvakter eller polis på väg till jobbet.

 Hoppas denna förare inte tänker köra under en bro.

Sådana här laster är inte ovanliga och vi såg faktiskt ännu större men fick inget kort på dem.

Många kör fortfarande utan hjälm.

Här är det bara tre på motorcykeln, men det mesta vi sett är sex personer, fast då var det ett barn som man höll  hängande i ena armen. När jag såg det blev jag så chockad att jag glömde ta kort. Även dessa kör alltid med fullgas.

 Det är så otroligt många dödsfall i trafiken. Men hur ska man veta, hur man ska bete sig i trafiken, när det inte finns någon riktig trafikutbildning. Körkortsutbildning och trafikinformation i media hade varit en bra början. Man har ändå börjat lite med att kontrollera att hjälmtvånget följs. Fast de enda som vi sett blivit tagna för detta är västerlänningar (faranger).