Tråkigt.

I helgen var husvärden här för han ville att vi skulle skriva på ett nytt huskontrakt. Enl. gamla kontraktet så hyr vi årsvis och har option på nytt år, så vi har just nu påbörjat vårt andra år här. I det nya kontraktet stod inget sådant.
Husvärden berättade att han skulle sälja huset och ville fråga oss först, om vi var intresserade av att köpa. Priset är 16 miljoner Bath ( 4 miljoner svenska kronor)
Köpa, absolut inte. Vi får börja se oss om efter något annat, tråkigt eftersom vi trivs bra här.

Det är inte lätt för utlänningar att äga hus i Thailand. Utlänningar får köpa hus här, men inte äga någon mark, man får endast hyra marken.
Enl. Sveriges Ambassad i Bangkok så får man skriva ett lease-avtal, som gäller i max 30 år med option på förlängning i 30+30år (max 60 år), under förutsättning att markägaren lever och att leasetagaren lever. Så en lease kan inte ärvas, inte ens under de första 30 åren. Markägaren kan också sälja marken och då gäller ingen förlängning.
Vilken bra affärsidé, om man är thailändare. De kan köpa mark bygga hus, sälja till några skröpliga utlänningar och när husägarna efter några år trillar av pinnen, får markägaren tillbaka huset och kan sälja igen till nya skröpliga utlänningar.

r

Vårt stora fina hus

Här i uterummet har jag tillbringat mycket tid

En liten bit ifrån  huset finns en stor marknad där man kan handla grönsaker, färdiglagad mat, kläder ja nästan allt.
På eftermiddagen tänder de sina grillar, så varje dag när jag sitter i uterummet så kommer ljuvliga dofter av gillade revben, kyckling mm. Då blir jag alltid så sugen. 

Jag försöker att inte köpa utan bara titta för snart kommer jag inte i mina kläder. Denna man gör en jättegod rätt. Jag har ätit den alltför många gånger, men nu tänkte jag köpa en till Kenneth som inte hade smakat tidigare.

På en mycket tunn deg lägger man skivad banan och ett uppvispat ägg. Därefter viker man ihop det som ett kuvert och steker på en platta i olja.

Vill man kan man få chokladkräm, vaniljkräm och sylt på.

Jag tog utan någon kräm på, ville undvika några kalorier. När jag gick hem var jag tvungen att provsmaka om det var lika gott som vanligt. Vilken tur att det inte var så långt hem, utan att jag hade några bitar kvar så att Kenneth fick smaka.