En mycket besvärlig dag

Nu var det dags att söka Visa igen för oss. Visat gäller ett år, så det var nu tredje gången vi åkte till immigrationsmyndigheten i Bangkok. Det var lite nervöst att åka till Bangkok, nu när det är så oroligt där med stora demonstrationer. Men vi såg ingenting av detta, för vi åkte in i Bangkok väldigt tidigt på morgonen.

Varje gång när man söker Visa ska det lämnas in mängder med papper. Signerade kopior på alla sidor i passen, även de sidor som är tomma, arbetstillstånd, var vi bor och papper på att hyran är betald och jag vet inte allt. Vi har en juridisk byrå i Bangkok som sammanställer alla våra papper och sedan följer en representant från byrån med oss till myndigheten och sköter allt.
På migrationsmyndighet sitter hundratals människor som har samma ärende som vi, och som även har med sig thailändska ombud.
När vårt ombud tog fram våra papper såg jag att Kenneth och jag hade en hög papper vardera på ca 3 cm.(som en hel bok)
 Visserligen fanns det här på immigrationsmyndigheten många tjänstemän, som gick igenom alla papper,
 men jag trodde inte de hann läsa igenom allt, men där hade jag fel. Korten som vi hade skickat med, var samma som vi lämnade med i förra årets Visaansökan, så de godkändes inte.
Vilken tur att det i samma hus fanns en fotoshop, där vi kunde ta nya kort.
 När tjänstemannen nu godkänt alla papper, fick man gå vidare till ett rum, där det satt en högre tjänsteman, som skulle utfärda Visat. Detta har förut gått väldigt smärtfritt, men inte nu. Här satt en sur dam, som skulle visa sin makt, hon sa att det saknades ett äktenskapsbevis så det blir inget Visa.
Första gången vi sökte Visa, hade jag fått ett sådant papper med mig från skatteverket i Sverige, man får helt enkelt en datautskrift, men det gällde inte här, eftersom det inte fanns några stämplar på, så vi fick åka till ambassaden och mot betalning fick vi ett brev utskrivet att skatteverkets datautskrift stämde. Andra gången behövdes inte detta papper, men nu skulle denna dam ha detta. Vi såg framför vilken tid detta skulle ta, åka till ambassaden och de har korta öppningstider. Vårt ombud ringde sitt kontor och där fanns en kopia på detta papper. Efter att hon bönat för oss gick damen med på att vi fick vår Visa, men vårt ombud fick sitta kvar tills våra papper hade kommit med bud.
Detta gick ju bra ändå, tur att man har ombud.

Nu när vi skulle köra hem bestämde vi oss för att köra till IKEA som ligger i utkanten på Bangkok. Vi ställde in GPS:en. Men här är vägar i olika nivåer så GPS:en klarade inte detta. Den kunde inte känna av vilken nivå vi körde på.

Nu såg vi en polis som stod vid vägrenen. Vad bra, nu kunde vi fråga honom om vi var på rätt väg. Vi körde över den heldragna linjen som markerade vägrenen och stannade vid polisen. DÅ BRÖT HELVETET LÖS.
Polisen sa, att han inte svarade på frågor,så vi skulle bara försvinna. Vi körde då vidare, men han kom efter och stannade oss. Han hade kommit på, att vi var ju faranger (västerlänningar) och DÅ SKA MAN BÖTA. Han var så uppjagad, så han bara skrek. Han ritade upp på ett papper att vi kört ut i vägrenen över heldragen linje. Vi förklarade, att det var för att fråga honom om vägen. Nu jagade han upp sig ännu mer, i stället för att gå, så hoppade och studsade han runt bilen, skrek i falsett, så att fradgan rann ur munnen. Vi fattade ingenting, Kenneth tog upp telefonen och ringde till sin thailändska kollega, som kunde tolka åt oss. Polisen vägrade prata i telefonen, vi fick inte ringa sa han, men Kenneth var envis, polisen tog telefonen fullkomligt galen av ilska, så vi trodde att han skulle kasta telefonen i backen, men det gjorde han inte. Han tog telefonen och skrek det högsta han kunde, så Kenneths stackars kollega som skulle tolka blev rent lomhörd och fick inte en syl i vädret innan polisen kastade in telefonen i bilen.

Nu kom polisen på att vi kört mot rött ljus också. Mot rött ljus, här fanns ju inga trafikljus!!! 
Varför bry sig om sådana bagateller, polisen hade ju bestämt sig att här skulle det bötas, så det blev ytterligare mer böter.
Nu tog polisen Kenneths körkort och sa att han efter ett par dagar kunde hämta det på polisstationen och betala sina böter. Oj,oj skulle vi behöva lägga ytterligare dagar i Bangkok nu när det är så oroligt med alla demonstrationer där.
Det finns många olika poliskontor i Bangkok, så Kenneth frågade efter adressen till detta poliskontor. Då blev han fullständigt vansinnig och skrev ytterligare något på böteslappen. Jag har inte i hela mitt liv träffat en så otrevlig och ilsken person. Efter mycket skrikande tog polisen kontakt med sitt kontor via radion och vi fick betala på plats 1000 Bath mot att Kenneth skrev på hans papper. Vad som stod på papperet har vi ingen aning om. När polisen fått sina pengar, slängde han in körkortet i vår bil, samtidigt slet han tillbaka kvittot vi fått. Sedan gick han ut på motorvägen och stoppade all trafik medan han viftade iväg oss. Vi var inte nödbedda att köra vidare även om vi inte visste vart vi var på väg.
Nu är vi utan kvitto. Även om vi får brev om att betala igen, så är det värt det, mot att lägga ytterligare en dag i Bangkok.

Vad har vi nu lärt oss av detta? Jo att aldrig fråga en Thailändsk trafikpolis om vägen eller om hjälp!!

Vi kom fram till IKEA lite molokna naturligtvis, men samtidigt tacksamma att vi fått med oss körkortet och slapp att åka till Bangkok ytterligare en dag. Vi köpte vad vi skulle och körde hem.

Idag är det första advent. Jag har inga julljusstakar eller stjärnor, men jag har en julgran tryckt på ett tyg köpt på IKEA. På denna julgran har jag sytt fast led-lampor och kulor. Det blev en mycket vacker men annorlunda julgran.