Släkten på besök

Vi har haft besök av min bror och svägerska. Jag trodde de skulle vara trötta efter en så lång resa, men det var de inte, så vi körde igång direkt.
På gångavstånd från där vi bor, finns två kullar, utsiktsplatsen och kullen med den stora Buddhan. Vi gick först upp till utsiktsplatsen där man fick en överblick hur stor stan var. Pattaya är en miljonstad. Vi bor strax söder om själva city.

Vi gick ner för denna kulle och upp på nästa för att se den stora guldförgyllda Buddhan.

När vi sedan kom tillbaka hem blev det ett välbehövligt bad i poolen för att svalka sig.

På morgnarna är det Tai Chi gympa på stranden. Vi försökte vara med så många gånger som möjligt.

Nästa dag åkte vi till  The Million Years Stone Park och Crocodile Farm. Det är en vacker park med många egendomligt formade stenar och förstenade träd. Här är också uppfödning av krokodiler, så här fanns tusentals krokodiler i alla storlekar.

Vi såg en krokodilshow med en mycket våghalsig man, men så hade han också långa ärr på ena armen som efter ett bett.

Även min svägerska var våghalsig.

En dag åkte vi in till City och gick och shoppade. Vi gick och åt på robotrestaurangen. Det var jättegott, man fick beställa hur mycket man ville under 1,5 timmar ( ett pris 500 Bath för allt). Eftersom det var så roligt att se roboten komma och servera, beställde vi kanske lite för mycket, så man var övermätt när man gick därifrån.

Vi har också besökt  Floating Market en flytande marknad. Här finns hantverk från alla regioner i Thailand. Det är inte en riktig floating market utan hus och spångar står på pålar i vattnet. Den är uppbyggd för turisterna, thailändska och utländska.

Småbåtar ligger förtöjda vid kajerna och här kan man köpa alla möjliga slags rätter. I båtarna finns hemmagjorda grillar där allt tilllagas, bara det är en konst.

Vi åkte till Koh Chang där vi stannade i en vecka. Denna ön som ligger 25 mil från oss är en nationalpark.

Några mil innan vi kom fram till färjeläget ligger staden Chanthaburi som är världsberömt för sina ädelstenar. På veckoslutet är det ädelstensmarknad, så vi gjorde en avstickare dit.
Här sitter förhandlare som ska hjälpa till med köpen om man ska köpa större partier.

Vi skulle endast ha ett par stenar till örhänge, så vi ville plocka själva.

Vi köpte två par var med hållare i silver, så nu gäller det att kunna montera ihop det.

 Vi åkte med denna färja över till ön  Koh Chang. Färjan var troligen  manöveroduglig på något sätt, för på sidan hade man kopplat en bogserbåt, som körde och styrde färjan som en pråm, men det gick bra. Men det var ett förfärligt oväsen, eftersom bogserbåtens avgasrör var i höjd med vårt passagerardäck.

På Koh Chang bodde vi i bungalows alldeles intill havet. Det var fridfullt att somna till vågskvalpet.

På kvällen satte vi oss i solstolarna och såg solen gå ner. På stenarna nedanför oss kom det upp stora krabbor.

Solens upp och nedgång går väldigt fort här, det är nästan som att dra upp och ner en rullgardin.

Vi beställde en rundresa på ön, för att få se så mycket som möjligt. Mannen som körde oss runt var en pensionerad turistpolis, duktig på engelska.
 Eftersom ön består av höga berg, så finns det endast en väg på ön. Här på västra sidan är det milslånga vita sandstränder.

Chauffören stannade vid olika tempel. Detta är ett kinesiskt tempel.

Vi stannade och tittade på olika frukter. Här växer cashewnötter.

Den här stora frukten är durian. Den luktar fasansfullt. Man får inte ta in den på hotell eller ha den med när man åker med allmänna färdmedel. Jag har smakat den och det var inte så illa, men efteråt var det inte bra, hur jag än gjorde gick inte smaken bort i munnen.

Vi körde allra längst ner på östkusten och där hade jag varit en gång innan för två år sedan. Vägen hade då rasat.
Vägen var fortfarande inte lagad, men man hade en provisorisk skranglig väg av träplank. Vår chaufför tänkte köra över, men som tur var frågade han oss, om vi ville åka med eller själva gå över. Givetvis vågade vi inte åka med  utan gick över.

 På denna sida av ön (östkusten) var det lika vackert, men här finns bara några få sandstränder.

Vi stannade vid ett träskområde. Här var byggt en flera kilometer lång spång.

Längs med kanterna växte mangroveträd. Dessa träd har höga rötter som står i saltvatten och tål tidvatten. Olika fiskarter och andra djur lever vid rötterna och mangroveträsken är viktiga för ekosystemet. Många mangroveträsk är skövlade, för att man ska odla jätteräkor, men eftersom detta är en nationalpark så kan man inte röra detta träsk.

Eftersom hela Koh Chang består av mer eller mindre höga berg, så finns här många vattenfall. Chauffören ville visa oss det största Klong Plu. För att se fallet fick vi gå uppför berget, över stock och sten i tre kilometer, jag höll på att krokna på vägen. Slutligen kom vi fram. Eftersom det är torrperiod nu, var det sparsamt med vatten i fallet. Nedanför fallet bildades en stor sötvattensbassäng, där man kunde bada. Vi hade tyvärr inte badkläder med oss.

Men det var skönt att bara sitta och filosofera en stund.

På vägen tillbaka till vårt hotell stod några turister och matade apor. Chauffören stannade så vi kunde gå dit och ta lite kort. Nu kom aporna springande från alla håll och kanter, de var både bakom mig och framför. Jag tyckte de kom lite för nära, för här i Thailand kan det finnas rabies både hos apor och hundar.

Vi gjorde en dagsutfärd med denna båt som hette Thai Fun. Eftersom den var stor och inte kunde gå så långt in till stranden, hade den en liten båt på släp, som körde in och hämtade oss. Vi fick vada ut en bit så vi kunde hoppa på.

Väl ombord på den stora båten, möttes vi av denna häftiga guide. Hon berättade roligt och spännande om olika öar som vi passerade, på en väldigt bra engelska.

På ön Kho Wai fick vi gå iland och bada i ett kristallklart vatten.

När vi kom tillbaka till båten hade vår guide förvandlats till kökspersonal, och dukat upp en underbar italiensk och thai buffé.

Vid denna ö, stannade båten och vi fick snorkla och titta på fiskar. För att det skulle komma rikligt med fiskar, kastade man i lite brödsmulor från båten. Det kom så mycket fisk, så de nafsade även på oss som låg och snorklade.

Vi passerade många öar, men många fina öar med vita sandstränder var privatägda som denna.

På vägen tillbaka passerade vi den sydligaste udden på Koh Chang som kallas för apberget. Vår guide gick ut i fören på båten och tog med sig lite bröd och började ropa på aporna. De visste att nu vankas det mat, för de kom springande över berget. Vi räknade till 20 stycken.

På resan tillbaka som var ganska lång stod vår guide för underhållningen. Hon började trolla, och det kunde hon. Vi bad henne göra om trollerikonsterna och tittade på nära håll, men det vet i tusan hur hon bar sig åt, ingen kom på det. Hon var enastående.

Båtfärden var lång, så vi kom inte tillbaka förrän solen gått ner, men det var riktigt fint att sitta på båten och se solnedgången.

Nu var vår vecka på Koh Chang slut och vi åkte tillbaka till Pattaya. Vi hade en dag på oss innan släktingarna åkte tillbaka till Sverige, så vi åkte till en vingård vid sjön Silverlake. Det finns inte så många vingårdar i Thailand och denna har bara funnits i några år.

En stor guldfärgad Buddhabild är inhuggen i det höga berget.

Man tillverkar fyra olika röda viner och ett vitt vin på denna vingård. Vinerna var riktigt dyra, men man kunde köpa en vinprovning på alla vinerna, så det gjorde vi.

Efter att ha smakat på alla viner var vi helt överens, alltför tunt och blaskigt, inte värt priset.

När vi handlat i butikerna har vi sett att förutom vita och bruna ägg finns det även rosa ägg, som är dyrare. Jag har undrat varför de är rosa, de kan knappast vara värpta rosa, så de måste vara färgade.
 Vi tyckte det skulle vara roligt att testa, så fyra ägg inköptes.
Till frukost nästa morgon skulle dessa ätas. Som tur var, är jag lite nyfiken, så jag skalade mitt ägg innan de andra kommit till frukostbordet. Jag fick en chock. Ägget var alldeles svart invändigt och luktade skunk. Jag gick in på internet och läste om dessa ägg. Där läste jag att de var behandlade av något, av vad vet jag inte, det står så olika. men jag tror att det är vinäger. Det står att det är en delikatess här, men av lukten att döma kan man jämföra det med surströmming.
Jag behöver väl knappast säga att alla hamnade i slaskhinken med snabb transport till soptunnan.

Tiden går alldeles för fort, så det var dags för hemfärd till Sverige. Här kommer vi ut från en restaurang mätta och belåtna efter en god middag, och ska nu köra till Bangkoks flygplats.

På vägen dit hamnade vi mitt i en jättekrasch på motorvägen. Vid olycksplatsen är det fyra filer i vardera riktningen med en betongbarriär emellan. Det var totalstopp en lång stund innan vi så småningom släpptes förbi. Det var flera bilar inblandade och en stor lastbil hade gått igenom avspärrningen så att betongblocken låg spridda över vägen. Vi hade tur som blev framsläppta så snabbt annars hade gästerna missat flyget.