fredag 24 februari 2012

Koh Chang.



Nu har vi haft besök av dotter och svärson. Efter att ha varit här i Pattaya några dagar, åkte vi tre 30 mil till den fina ön Koh Chang.


Till helgen anslöt Kenneth. Han hade under sin resa ner sett fem olyckor med flera svårt skadade. Trafiken är fasansfull.

När vi kom fram till ön åkte vi en mil till den resort där vi bodde. Eftersom ön är väldigt kuperad med höga berg, så var vägarna smala och serpentinliknande.




 Vi bodde på en väldigt fin och trivsam resort som hette Klong Prao Resort.

Infarten till vår Resort.
.

Här bodde vi.

Denna bro ledde till frukostrestaurangen.

Middagsrestaurangen låg i anslutning till stranden.





Det var stor skillnad mellan ebb och flod. På kvällarna försvann vattnet ca 25 meter ut och stranden blev jättelik.


När vattnet försvunnit kunde man se små vita krabbor. De for ut och in i sitt hål och grävde upp sand.




Det fanns mangroveträsk vid resorten.


Ett par dagar fick vi uppleva regn och ett ordentligt åskväder som varade flera timmar. Då passade vi på att åka runt och utforska ön.
  Eftersom Koh Chang är en nationalpark så var det väldigt intressant, hela ön är mer eller mindre djungel.



Vi kom till en väg som gått sönder, så man hade byggt en provisorisk väg vid sidan om. Eftersom vi hade en stor rejäl bil gick det bra.


Vi fortsatte på olika vägar rätt in i djungeln, och plötsligt stod denna skylt på vägen.


Vi hade ju en bra bil, så detta klarade vi säkert av, så vi körde förbi skylten. Oj,oj, så vägen såg ut, detta problem klarade vi inte, vi var tvugna att vända. Denna provisoriska bro var alldeles för klen för vår bil.




Medan Kenneth vände bilen gick vi ut och tittade. Vilken kompakt växtlighet, och man kunde höra ljudet av fåglar, grodor och syrsor, alltså det var riktiga djungelljud.



Tät växtlighet med långa lianer som hängde ner från träden.

Vi såg många termitstackar.

Vi tittade också på olika frukträd. Det var spännande att se hur de exotiska frukterna växer. Vi kallade det, att vi var ute på fruktsafari.
Ananas

Durian

Guava

Longan

Papaya

Stjärnfrukt


På södra delen av ön hittade vi en flytande marknad. Alla butiker stod på pelare i vattnet. Innan man gick in i en butik, var man tvungen att ta av sig skorna vilket jag ofta glömde.



Här på denna restaurang passade vi på att äta.


På vår resa runt ön såg vi, att man hade rensat ut i mangroveträsket och hade där (som vi tror) uppfödning av jätteräkor.Det var en jättestor anläggning.
Här fanns många bassänger och man hade stora apparater som luftade bassängerna.
( Jag har hört att i Sverige är det nu en kampanj mot att äta jätteräkor p.g.a. miljöförstöring)

På hemvägen såg vi många skyltar, där det stod att man inte skulle mata aporna. Vi blev intresserade och stannade, för här måste det ju finnas apor. Vilken tur vi hade, vi såg apor.
Här sitter faktiskt två apor men de är svåra att urskilja.
(Om man dubbelklickar på bilderna blir de större)
Eftersom vi stod på en höjd, var jag inte riktigt med med kameran, så jag kunde få aporna i närbild, jag fotade utsikten istället.

Efter regnvädret fanns det mängder med maneter i havet. De var inte farliga, men eftersom vi inte visste, om det kunde gömma sig någon farlig kubmanet bland de övriga maneterna, så avstod vi från att bada i havet. Vi badade i poolen istället.




Dessa maneter fanns det massvis av.

Poolen var jättefin så det gick jättebra att bada där.



En kvällspromenad kvällen innan vi åkte tillbaka till Pattaya.

Vi körde tidigt på morgonen ner till färjan.


En ambulans kom med blåljuset på och skulle också med färjan. Det var en ambulans från ett privat sjukhus, men de fick också lösa biljett som vi andra.
 Jag trodde att ambulansen skulle stå först i kön, så att den snabbt kom av färjan, men så var det inte, utan de fick snällt ställa sig i kön.
Som tur var släckte föraren blålyset efter en stund, det gjorde ju ingen nytta.

Nu har vi lämnat Kho Chang för den här gången.

Efter att ha varit i Pattaya några dagar körde vi dotter och svärson till flygplatsen i Bangkok ikväll. Innan vi åkte tog svärsonen ett sista dopp i poolen.



måndag 6 februari 2012

Alla dessa hundar.

Här finns många hundar, som springer omkring lite hur som helst. De ser ungefär likadana ut allihopa, det blir väl så, efter en tid, när de får springa fritt. De är inte på något vis påträngande, tigger aldrig och jag har inte hört de skälla heller.







Valparna var jättesöta, men alla såg nästan likadana ut det var bara färgen som skiljde.
                                                       



Man skulle kunna tro att dessa hundar var magra och utmärglade, men det är de inte, snarare behöver några banta. Synsättet på djur är annorlunda här, så man ställer ut mat till hundarna. När jag gick motionsrundan hade kvinnan framför mig en stor ryggsäck på ryggen, där hon hade hundmat. Hon stannade vid varje hund och delade ut pellets.




Buddhastatyer finns det överallt. Folk sätter ut mat och dricka till Buddha, och då  går hundarna givetvis och äter där.


På dagarna ligger hundarna och sover. De rör sig inte när man passerar dem, värmen och att de är mätta gör att de är helt utslagna.

Flera människor här har sällskapshundar, som de har i koppel, när de rastas. På motionsrundan var det en man, som hade en golden i koppel. Framför på backen stod det sex av dessa löshundar. Jag stannade, för jag ville se hur detta skulle gå. Golden voffade och alla sex kröp och ålade bort från vägen. De visste att de var längst ner på rangskalan


Här är en kvinna som är ute och går med sina egna fyra småhundar. De lösspringande hundarna blev jätteintresserade men de vågade inte gå fram. Istället försökte de göra sig lite intressanta genom att lägga sig på rygg, men det hade de inget för, kvinnans hundar blev inte imponerade.


Jag har heller aldrig sett någon hund springa efter katterna här. Här hade katterna fått mat, och då samlades hundarna runt katterna, för kattmat på burk var nog godare än hundpellets, men de väntade snällt tills katterna ätit färdigt. De fick verkligen vänta, för katterna var så retfulla och satt kvar vid maten och slickade och tvättade sig. Hundarna väntade snällt. Kanske gjorde de det, därför det var så många människor där, så de vågade inte annat.


På gatan i vårt kvarter hade en vattenledning brustit, och vattnet forsade fram i rännstenen utanför de matskjulen där jag brukar äta.


 De har inget rinnande vatten där, utan en liten tankbil kommer varje morgon så de kan fylla upp sina spänner. Nu när vattnet forsade fram i rännstenen, rusade en kvinna från matstället ut och tvättade disktrasor och handdukar.






Kenneth har långt till jobbet, över 5 mil.Han har hittills  haft hyrbil, men nu har han fått egen bil.Det finns inte många trafikregler här, men några finns. En regel är, att nya bilar ska ha röda skyltar de första månaderna.Har man röda skyltar, så får man inte köra efter kl.18. Det mörknar kl.18 och då får inga nya fordon köras.Det är faktiskt sant. Hur Kenneth löser detta, återstår att se, för han brukar inte var hemma före 18.



onsdag 1 februari 2012

Husbyggen.

Vi går mot varmare dagar nu. De senaste dagarna har det varit 30-35 grader varmt, ganska jobbigt. Detta är bara början, för enl. min guidebok så ska det bli varmare, varmast i maj- juni.
Idag har det faktiskt duggregnat, vilket är ovanligt vid denna tid. Temp. låg på 27 grader, och det kändes så skönt och friskt.
Eftersom det småregnade tog jag bara en liten promenad runt kvarteret. Jag blev förvånad av alla de höghus som byggs här i vårt kvarter.Jag räknade till sex stycken, men hade jag tagit en större runda hade antalet blivit betydligt fler









Dessa hus har kommit upp på väldigt kort tid. Tittar man på husen, så ser man, att det är bara betong och armeringsjärn, här behövs ju ingen isolering, därför går det väldigt fort. Det är otroligt många byggjobbare på varje hus, Eftersom lönerna är mycket låga här, så kan man anställa många. Förvånansvärt att så många kvinnor grovjobbar här, faktiskt är de flesta  grovjobbarna kvinnor, de kör skottkärror,bär tungt och drar upp tunga armeringsjärn till högre våningar.

Kvinna som blandar cement.

 Man jobbar även på helgerna på byggerna. Jag trodde det berodde på, att man låg efter i tidsschemat, men nu har jag läst, att en byggnadsarbetare har bara två dagar ledigt i månaden. Man börjar jobba när det ljusnar och jobbar tills det är mörkt, utom när det är gjutning på gång, för det verkar som att betongbilarna kör dygnet runt och då gjuter man när man kan få betongleverans.
Runt många  husbyggen har det kommit upp skjul, där byggjobbarnas familjer bor under byggtiden.
Det är inte bara här där vi bor som det byggs utan överallt i Pattaya. Man väntar sig kanske en massinvation av turister. Nackdelen är att vägarna är redan överfulla med bilar och motorcyklar, så man borde göra något åt det, innan man bygger fler hus.



En eftermiddag när jag just kommit hit hörde jag ett konstigt högt fågelljud i trädgården. Det var en fågel som drack vatten i poolen.


Jag var så dum och trodde den skulle förorena i poolen, så jag körde bort den. Varje dag kom den tillbaka och sjöng (jag tyckte den skrek) Jag gav upp. Nu kommer den nästan varje dag. Den skriker, så var jag än är i huset, så hör jag att den kommit. Igår hörde jag ett ovanligt högt skrik, jag trodde att något hänt så jag rusade ut. Då såg jag att fågeln hade gått ner på kanten och badade för fullt. Fattar inte att den inte höll tyst, när den tog sig sådana friheter. Jag måste medge att det var ganska trevligt att se den skrikmånsen bada.