tisdag 11 juni 2013

Ädelstensmarknad


Nu är vi inne i regnperioden, men hittills har det inte regnat mycket. När det regnar går temperaturen ner och det blir behagligt. Nu när det inte regnar blir det istället förskräckligt varmt och fuktigt. Vi har nu flera dagar haft temperaturer upp mot 40 grader. Idag är det 37 grader under takfläkten i uterummet, men det är varmare ute, så det blir att hålla sig inne med luftkonditioneringen igång och läsa en bra bok.
I julas när jag var hemma i Sverige skaffade dottern mig ett E- lånekort på biblioteket, så att jag kan låna E-böcker härifrån Thailand på min I-Pad. Jag var inte så värst intresserad, för jag tycker om att hålla i en riktig bok.
Sådana här varma dagar har jag snart läst ut alla mina medhavda böcker, därför gick jag in i biblioteksappen på min I-Pad. Vad många intressanta böcker där fanns, både vanliga böcker och även ljudböcker. Det tog lång tid för mig att välja, jag tryckte på många böcker och läste vad de handlade om, men till slut bestämde jag mig för två böcker och tryckte på låneknappen. Inom en minut hade jag bägge böckerna på min I-Pad. Tekniken är helt fantastisk.


Ädelstensmarknad.
Chanthaburi som ligger 20 mil söder om oss är världsberömt som ett ädelstenscenter och för sina skickliga ädelstensslipare. Varje veckoslut är det en stor ädelstensmarknad där.  Runt Chanthaburi finns stora mängder ädelstenar, mest safirer och rubiner. Ädelstenarna finns från ytan till sex meter under jord.
 Ända sedan 1400-talet har denna stad varit känd för sin handel med ädelstenar.

En skulptur i Chanthaburi som föreställer en diamant


Här finns flera hundra butiker som säljer ädelstenar och på helgerna sätter man ut bord längs vissa gator, där man säljer olika ädelstenar både slipade och även oslipade.



Vid ett långbord längs gatan satt det män, så kallade förmedlare, i långa rader och framför sig har de räkneapparat, våg och lupp för att kunna bedöma stenarna. Inköpare kommer från hela världen och handeln mellan köpare och säljare sker med hjälp av förmedlaren som har provision på köpet. Det blir en slags auktion där högstbjudande får varan. Dessa förmedlare kan också hjälpa till om någon okunnig vill köpa något, och slippa bli lurad.






Om en köpare bestämt sig för ett parti ädelstenar och ingen annan är intresserade, sätter sig säljare, köpare och förmedlare vid ett bord och förhandlar om priset, och det kan ta lång tid.



Jag skulle inte köpa något, men blev förtjust i några blåa stenar, som man sa var safirer. Jag tittade ut två stenar som jag tyckte var fina, som jag köpte.
Andra spekulanter gick omkring och tittade på stenar genom en lupp. Jag hade ingen sådan, och om jag haft det, hade jag ändå inte vetat  vad jag skulle titta efter. Jag köpte också silverörhänge, som jag skulle sätta in stenarna i. Det var så jäkla pilligt så det överlät jag till Kenneth när vi kom hem. Jag är inte säker på om det är äkta stenar jag köpt, men det kvittar, för jag tycker de är fina och det var roligt att handla där.



På hemväg körde vi och tittade lite på omgivningen runt staden. Naturen här var annorlunda, med stora fruktodlingar.

Denna frukt heter longan
Fruktköttet är vitaktigt, genomskinlig och söt. Mycket god.




Rambutan
Denna frukt har ett avskräckande yttre, men är mycket god. Denna frukt brukar också finnas i Sverige.




Denna helg var det fruktfestival i Chanthaburi och även  i Pattaya. Överallt fanns det stånd som sålde olika frukter.


Vi passade på att köpa lite olika frukter.



onsdag 29 maj 2013

Konstiga djur och byggnader



I den lilla bungalow som jag bodde i på Koh Chang, bodde också en Geckoödla. Eftersom den är aktiv på natten, märktes den inte på dagen. På natten vaknade jag av att den ropade sitt revirrop som låter geh-kåååå geh-kåååå geh-kåååå ung. tre gånger med jämna mellanrum. Att en sådan liten ödla ( 15-18 cm) kan skrika så högt. Det var omöjligt att sova i detta oväsen, så jag gick upp och tände varje lampa, då teg den. Natten efter gjorde jag likadant, men nu hjälpte inte det, den teg inte. Jag fick helt enkelt försöka leta upp den och köra ut den från rummet. Därefter blev det lugnt och tyst.

Geckoödla

Det finns fler som tycker om tyget i mitt uterum, nämligen en groda, men han tycker om baksidan.



Allra högst upp vid taket under tyget har han suttit varje dag i ett par månader. Det är också ett nattdjur, så varje kväll när det börja skymma, klättrar den ut för att gå på jakt.


Vi har många spotlights i taket i uterummet, och när de är tända kan grodan sitta med huvudet utanför tyget i flera timmar och vänta på att de ska släckas. Märker vi det brukar vi släcka och gå in en kvart, så den hinner gå ut, sedan kan vi tända och sätta oss i uterummet igen. Vad gör man inte för en groda!


Titta på fötterna på grodan. Det är dels jättelånga tår, men de har också en väldigt speciell ytstruktur på tårna som gör att de liksom suger fast mot underlaget. Därför kan grodan sitta på det här viset på en lodrät slät vägg. Det bedrivs mycket forskning för att ta reda på hur detta verkligen fungerar



Även geckoödlan har samma förmåga att gå på lodräta väggar, på undersidan sitter så kallade häftlameller.


Geckoödlefot


Vi brukar ofta ha en katt i trädgården. Om han inte är i trädgården, så springer han på taket och jagar fåglar. När han springer i hängrännorna som är av plåt dånar det i hela huset. Han har halsband på sig, så han tillhör ju någon.
En dag när jag diskat färdigt gick jag in i rummet för att hämta något, när jag kom ut i köket igen var katten där. Han hade rivit upp soppåsen och höll på att äta rester. Han åkte ut med buller och bång.
Dagen efter kom samma katt  tillbaka och gick med stora kaxiga steg och bakom honom gick tre katter till. De gick direkt till köksdörren som tack och lov var stängd. Hur katter kan kommunicera med varandra vet jag inte, men jag är övertygad att han sagt " Kom grabbar, jag vet var käket finns".
Jag har flera morgnar kommit ut i uterummet där det legat fågelfjädrar, så efter det körde jag alltid iväg katten och nu har den hållit sig borta några dar.

Häromkvällen när det var riktigt varmt, gick jag ut, tände lamporna och satte mig i en vilstol och läste. Boken jag läste var otäck. Den handlade om en person som gick genom en park och hörde  konstiga ljud. Vad konstigt, lyssnade jag riktigt noga, hörde jag det också. Det lät som något mellanting av morra och väsa.
Jag förstod att det bara var inbillning, eftersom jag var så inne i bokens handling. Jag tyckte detta var riktigt, riktigt obehagligt, så jag samlade ihop mina saker och skulle springa in. När jag skulle släcka lamporna råkade jag slänga en blick under solstolen. Där ligger kattskrället och vräker sig. Han hade satt igång spinnmotorn och den hade tydligen inte varit igång på länge, för det lät förfärligt.




Igår fick jag se ödla som stuckit in huvudet i ett pistaschnötskal som tydligen hade legat på köksgolvet. Ödlan kämpade flera timmar för att komma loss, men det gick inte. Jag skulle hjälpa den, men vågade inte öppna skalet med bara händerna, den kanske skulle bli rädd och bita. Jag hämtade två tänger från Kenneths verktygslåda och bände upp nötskalet. När den blev fri försvann den så snabbt, att jag inte såg vart den tog vägen.




Här byggs det överallt, men mest lägenhetshotell. Ibland byggs det något spektakulärt. Några kilometer från oss bygger man en kopia av Colosseum i Rom. Eftersom det inte är färdigbyggt än, vet vi inte vad byggnaden ska användas till, men vi tror att det ska bli någon form av arena, t.e.x för thaiboxning.





Bredvid Colosseum har man byggt en jättestor inomhusmarknad. Här finns allt, frukt, grönsaker, kläder, skor, ja allt vad man kan tänka sig. Här finns också flera matställen. Eftersom det var så stort orkade vi endast gå och titta på en liten del.






torsdag 16 maj 2013

Körkort och Sverigebesök



Min arbetskamrat från Sverige skulle komma till Thailand och hälsa på. Då tänkte jag att hon säkert skulle vilja  gå och titta på den intressanta stenparken med krokodilfarmen och kanske andra begivenheter som finns häromkring. Går man som jag flera gånger till samma parker och betalar farangpriser blir det väldigt dyrt. För att få betala det betydligt lägre thailändska priset måste man vara thailändare eller kunna legitimera sig som fast boende i Thailand. Det duger med ett thailändskt körkort, eftersom det kan man bara få som fast boende. Har man thailänskt körkort räknas man som thailändare, i alla fall lite grand. Alltså nu skulle jag ta körkort.
Först till immigrationsmyndigheten med signerade kopior på alla sidor i passet, kopia på Kenneths arbetstillstånd, kopia på hyreskontrakt och kopia på betald hyra, samt ett par nytagna kort på mig. På plats fick man betala för att få intyget, utan kvitto förstås.
Därefter till Bangkoks hospital för att få ett läkarintyg.
Med nya signerade kopior på alla papper igen, plus läkarintyg med kopia och det internationella körkortet med kopia,(det blev en diger lunta), var jag klar att åka till Land Transport Authority för att göra proven. Det var fyra prov jag skulle göra.
1. En kvinna står ock pekar på en tavla med prickar i rött, grönt och gult och man skulle säga färgerna.
2. Man skulle sitta på en stol och man hade två pedaler framför sig, gas och broms. När en grön pelare kom upp skulle man bromsa. Var man inte tillräckligt snabb utan pelaren blev röd, kuggades man och fick komma tillbaka en annan dag.
3. Man fick stoppa in huvudet i en maskin och så tändes en lampa först till vänster och sedan till höger. Man skulle säga vilka färger det var. Man kontrollerade här synfältet/sidoseendet.
4. Här var det två pinnar som man skulle få att stå bredvid varandra. Den ena pinnen var fast och den andra fick man med hjälp av en joystick köra framåt.
Jag klarade alla stationerna, men min coach, Kenneth hade förberett mig, så jag kunde.
Det enda som var lite lurigt var, att man hade pekat på tavlan med prickarna så många gånger så den var sliten. De gula prickarna var alldeles gröna i mitten, men man såg att kanterna var gula.
Sedan fick jag se en video hur trafiken ser ut, därefter fick jag betala och sedan fotografering.
När jag efter en timme gick ut från denna byggnad hade jag ett thailändskt körkort i plånboken, ja faktiskt två för jag tog körkort för motorcykel också.
Eftersom trafiken är fruktansvärd kommer jag aldrig att köra så mycket som en meter.

Ett par dagar senare anlände mitt Sverigebesök. Eftersom värmen var tryckande blev det många bad både i poolen och i havet.



Vi åkte till stenparken och krokodilfarmen, som jag tycker man måste se. När jag skulle betala inträde, tog jag fram mitt thailändska körkort. Oj, så mycket lägre pris jag fick betala.
Efter att ha betalat inträde i två parker, så var mina körkort betalda.





Vi såg en show med olika krokodiler.





 Efteråt kunde man få ta kort sittande på en stor krokodil. Jag ville ta ett kort på Anki när hon satt på krokodilen, men då skulle jag göra det först själv.


Jag gjorde det, men man kände sig långt ifrån bekväm att sitta där.





Tusenfoting
När jag skulle fixa till lite mat i köket, hörde jag ett rasslande ljud. Jag letade och till slut upptäckte jag vad det var. En fruktansvärd stor tusenfoting. Jag hade inget måttband så jag kunde mäta den, utan jag lade ett spelkort bredvid så man kunde bedöma storleken. (ett spelkort är 9 cm)


Jag fångade den i en plastbytta och gick ut och tömde den på ödetomten utanför muren. När jag kom tillbaka läste jag på nätet, att den var mycket giftig, kanske rent av dödligt giftig.
Hade jag vetat hur giftig den var, skulle jag traskat bort längre med den.



Vi åkte ner och tillbringade en vecka på Koh Chang. När vi åkt denna väg tidigare har träden blommat i gult eller lila. Nu var dessa träd överblommade och de träd som nu blommade hade röda blommor.


På Koh Chang bodde vi i samma bungalows som vi bott i tidigare.


Utanför stugorna växte vita blommor som på kvällarna doftade som liljekonvalj.



Utsikt från frukostbordet.



På stranden hänger gungor i långa rep. När det är högvatten (flod) kan man gunga ut över vattnet.


 Vi åkte på de smala serpentinvägarna till södra delen av ön, därifrån åkte vi båt ut till fyra olika öar för att snorkla och bada.


Från denna pir gick många båtar ut med turister.



Här har vi just lämnat Koh Chang.


Vi åkte med en av dessa båtar.



Vi snorklade och tittade på fiskarna, eller bara badade. Denna båttur var riktigt,riktigt fin.






När veckan var slut och vi skulle åka tillbaka till Pattaya igen, var bilkön till färjan otroligt lång. Vi trodde vi skulle få stå och vänta i flera timmar, men vi fick bara vänta en timme.
Man körde med alla färjor man hade. Så fort man lastat på bilarna, så körde man. Färjorna gick inte enl. tidtabell, utan så fort de bara hann.
Man körde även med en färja som hade manöverproblem, en bogserbåt hade kopplats på sidan av färjan och hjälpte till att manövrera.


Efter ett dygn i Pattaya var det dags för vårt besök att återvända till Sverige och den svenska våren.