Tomflaskor.

När vi skulle börja sopsortera hemma, tyckte jag att det verkade jobbigt. Men det gick förvånandsvärt lätt och var naturligt. Här kastar man allt i samma tunna. Nu far man illa av det.
Eftersom man dricker mycket vatten i värmen, så hade vi flera säckar med tomma plastflaskor. Vi har förstått att de lämnas in någonstans, vi har sett lastbilar med flaken fulla med tomma plastflaskor. Affärerna tar inte emot tomflaskor, eftersom inte många förstår engelska, så kan ingen förklara hur vi ska göra. Vi gick helt enkelt till turistbyrån. Kvinnan där talade ytterst lite engelska. Hon ville ha frågan på ett papper, så att hon kunde översätta ord för ord till thailändska i datorn. Men det blev tokigt, så hon förstod inte ändå. Kenneth är bra på att teckna, så han ritade en serie. En full vattenflaska, sedan när vi dricker upp allt och till slut en tom flaska med pilar på den tomma flaskan. Var lämnar vi den?? Jättebra ritat. Kvinnan tittade på teckningen. Åh, nu förstod hon. Hon sa " Tom flaska, då får ni köpa en ny" Sedan tog hon fram en karta där hon markerade en del varuhus, där vi kunde köpa vatten. Det var bara för oss att lägga ner det projektet. Man måste alltid vara vänlig och artig här, så vi tackade för informationen. Kvinnan log och bugade artigt, men jag tror att hon tänkte, vilka stollar.
När det blev mörkt ute smög jag till kvarterets soptunna med en sopsäck plastflaskor. Jag ställde säcken bredvid soptunnan. Jag gick tillbaka och hämtade en säck tomflaskor till. När jag kom tillbaka till soptunnan, hade den första säcken redan försvunnit. Bra, det fanns tydligen någon som visste var man pantade dessa flaskor.


Nu blommar det för fullt i vår pyttelilla trädgård. Gräsmattan börjar bli brunbränd, men trädgårdsskötaren vattnar var tredje dag, de andra dagarna vattnar jag.

 

 Bananerna mognar nu i raketfart, så vi äter bananer morgon, middag och kväll.

Detta är nu vår sista bananstock.

På kvällen kommer denna lilla ödla krypandes över muren från ödetomten bredvid. Vi diskuterade hur lång den var. Jag tog fram min kamera och knäppte av en blixt. Den blev antagligen chockad, så den satt stilla i flera minuter, så jag kunde mäta den. Från nos till svanstipp var den 26 cm.