Nyår på Koh Chang.

Vår dotter med familj har firat Jul och Nyår med oss. Julen passerade nästan obemärkt förbi, här finns ju ingen riktig julmat och tomten hade mycket att göra i Sverige så han kunde inte komma hit.
Till nyår åkte vi till Koh Chang, en ö cirka 20 mil härifrån, nära Kambodjanska gränsen. Den är Thailands tredje största ö. Den är 30 km lång och 10 km bred.
Koh Chang är en av Thailands vackraste och mest idylliska öar. Ön har höga berg som är ca. 800 m höga. 75 % av ön är täckt med tropisk regnskog. Regnskogen här i Koh Chang anses vara den bäst bevarade regnskogen i hela sydöstra asien. Stränderna är lugna med vajande palmer inga solstolar som står på rad och inga säljare som stör. Här finns inga stora höga hotell, utan små bungalows som ligger inbäddade i den otroliga grönskan. 75 % av turisterna som kommer hit är thailändare.

Här bodde dottern med familj och vi bodde i huset intill.

I huset som skymtas i grönskan bodde vi.

Stranden

Utsikt från frukostbordet.

Poolen med utsikt över havet och bergen.

Nyårsafton åt vi buffé, med underhållning på stranden. Vi välkomnades av två kvinnor som visade var vi skulle sitta.

Maten var gudomlig. Magsäcken var bara för liten för alla godsaker, men det löste sig. Middagen började kl 18, men flera kom senare så man grillade till kl 23, så under så lång tid kunde jag gå flera gånger och äta av läckerheterna.

Här fanns en massa olika maträtter och från grillen serverades det bläckfisk och grillade jätteräkor, smaskens. ( Ja,ja, jag vet att man ska bojkotta jätteräkor för miljöförstöringen)

Under tiden vi åt underhölls vi av en thailändsk man som sjöng. Han kunde verkligen sjunga, underbart. Efter det var det diverse uppträdande av dansare, trollkonstnärer och annat som jag inte begrep. Nu var det en halv timme till tolvslaget och då började något som thailändare tycker om, nämligen kareoke. En man steg upp och började sjunga. Det var hemskt. Efter en halvtimmes lidande började raketuppskjutningen. Vilka raketer, jag har aldrig sett något liknande. Alla tittade på raketerna, det var dunder och brak, men tittade man mot scenen, så stod mannen kvar och sjöng. Tur att man inte hörde honom. Efter en halvtimme var fyrverkerierna slut och då hördes mannens sk. sång igen. Jag tyckte det lät som katterna i mars hemma.  Jag gick fram till scen för att se om man kunde dra ut en sladd eller så, men där var så många funktionärer så det gick inte att sabotera ljudet. När vi gick hem hade vi skavsår i öronen av mannens sång.



På denna ö fanns en ormfarm, som vi besökte. Här fanns många giftormar som de visade. Jag tyckte ormdomptörerna var fruktansvärt våghalsiga.

Vi fick se hur gapet ser ut på riktigt giftig ormar.

Kolla alla tänder i överkäken.

Kobran är extremt giftig.

Vi fick se hur man  mjölkar kobran på gift , som man gör två gånger per dag.

Ormskötarna frågade om någon ville gå fram och ha en orm på axeln. Det var bara vår familj och tre andra där, så jag vågade.Denna orm som jag fick på mina axlar var inte giftig, utan kramar  ihjäl sitt byte. Men jag hade inte räknat med att ormjäklen skulle köra med fultrix. Den tog ett skamgrepp på mig.