En natt i förra veckan vaknade jag av att Kenneth hade djävulska smärtor i magen. Efter att ha genomlidit natten åkte vi till sjukhuset. Här i Pattaya finns flera sjukhus, vi åkte till Bangkok Hospital Pattaya som är ett privat sjukhus och som vi tror är det bästa.
Sjukhusets logga är ett B med ett kors i mitten, så t.o.m buskarna utanför var klippta som ett B med kors i.
Vi kom in på akuten. Här såg det lite annorlunda ut mot vad vi är vana vid. Det var ett jättestort rum med ca 20 skrivbord i mitten. Skrivborden stod både på längden och tvären, för runt väggarna var det små bås för patienter och båsen var öppna mot mitten så personalen skulle ha full insyn i alla bås. Akutläkaren satt vid sitt skrivbord och lämnade aldrig akuten.
När vi kom hann vi inte ens in i vårt bås förrän läkaren var hos oss. Efter sprutor mot smärtan blev det snabbt röntgen och även magnetröntgen. Jag fick skriva på papper att jag godkände undersökningarna, de var på thailändska så jag begrep ingenting, men jag såg siffrorna och antog att jag godkände kostnaden. Efter röntgen som gick väldigt snabbt, tillbaka till akuten igen. Då stod det redan en kirurg där som sa, att det var tarmvred, som måste opereras urakut.
Jag fick gå till ekonomikontoret, eftersom detta skulle bli kostsamt och operationen skulle inte komma igång förrän försäkringsbolaget godkänt ingreppet. Läkarna sa att de tänkte inte vänta, när bekräftelsen kom från försäkringsbolaget, var operationen redan i full gång. Detta var tur för enligt läkaren var det i sista minuten.
Efter operation och uppvaknande fick vi ett rum på kirurgen. Här fanns det sju olika nivåer på standarden på rummen. Vi fick andra nivån, ett standardrum. Var detta bara andra nivån, då skulle det vara intressant att se de andra nivåerna på rummen. Detta rum som vi fick var som ett riktigt fint hotellrum, enda skillnaden från ett hotellrum var att det stod en sjukhussäng i detta rum.
Här fanns ett litet pentry där det fanns både stort kylskåp och mikrovågsugn.
Det fanns en bäddsoffa som medföljande kunde sova på. Enda nackdelen var att den var dimensionerad för thailändare, så den var 30 cm för kort för mig.
Där fanns en stor vattenkokare så jag kunde dricka kaffe dygnet runt och även bjuda besökare.
Toaletten var utrustad som en hotelltoalett med hårtork och ett ställ med tvål, schampo, tandborste, bodylotion, ja allt vad man behöver.
Här i denna sköna fåtölj satt jag och läste böcker och tittade på utsikten.
Tittade man neråt, såg man sjukhusparken, där flera buskar var klippta som hjärtan.
Även om man är fjättrad vid sängen av dropp och olika drän, kan man njuta av utsikten eftersom fönstren går ända ner till golvet.
Alla ytterväggar hade stora panoramafönster. Här är vid hissarna och här ser man hela bukten och land på andra sidan.
Maten på sjukhuset serverades av personer som var klädda i blå skjortor, rött förkläde och blå kepsar med rött emblem på. Första gången de kom in med mat trodde jag de kom från McDonald´s, de såg sådana ut. Men de kom faktiskt från ett företag som heter Sodexo, känns kanske igen för en del eftersom de driver militärrestauranger i Sverige.
Personalen på avdelningen var mycket försynta och gick inte in till oss utan att knacka. De fick oss att känna att detta var vårt rum, där vi bestämde och de var behjälpliga. Läkare kom fyra gånger om dagen och förhörde sig om tillståndet. Oftast kom han själv, men någon gång hade han en sköterska med sig.
Hemma går ronden en gång per dag, då slits dörren upp med ett bulleribång och ett helt koppel med människor kommer in och ställer sig runt patientens säng. Av egen erfarenhet vet jag, att alla frågor som man har försvinner.Jag fick tunghäfta.
Om kompetensen är lika hög här som på svenska sjukhus, vet jag inte. Jag kan inte bedöma det, men tillgängligheten och servicen är mycket bättre här. Eftersom akutläkare alltid finns på akuten, så hinner man bara komma in genom dörren, så står en läkare där.
Är det inte akut går man till receptionen, som ser ut som en stor hotellreception, och beställer vilken klinik man vill gå till, alltså ingen tidsbeställning utan man får komma direkt. Sedan kan man förstås få vänta lite om den läkare man ska till är upptagen av annat. Men det blir aldrig lång väntan.
.
Hej Berit
SvaraRaderaHoppas att Kenneth mår bättre!
Hälsningar,
Sten