Loy Krathong

Loy Krathong är en av Thailands mest omtyckta festivaler/högtider. Den hålls för att ära Mae Khongkha, flodernas och vattenvägarnas gudinna. Högtiden har sitt ursprung i den hinduiska traditionen och firas över hela Thailand.

Festivalen äger rum vid solnedgången när det är fullmåne den 12:e månaden i den thailändska månkalendern. I år inträffade det sista veckan i november.

Man firar slutet på regnperioden och att risskördesäsongen är över, och då det är dags att tacka gudinnan för allt vatten som bidragit till skörden. 

Loy betyder flyta och Krathong är som en lotus-formad skål som flyter på vattnet: De ser ut som små båtar.

På kvällen när det blivit mörkt samlades tusentals thailändare på stranden.Stranden var packad med folk Man tände ljuslyktor, som sakta steg mot skyn. Vi försökte räkna lyktorna, men det var svårt för det var långt över tusen på en gång, och då syntes ändå varje lykta bara ca 10 minuter innan den var för långt borta. Det såg ut som om hela himlen var full med stjärnor som lyste klart.

De små båtarna, Loy Krathong är tillverkade av bananblad och av stammen av ett bananträd. De är dekorerade med vackra blommor, rökelse och ljus. Båtarna anses både symbolisera kontakt med bortgångna själar och också skapa frid hos avsändaren. Stranden är över en mil lång, så med korta mellanrum fanns det stånd, där man kunde köpa sin båt om man inte gjort en själv.

Thailändare köpte båtar och satte sig på stranden för en stunds meditation. För mig liknade detta mycket vår allhelgonatid, då vi tänder ljus på gravarna.

Det var så otroligt vackert att se alla ljuslyktor högt i skyn och alla små tända ljus som guppade omkring på vattnet. Det var magiskt.


Man sköt raketer i alla färger. Även små barn, som denna lille kille knappt en meter hög, sköt raketer och smällare. Det gällde att hålla sig på behörigt avstånd.

Korten är lite mörka, men det var becksvart ute, lystes bara upp när ljuslyktor tändes.

Restaurangerna längs strandvägen hade inga gäster, för thailändare köper sin mat från matvagnar eller har de med egen picknick, som de dukar upp på en duk på stranden. Nu stod det packat med matvagnar längs vägen, som sålde olika sorters plockmat och små grillspett. Det luktade verkligen gott.

Nästan var 50:e meter stod det bilar, smyckade med lampor i olika färger och som hade gigantiska högtalare inbyggda. Man spelade musik med ljudvolymen på max. Det var nästan så man fick hörselskador bara av att köra förbi.

I centrala Pattaya sköt man stora fyrverkerier. Hade det inte varit för värmen här(30 grader), så kunde man tro, att man stod vid Borgmästarkajen i Karlskronas på nyårsafton.

Uppe i Bangkok satte man ut sina båtar på floden Chao Phraya.
Även Kungen satte ut sin Loy Krathong. Den verkar vara mycket större och finare än de jag sett.
Här sitter Kungen, Bhumibol Adulyadej (Rama IX), tillsammans med sin dotter Prinsessan Maha Chakri Strindhorn, vanligen kallad Phra Thep som betyder prinsess-ängel. Hon är väldigt populär bland folket och fullgör många av de officiella plikter som inte Kungen orkar eller hinner med. Att säga eller läsa hela hennes namn är inte lätt, men försök; Somdet Phra Theppharatanarajasuda Chao Faha Maha Chakri Sirindhorn Ratthasimakhunakonpiyachat Sayamborommaratchakmari. Själv talar hon 7-8  språk varav åtminstone engelska , franska, kinesiska, sanskrit flytande och hon har doktorsgrad i ett par olika ämnen.

På onsdag nästa vecka (5 dec) är det kungens födelsedag (85 år) och då är det helgdag här, kanske den enskilt viktigaste helgdagen på hela året.
Thailand har fler helgdagar än vi har i Sverige. De delas huvudsakligen upp i, religiösa dagar och de som härrör från monarkin.
Förutom de vanliga nationella högtiderna finns det många regionala högtider.
Regeringen kan även förklara speciella tillfällen som helgdagar. Det skedde vid de stora översvämningarna förra året.