Falsk trygghet.

I söndags åkte vi från vårt hus kl.9,30 och kom tillbaka kl.15.00. Jag fick en chock när jag kom in i köket, fönstret var uppbrutet. Vi sprang omkring för att se vad som var stulet. Min dator, I-Pad och kamera var borta. De hade packat ner allt i min dataväska och till och med plockat med sig laddarna. På min dator hade jag mycket och jag hade alla mina kort där. Jag hade säkerhetskopierat alla kort på ett stort usb-minne, men det stals också.
Eftersom jag saknar dator kan jag inte höra av mig och inte blogga, vilket är väldigt trist. Jag känner mig vingklippt.
Kenneths två jobb-datorer, hans jobb-telefon, plus lite pengar, som låg bredvid datorerna på hans skrivbord i ett annat rum var kvar. Bovarna var tydligen stressade för huset är stort så de hann inte gå igenom allt.
 Polisen som var här hittade mina två största knivar utanför huset under fönstret. Jag tror att de (för jag tror att de var två) kastade ut knivarna, för om de blivit upptäckta och var tvungna att hoppa ut igen, skulle de med knivarnas hjälp kunna fly.
Polisen som var här frågade var jag brukar vara, när Kenneth jobbar. Jag svarade att jag oftast var hemma. Han sa att det var farligt för mig att vara ensam här, men han utvecklade inte ämnet vidare. Jag som känt mig så trygg med mina höga murar runt huset, förstod nu att murarna bara är en belastning. Bovar kan bevisligen komma in, men jag kan inte snabbt komma ut, jag måste först låsa upp grinden.
Jag sa till en polis på polisstationen, att jag nu tyckte det var otäckt att vara hemma. Bovarna hade även försökt bryta upp vår säkerhetsbox men inte lyckas, nu vet de, att det finns ett sådant skåp och jag menar, att de kanske kommer igen med bättre verktyg för att kunna öppna det.. Polismannen frågade, vad vi hade i skåpet. Jo, där låg våra ringar och ett armband, för jag vill inte ha något sådant på mig för att minimera risken att bli rånad när jag är utanför huset. Vi har läst i nyheterna att det händer ganska ofta om man har något som lyser i ögonen.

Polismannen rekommenderade att man ska ha säkerhetsskåpet öppet och inte ha något där. Vad ska man då ha ett säkerhetsskåp till?? Han sa att jag kunde känna mig helt trygg här, åtminstone i tre månader tills jag förväntats skaffat mig ny dator och ny I-Pad och annat.
Han berättade också att han aldrig haft något inbrott sedan berättade han hur hans hus var utrustad. Han hade järngaller över alla fönster och innanför dörren hade han en gallerdörr med kraftigt hänglås, Han hade också en hund som hela tiden var i trädgården och runt huset, den fick aldrig gå in.
Våra dörrar är inte mycket att hurra för och sedan har vi fyra skjutdörrar helt i glas som vetter mot poolen. Dessa dörrar går i ett spår, man behöver bara lyfta lite i underkanten så kan man häkta av dem även om de är låsta. Dessa dörrar är väldigt pampiga, men en fullständig katastof säkerhetsmässigt. Jag har vetat om det, men trott att de höga murarna var ett gott skydd. Nu tänker jag annorlunda.

Vi måste åka till polisstationen för att göra anmälan och redovisa vad som blivit stulet. Vi fick skriva en utförlig lista på engelska som vi fick lämna in på polisstationen. En kvinna satt med listan och översatte den till thailändska och skrev in allt i en bok. sedan fick vi en kopia. Sedan sa hon att om  vi behövde samma papper skrivet på engelska för att redovisa till försäkringsbolaget så kunde man hjälpa till med det mot en översättningsavgift. Nu skulle denna lista skrivet på thailändska översättas till engelska och det kostade 500 Bath och kunde hämtas dagen efter.
När vi tittat igenom våra saker lite bättre såg vi att vi saknade ytterligare ett par saker. Idag när vi hämtade den engelska översättningen bad vi henne att lägga till det på papperet. Nej, det gick inte, utan det skulle skrivas en komplett ny anmälaningslista som måste  översättas till thailänska och så naturligtvis betala igen för översättningen tillbaks till engelska, 500 Bath, och vi får hämta det nya papperet imorgon.
Vårt papper var ju på engelska från början, så enkelt det hade varit att bara sätta en stämpel på det.