lördag 3 mars 2012

Veckan som gått.

Nu börjar det bli riktigt varmt. Idag är det faktiskt 35 grader, igår var det 36 grader. Den varmaste tiden på året brukar vara april-maj, så jag förstår att det är varmare väder att vänta.
 Om jag ska gå min motionsrunda, är det bra om jag går innan kl.07, efter det är det alldeles för varmt. Halv sju är det nästan mörkt ute, men kvart i sju går solen upp,Efter motionsrundan brukar jag skynda mig hem till min luftkonditionering, fast stranden är full med soldyrkande människor, att de bara orkar.

I början på motionsrundan är det alltid morgongympa.(jag har inte varit med)


 Man har en pinne, som man lägger på axlarna och så vrider man sig runt. Man blir smidig i ryggen efter en sådan gympa inget annat. När gympan är slut tar alla fram sin fikakorg, då har man bara trevligt.

På motionsrundan händer alltid så mycket. Man känner igen alla hundar, var och en har sitt revir och där stannar de. På morgonen har de mycket energi och överallt brottas och leker de med varandra.

Denna katt ligger ofta på samma ställe och ställningen är alltid densamma, här ligger den  högt och har full koll, när folk kommer med mat.

Idag kom jag ut sent i spåret kl.09. Jag mötte inte en enda motionär, det var alldeles för varmt. Jag såg inga hundar heller, men när jag tittade lite noggrannare såg jag att de låg och sov lite varstans. Nu kunde man nästan gå på dem och de rörde sig inte. Nu efter maten var det deras sovtid och då sov de rejält.






Jag gick fram och försökte prata med dem, men de lyfte inte ens på ögonlocket.

På vissa delar av motionsbanan spelar syrsorna med ett öronbedövande högt ljud. Det är så fruktansvärt högt, så man tror nästan att huvudet ska sprängas. Då måste jag öka takten, så jag snabbt kommer igenom det. Detta är bra för träningen. 


Det blommar överallt på motionsrundan, så den är mycket fin att gå.


 




När jag gick hem passerade jag denna byggjobbare. De bygger stora fina hus, men de tycks ha enkla verktyg.
Med denna hacka med litet skaft rakar man in sand i ett litet spann, som man sedan tömmer i skottkärran. Hemma i Sverige skulle vi naturligtvis använt en skyffel och skyfflat sanden rätt ner i skottkärran.
Hemma hos oss hade vi ett elfel. Elektrikern kom, han visste genast var felet var. Fel i en dosa som låg nedgrävd någon decimeter i marken (lustig plats att lägga en dosa på). Han skulle gräva upp den och hade bara två verktyg med sig, en avbitartång och en skruvmejsel. Han fick ta skruvmejseln och hacka i jorden och ösa upp jorden med händerna. Detta tog ju tid, så han klarade det inte på en dag, men dagen efter var felet lagat.

Tillgång på riktiga verktyg verkar vara väldigt begränsad. I andra sammanhang är utbudet enormt. Jag var med när Kenneth skulle köpa skrivare. Ett varuhus på sex våningar med bara It-prylar. Där var massor med småbutiker,  som bara hade en disk och ingen vägg mellan butikerna, så det var svårt att se vad den ena butiken slutade och den andra började.
Där fanns grejer för all användning, som tex dessa glasögon.

 Lägg märke till hålet på näsryggen. där sitter kameran. Inspelningsanordningen sitter i skalmarna. Det är säkert någon suspekt person som behöver sådana.

I helgen var vi på den flytande marknaden. Där säljs hantverk från hela Thailand. Jag skulle köpa en träplatta, där man i ett stycke skurit ut olika motiv. En del var stora och detaljrika. De kostade en hel del och skulle vara är svåra att frakta hem.Det fanns stora fantastiskt detaljerade alster, som är som stora tredimensionella tavlor. En sådan kan kosta bortåt 30 - 40000 kronor.  Jag köpte en mindre tavla 60*60 cm med fiskar, som jag ska ha i sommarhuset på Aspö.


Utanför denna butik satt 20 munkar. De var gjorda i vax i naturlig storlek och alla såg riktigt verkliga ut.




I förrgår åkte vi till Bangkok. Jag blir aldrig van vid denna hemska trafik.
När en thailändare promenerar på stan, så går det otroligt sakta och sävligt, så när jag går i normaltakt,  går jag förbi alla, men sätter de sig i en bil eller på en motorcykel, då jäklar anamma gasen i botten och där ska den helst förbli. Kan man inte köra om varken på höger eller vänster sida ,eller på trottoaren, eller i vägdiket vid stoppljuset, då tutar man och blinkar med lyset för att framförvarande bil ska flytta sig. Man har alltid bråttom.


Det är ju vänstertrafik här, så denna bil med två män som sitter på lasten, ligger i högfartsfilen och gör omkörningar. Det går verkligen fort, eftersom vi kör bakom, så vet vi att bilen kör i 100km/tim.



Här är en lastbil med arbetare som sitter på flaket. Det går också fort, kanske 80 km/tim, tänk om lastbilsföraren behöver göra en snabb inbromsning, jag vågar inte tänka på vad som händer med mannen som sitter högst upp på taket.




 Här gäller det att hålla i varandra så att ingen trillar av.
Lägg märke till bilen, det är antingen säkerhetsvakter eller polis på väg till jobbet.




 Hoppas denna förare inte tänker köra under en bro.
Sådana här laster är inte ovanliga och vi såg faktiskt ännu större men fick inget kort på dem.



Många kör fortfarande utan hjälm.
Här är det bara tre på motorcykeln, men det mesta vi sett är sex personer, fast då var det ett barn som man höll  hängande i ena armen. När jag såg det blev jag så chockad att jag glömde ta kort. Även dessa kör alltid med fullgas.

 Det är så otroligt många dödsfall i trafiken. Men hur ska man veta, hur man ska bete sig i trafiken, när det inte finns någon riktig trafikutbildning. Körkortsutbildning och trafikinformation i media hade varit en bra början. Man har ändå börjat lite med att kontrollera att hjälmtvånget följs. Fast de enda som vi sett blivit tagna för detta är västerlänningar (faranger).

måndag 27 februari 2012

Vardag.

Nu har dotter och svärson åkt tillbaka till Sverige. Det blir som vanligt väldigt tomt.

Här blir det bara varmare och varmare. Idag var det 35 grader. Jag orkar inte så mycket i denna värme och mitt på dagen gör jag som sydeuropeèrna, jag tar en siesta.
.
På kvällen blev det en behaglig värme 30 grader, men då kunde jag inte vara ute, jag blev överfallen av mygg. Vi tog med oss hit svenskt myggmedel, MYGGA,  det hjälper faktiskt mot dessa myggor också.
Innan jag åkte hit till Pattaya så fick jag förmånen att gå en sk.kulturkurs i Stockholm. I Bangkok fick jag en fortsättningsföreläsning. Där sa man, bl.a. att man är tvungen att tvätta alla golv varje dag, för att det blir något konstigt svart damm på golven. Ja visst tänkte jag, bor man i Bangkok med den trafiken, där luften är smutsig, så förstår jag det, men inte här vid havet. Oj vad fel jag hade, två dagar efter golvtvätt blir fötterna alldeles kolsvarta av att gå på golvet.Vad detta beror på vet i sjutton, kanske finns det något kolkraftverk i närheten, jag vet inte.
När man sopar golven, använder man här en speciell sorts kvast, där stråna spretar åt alla håll. Jag testade den, men det gick inte, man måste nog ha en viss teknik för att den ska fungera.


En liknande svensk sopborste inköptes. Den var bra, men eftersom ytorna här är jättestora, så var det jobbigt. Jag ville ha en dammsugare. Eftersom man inte använder det här, så var utbudet begränsat. Jag fick faktiskt tag i en. Om man jämför den med dammsugare hemma, så är den dålig. men det är iallafall mer krut i den, än det är i motorn bakom kvasten. Jag är nöjd med den.

Jag har inhandlat ett par underliga byxor. jag kunde inte låta bli eftersom jag tyckte de var fantastiska i sin form. Det är två tygstycken som är ihopsydda.


Man knyter först bak, sedan tar man det andra tygstycket och knyter fram och då
sim-sala-bim blir det ett par byxor.


Samma storlek passar alla, storleken beror på hur hårt man knyter.


Ett av bananträden på tomten har blommat med en lila blomma och nu kommer en ny bananstock. Det blir till att äta bananer igen. Dessa bananer vi har är så goda, små och söta




fredag 24 februari 2012

Koh Chang.



Nu har vi haft besök av dotter och svärson. Efter att ha varit här i Pattaya några dagar, åkte vi tre 30 mil till den fina ön Koh Chang.


Till helgen anslöt Kenneth. Han hade under sin resa ner sett fem olyckor med flera svårt skadade. Trafiken är fasansfull.

När vi kom fram till ön åkte vi en mil till den resort där vi bodde. Eftersom ön är väldigt kuperad med höga berg, så var vägarna smala och serpentinliknande.




 Vi bodde på en väldigt fin och trivsam resort som hette Klong Prao Resort.

Infarten till vår Resort.
.

Här bodde vi.

Denna bro ledde till frukostrestaurangen.

Middagsrestaurangen låg i anslutning till stranden.





Det var stor skillnad mellan ebb och flod. På kvällarna försvann vattnet ca 25 meter ut och stranden blev jättelik.


När vattnet försvunnit kunde man se små vita krabbor. De for ut och in i sitt hål och grävde upp sand.




Det fanns mangroveträsk vid resorten.


Ett par dagar fick vi uppleva regn och ett ordentligt åskväder som varade flera timmar. Då passade vi på att åka runt och utforska ön.
  Eftersom Koh Chang är en nationalpark så var det väldigt intressant, hela ön är mer eller mindre djungel.



Vi kom till en väg som gått sönder, så man hade byggt en provisorisk väg vid sidan om. Eftersom vi hade en stor rejäl bil gick det bra.


Vi fortsatte på olika vägar rätt in i djungeln, och plötsligt stod denna skylt på vägen.


Vi hade ju en bra bil, så detta klarade vi säkert av, så vi körde förbi skylten. Oj,oj, så vägen såg ut, detta problem klarade vi inte, vi var tvugna att vända. Denna provisoriska bro var alldeles för klen för vår bil.




Medan Kenneth vände bilen gick vi ut och tittade. Vilken kompakt växtlighet, och man kunde höra ljudet av fåglar, grodor och syrsor, alltså det var riktiga djungelljud.



Tät växtlighet med långa lianer som hängde ner från träden.

Vi såg många termitstackar.

Vi tittade också på olika frukträd. Det var spännande att se hur de exotiska frukterna växer. Vi kallade det, att vi var ute på fruktsafari.
Ananas

Durian

Guava

Longan

Papaya

Stjärnfrukt


På södra delen av ön hittade vi en flytande marknad. Alla butiker stod på pelare i vattnet. Innan man gick in i en butik, var man tvungen att ta av sig skorna vilket jag ofta glömde.



Här på denna restaurang passade vi på att äta.


På vår resa runt ön såg vi, att man hade rensat ut i mangroveträsket och hade där (som vi tror) uppfödning av jätteräkor.Det var en jättestor anläggning.
Här fanns många bassänger och man hade stora apparater som luftade bassängerna.
( Jag har hört att i Sverige är det nu en kampanj mot att äta jätteräkor p.g.a. miljöförstöring)

På hemvägen såg vi många skyltar, där det stod att man inte skulle mata aporna. Vi blev intresserade och stannade, för här måste det ju finnas apor. Vilken tur vi hade, vi såg apor.
Här sitter faktiskt två apor men de är svåra att urskilja.
(Om man dubbelklickar på bilderna blir de större)
Eftersom vi stod på en höjd, var jag inte riktigt med med kameran, så jag kunde få aporna i närbild, jag fotade utsikten istället.

Efter regnvädret fanns det mängder med maneter i havet. De var inte farliga, men eftersom vi inte visste, om det kunde gömma sig någon farlig kubmanet bland de övriga maneterna, så avstod vi från att bada i havet. Vi badade i poolen istället.




Dessa maneter fanns det massvis av.

Poolen var jättefin så det gick jättebra att bada där.



En kvällspromenad kvällen innan vi åkte tillbaka till Pattaya.

Vi körde tidigt på morgonen ner till färjan.


En ambulans kom med blåljuset på och skulle också med färjan. Det var en ambulans från ett privat sjukhus, men de fick också lösa biljett som vi andra.
 Jag trodde att ambulansen skulle stå först i kön, så att den snabbt kom av färjan, men så var det inte, utan de fick snällt ställa sig i kön.
Som tur var släckte föraren blålyset efter en stund, det gjorde ju ingen nytta.

Nu har vi lämnat Kho Chang för den här gången.

Efter att ha varit i Pattaya några dagar körde vi dotter och svärson till flygplatsen i Bangkok ikväll. Innan vi åkte tog svärsonen ett sista dopp i poolen.