Här är väldigt varmt mellan 30-35 grader och luftfuktigheten är hög, upp till ca 85%. I den värmen orkar jag inte så mycket utan det blir poolen för det mesta. I poolen är det 30 grader, men det svalkar lite ändå.
En dag i förra veckan var det lite svalare, så jag gick ner till havet. Här är det bojar utlagda, så man inte kan köra med båtar eller jetski där folk badar.
Men en fiskargubbe kom paddlandes inom området och la ut sina nät där. Kanske är det så att hans nät är skyddade från att bli skadade av båtar här innanför avspärrningen. Samtidigt riskerar ju simmare att fastna i näten.
Eftersom det inte är någon turistsäsong nu så ägnade strandförsäljarna sig mest åt att prata med varandra.
En och annan försökte prångla ut sina varor till de få turister som var på stranden.
I helgen bestämde vi oss för att åka till en park där man har över 100 olika arter av palmer. Vägen dit var intressant med olika palmer längs vägen.
När vi kom fram och skulle betala, ville de se körkort. Eftersom Kenneth har thailändskt körkort, skulle hans biljett kosta 200 Bath, han skulle få gå in på thailändskt pris. Jag däremot, räknades som utlänning och skulle betala 500 Bath. Så är det på alla aktiviteter här och även på restaurangerna.
Oftast får en utlänning betala upp till tio gånger mer i inträde till alla statligt drivna nationalparker. Man hävdar att det behövs för att ge de anställda bättre villkor. Fast de har ju lön från staten. Till privat drivna aktiviteter är inträdesavgiften oftast minst fem gånger mera. Sedan har man dessutom ett sätt att definiera barn som gör att västerländska barnfamiljer får betala mera än var thailändare betalar. Här betalar man inte efter ålder på barnen utan efter längd.
På restauranger där det brukar finnas thailändska gäster har man två prislistor, där den för västerlänningar är tre gånger dyrare eller mer. Normalt ser man aldrig prislistan för thailändare såvida man inte är tillsammans med en thailändare. Om man i ett sådant blandat sällskap inte delar notan, kan man få betala olika priser för samma maträtt.
Vi tycker det är konstigt, men för en thailändare är det självklart att det skall vara så.
Två-prissystemet gäller också taxi och transporter och delvis också i butiker.
Eftersom parken som vi skulle besöka var betydligt större än vi hade trott, valde vi att försöka åka hit nästa helg istället, tidigt på morgonen så vi ska hinna med allt.
Istället besökte vi ett trädgårdsmästeri som låg utanför. Vilka fina växter de hade.
Jag skulle inte köpa några växter, för det är så jobbigt med vattningen. I denna värme får man vattna två gånger om dagen. När jag såg alla växter, kunde jag inte låta bli att köpa, så det blev en hel del i kärran. Åtta växter för 55 kronor är billigt och då ingick också krukor till de två största.
Thailändare är förvånansvärt dåliga på att räkna, och det råkar man ofta ut för. Fast de kan omöjligt erkänna att de räknat fel. Är det då till ens egen fördel kan man välja att låtsas det är bra och betala och gå, men samtidigt vill man ju inte gärna dra fördel av att de är så dåliga på att räkna. Är det till ens egen nackdel, kan man helt enkelt avbryta köpet och gå, men det går ju inte på restaurang när man redan ätit upp. Då är det bara att betala och se glad ut.
När vi köpte blommorna skulle det kosta 220 Baht (2x50+6x20).
Säljansvarig i kassan gav oss ett antal förslag på vad det skulle kosta. När vi försiktigt påpekade att det måste blivit något fel räknade man om, och sedan om och om igen. Man kom aldrig till rätt resultat trots flitigt använde av räknemaskin. Förslagen var först 180, sedan 145, sedan 165, och efter kontoll på kärran 150 och sist efter att åter räknat på kärran 200. Vi betalade ändå 220 och då blev man tacksam för man fick ju mer än man begärt.