söndag 12 augusti 2012

Säkerhet.

Hur stor inbrottsrisken är här vet jag inte, men enl. en granne bor vi i ett mycket lugnt område. En husförsäljare som själv bor här, berättade att en thailändsk prinsessa har sitt sommarhus här på nästa gata, så polisen patrullerar ofta området. 
Bor man i en lägenhet finns det en vakt, som sitter i en vaktkur dygnet om. Här finns flera lägenhetshus som byggts av ett nordiskt företag. Utlänningar får bara äga 49% av lägenheterna, så thailändare måste äga 51%.







Bor man i hus och inte har vakt bygger man höga murar runt husen. På muren har man sedan olika lösningar. Här har man murat in riktiga glasspjut.







Detta hus har metallspjut som sticker ut åt alla håll.






Man kan sätta metallgaller från mur till tak.





Detta är vår gata. Vi har spjut och krokar på vår mur. Grannarna mitt emot har gått ett steg längre, de har två eltrådar ovanför.






Detta är ingången till vårt hus. Vi har bara spjut och krokar.





Inte underligt att vi inte ser några grannar. Var och en sitter i sitt Fort Knox.

I vårt hus är det installerat larm. Slår man på larmet när man åker bort, måste man stänga av alla takfläktar, vi gjorde inte det. Gardinerna fladdrade lite och larmet har rörelsedetektorer, så larmet gick igång. Vi var inte borta så länge, tur det för det larmet tjöt verkligen. Men larmet tjuter inte så länge, kanske tio-femton minuter
Går larm här är det ingen som bryr sig, det tystnar ju snart och man kan ju inte ta sig över murarna.
Larmen går då och då och vi har försökt se om något händer, men det har det aldrig gjort.

tisdag 7 augusti 2012

Tråkigt.

I helgen var husvärden här för han ville att vi skulle skriva på ett nytt huskontrakt. Enl. gamla kontraktet så hyr vi årsvis och har option på nytt år, så vi har just nu påbörjat vårt andra år här. I det nya kontraktet stod inget sådant.
Husvärden berättade att han skulle sälja huset och ville fråga oss först, om vi var intresserade av att köpa. Priset är 16 miljoner Bath ( 4 miljoner svenska kronor)
Köpa, absolut inte. Vi får börja se oss om efter något annat, tråkigt eftersom vi trivs bra här.

Det är inte lätt för utlänningar att äga hus i Thailand. Utlänningar får köpa hus här, men inte äga någon mark, man får endast hyra marken.
Enl. Sveriges Ambassad i Bangkok så får man skriva ett lease-avtal, som gäller i max 30 år med option på förlängning i 30+30år (max 60 år), under förutsättning att markägaren lever och att leasetagaren lever. Så en lease kan inte ärvas, inte ens under de första 30 åren. Markägaren kan också sälja marken och då gäller ingen förlängning.
Vilken bra affärsidé, om man är thailändare. De kan köpa mark bygga hus, sälja till några skröpliga utlänningar och när husägarna efter några år trillar av pinnen, får markägaren tillbaka huset och kan sälja igen till nya skröpliga utlänningar.

r
Vårt stora fina hus




Här i uterummet har jag tillbringat mycket tid

En liten bit ifrån  huset finns en stor marknad där man kan handla grönsaker, färdiglagad mat, kläder ja nästan allt.
På eftermiddagen tänder de sina grillar, så varje dag när jag sitter i uterummet så kommer ljuvliga dofter av gillade revben, kyckling mm. Då blir jag alltid så sugen. 


Jag försöker att inte köpa utan bara titta för snart kommer jag inte i mina kläder. Denna man gör en jättegod rätt. Jag har ätit den alltför många gånger, men nu tänkte jag köpa en till Kenneth som inte hade smakat tidigare.

På en mycket tunn deg lägger man skivad banan och ett uppvispat ägg. Därefter viker man ihop det som ett kuvert och steker på en platta i olja.





Vill man kan man få chokladkräm, vaniljkräm och sylt på.

Jag tog utan någon kräm på, ville undvika några kalorier. När jag gick hem var jag tvungen att provsmaka om det var lika gott som vanligt. Vilken tur att det inte var så långt hem, utan att jag hade några bitar kvar så att Kenneth fick smaka.


lördag 4 augusti 2012

Fiskehamn i Sattahip.

Torsdag och fredag har varit helgdag här, det var Buddhas dag. Vi passade på att köra till Sattahip ca 5 mil från Pattaya. Själva huvudorten ligger visserligen 3,5 mil bort, men den ligger insprängd i ett stort militärt område. Den civila hamnen ligger på en halvö ytterligare 2 mil bort och och på andra sidan halvön är det civilt område Här finns en jättestor fiskehamn, kanske Thailands största. Här finns många hundra fiskefartyg i alla storlekar.



Där det var långgrunt låg mindre båtar till ankars och där släpade fiskarna ut sina nät på en flotte till sina båtar.



Vid strandkanten jobbade man med att rensa näten.


Utmed stranden finns en stor intressant marknad, där man säljer förutom mycket fisk, musslor, ostron, bläckfisk, räkor, ja, precis allt som man kan fiska upp ur havet.

Hajar

Rockor

Krabbor

Musslor som hade glänsande gröna kanter.

Snäckor i alla storlekar, former och färger.




Bläckfiskar i alla storlekar. Bläckfisk är en väldigt viktig sea food här och när man på ett matställe beställer sea food får men mest bläckfisk och kanske någon enstaka räka, förutom ris förstås.


Snäckor

Där finns grillar där man kunde få läckerbitarna man köpt grillade och klara mot en mindre avgift.



Vi körde upp till en utsiktsplats, därifrån kunde man se många småbåtar som låg ute och fiskade.


Kaktusen i förgrunden var alldeles full med gulvita knoppar.



Där fanns trappor ner till en fin badstrand. På typiskt thailändskt vis badade man med kläderna på.




Här syns en liten del av fiskehamnen där de större båtarna ligger förtöjda. Det finns flera stycken sådana  pirar fulla med fiskebåtar. 
Det har varit lite skriverier i tidningarna om fiskehamnen i Sattahip, eftersom när båtarna kommer in sorteras fångsten av arbetskraft från Myanmar (Burma) eller Kambodja. Denna arbetskraft har betydligt sämre villkor än thailändsk arbetskraft och det väckte kritik. Minimilönen i Thailand för thailändsk arbetskraft är nu 300 Baht per dag( 75 kronor), men var fram till april 200 Baht per dag. Det stod inte vilken ersättning gästarbetarna hade men det framgick av texten att ersättningen var långt under den tidigare minimilönen och sedan får de bara betalt i den mån det finns arbete, dvs när båtarna landar fångst.  


Utsiktsplatsen var också en samlingsplats där det fanns ett tempel där folk tillbad och offrade till Buddha.
Detta är en Chedi och det är ett heligt torn, som innehåller någon form av relik från Buddha, kanske ett hårstrå eller kanske aska från en kung. Tornet har stor religiös symbolik med spiran i sina 33 olika nivåer i himlen och därunder Budddhas veckade dräkt och längst ner basen som i tre etapper symboliserar helvetet, jorden och himlen.
Här syns templet, och skorna tillhör de som är inne och tillber Buddha.
Förutom att man går till ett Wat som detta och tillber Buddha har man nästan alltid någon form av Buddha-altare i hemmet som man dagligen noggrant vårdar.





När vi kom fram till templet såg vi massor av ganska stora keramikplattor med text på. Det såg nästan ut som tavlor. Vi trodde först de var till försäljning, som något religiöst budskap att sätta upp i hemmet. Då upptäckte vi att det faktiskt var takpannor med text på och strax intill låg en stor hög med pannor utan text. Uppenbarligen kunde man köpa sig att få sitt budskap och kanske namn på en panna. Troligen skulle dessa sedan sättas upp på någon helig byggnad. Ett sätt att finansiera renoveringen. Precis som vi hemma kan köpa plankor med mera med sitt namn på till renoveringen av Jarramas.


torsdag 2 augusti 2012

Små utfärder i värmen.



Temperaturen här är mellan 30-35 grader. Eftersom luftfuktigheten är hög, har jag tillbringat dagarna här mest i uterummet och vid poolen. Det har varit jätteskönt. Gå några längre sträckor är ganska jobbigt.
Igår var jag ändå vid badstranden och tittade. Eftersom det är lågsäsong nu, så finns det få turister. Därför fanns det inte många solstolar utställda, så det var riktigt fint.









Inga försäljare gick omkring här och alla massagebänkar var ihoppackade.



Vi gick lite längs strandpromenaden och tittade, men jag passade mig noga att inte gå under kokospalmerna som växer där. Frukterna såg mogna ut och kunde trilla ner när som helst. Alla var inte så försiktiga som jag.




I fredags gick jag upp till den stora Buddha. Det var lite kämpigt eftersom statyn finns på en hög kulle.
På vägen upp såg jag några munkar som jobbade med belysningen.

Andra ägnade sig åt mobiltelefonen.








Från platsen vid Buddha-statyn har man en otrolig utsikt över hela Pattaya.




Men nu har utsikten begränsats i söder. Man håller på att bygga ett hus som blir väldigt högt.


Nerifrån gatan dominerar detta nybygge, så Buddha-statyn som man såg högt uppe på kullen kommer liksom bort nu. Jag fattar inte att man kan få tillstånd att bygga så att ett så viktigt landmärke skyms.


Här är en trefilig enkelriktad gata. På trottoaren kommer en motorcykel körandes i motsatt riktning. Motorcyklar kör lite var de vill, och fort går det också, så det gäller att se upp var man än går. Man är absolut inte säker på trottoaren.

På denna gata har man i en korsning satt upp en jättelik storbildsskärm där man kör reklam. Skärmen är 140 kvm stor. Det gäller att inte tappa fokus på trafiken när det visas något intressant.


Ja, det gäller att man inte visar för intressanta bilder för då skulle dåren, som plötsligt springer ut framför vår motorhuv ligga risigt till.



Idag gick jag ner till stranden för att äta middag på mitt favoritställe. Eftersom det är ytterst få turister här så var det ingen trängsel där. Jag var ensam middagsgäst.


Maten var lika god som vanligt.


Dagen innan jag åkte tillbaka till Thailand köpte jag en ny kamera. Nu har jag denna vecka försökt lära mig den, till slut ska det nog gå bra.



Jag tog kort på smådjur som fanns i häcken utanför vårt hus, skulle lära mig att zooma. Denna fjäril var glänsande och vacker. men det fick jag inte till riktigt.

Plötsligt dök det upp en ödla i bladverket, och den blev ganska bra. Snart har jag lärt mig.