fredag 21 september 2012

Hemresa


I mitten av augusti reste jag tillbaka till Sverige. Jag skulle få ett nytt litet barnbarn och tyckte det skulle vara roligt att vara hemma då. Jag åkte från ett mycket varmt Thailand till en mer behagligare temperatur, men jag frös riktigt ordentligt i början.

Mitt jobb här var att gå ut med hunden på morgonen. Det var jätteskönt i detta fina väder.







Vi brukade sätta oss på berget och njuta av utsikten.




Sommarhuset på Aspö skulle stängas ner för vintern. Sonen hjälpte till att plocka ner studsmattan.

 Barnbarnen passade på att leka och göra konster innan det sista av ställningen plockades bort.



Båten togs upp och vinterrocken togs på.




Jag klippte häckarna. Jag var jättenoga med att ha sladden över axeln, så att jag hela tiden hade koll på den.






Polenfärjan Stena Line gick in mot Karlskrona, jag tittade på den och blev distraherad, så när jag vände mig om för att klippa vidare på häcken, råkade jag klippa av sladden på två ställen. Typiskt, jag som hade varit så noga med sladden innan.





Det som är kvar att klippa, får vänta till nästa år. Jag gick in och satte mig vid brasan istället.




Mitt barnbarn nr sju, en flicka föddes 26 aug.





Idag skulle jag stänga av och tappa ner vattnet i husen på Aspö. Vi har gjort det varje år, men jag har aldrig varit intresserad, så jag har inte lärt mig. Nu skulle jag göra det själv. Det kan väl inte vara så svårt tänkte jag. Men oj vad tillkrånglat det var, ledningar till hus och stuga inkommande och utgående, två varmvattenberedare som skulle tömmas.



Detta gick jag inte iland med, men vad tusan jag lever ju i en data- it- värld. Jag ringde ett skype-samtal till Kenneth i Thailand. Jag satte på kameran på telefonen och han kunde se allt på sin dator. Vi gick igenom vilka kranar som skulle öppnas och vilka som skulle stängas.
Vissa kranar var så små, så de hade jag aldrig sett tidigare.


Nu är allt fixat och klart, tekniken är fantastisk.

Nu har jag så smått börjat förbereda mig för att åka tillbaka till Thailand. Resväskan packas med pocketböcker och Kalles kaviar, räkost och andra godsaker som man kommer att längtar efter.

söndag 12 augusti 2012

Säkerhet.

Hur stor inbrottsrisken är här vet jag inte, men enl. en granne bor vi i ett mycket lugnt område. En husförsäljare som själv bor här, berättade att en thailändsk prinsessa har sitt sommarhus här på nästa gata, så polisen patrullerar ofta området. 
Bor man i en lägenhet finns det en vakt, som sitter i en vaktkur dygnet om. Här finns flera lägenhetshus som byggts av ett nordiskt företag. Utlänningar får bara äga 49% av lägenheterna, så thailändare måste äga 51%.







Bor man i hus och inte har vakt bygger man höga murar runt husen. På muren har man sedan olika lösningar. Här har man murat in riktiga glasspjut.







Detta hus har metallspjut som sticker ut åt alla håll.






Man kan sätta metallgaller från mur till tak.





Detta är vår gata. Vi har spjut och krokar på vår mur. Grannarna mitt emot har gått ett steg längre, de har två eltrådar ovanför.






Detta är ingången till vårt hus. Vi har bara spjut och krokar.





Inte underligt att vi inte ser några grannar. Var och en sitter i sitt Fort Knox.

I vårt hus är det installerat larm. Slår man på larmet när man åker bort, måste man stänga av alla takfläktar, vi gjorde inte det. Gardinerna fladdrade lite och larmet har rörelsedetektorer, så larmet gick igång. Vi var inte borta så länge, tur det för det larmet tjöt verkligen. Men larmet tjuter inte så länge, kanske tio-femton minuter
Går larm här är det ingen som bryr sig, det tystnar ju snart och man kan ju inte ta sig över murarna.
Larmen går då och då och vi har försökt se om något händer, men det har det aldrig gjort.

tisdag 7 augusti 2012

Tråkigt.

I helgen var husvärden här för han ville att vi skulle skriva på ett nytt huskontrakt. Enl. gamla kontraktet så hyr vi årsvis och har option på nytt år, så vi har just nu påbörjat vårt andra år här. I det nya kontraktet stod inget sådant.
Husvärden berättade att han skulle sälja huset och ville fråga oss först, om vi var intresserade av att köpa. Priset är 16 miljoner Bath ( 4 miljoner svenska kronor)
Köpa, absolut inte. Vi får börja se oss om efter något annat, tråkigt eftersom vi trivs bra här.

Det är inte lätt för utlänningar att äga hus i Thailand. Utlänningar får köpa hus här, men inte äga någon mark, man får endast hyra marken.
Enl. Sveriges Ambassad i Bangkok så får man skriva ett lease-avtal, som gäller i max 30 år med option på förlängning i 30+30år (max 60 år), under förutsättning att markägaren lever och att leasetagaren lever. Så en lease kan inte ärvas, inte ens under de första 30 åren. Markägaren kan också sälja marken och då gäller ingen förlängning.
Vilken bra affärsidé, om man är thailändare. De kan köpa mark bygga hus, sälja till några skröpliga utlänningar och när husägarna efter några år trillar av pinnen, får markägaren tillbaka huset och kan sälja igen till nya skröpliga utlänningar.

r
Vårt stora fina hus




Här i uterummet har jag tillbringat mycket tid

En liten bit ifrån  huset finns en stor marknad där man kan handla grönsaker, färdiglagad mat, kläder ja nästan allt.
På eftermiddagen tänder de sina grillar, så varje dag när jag sitter i uterummet så kommer ljuvliga dofter av gillade revben, kyckling mm. Då blir jag alltid så sugen. 


Jag försöker att inte köpa utan bara titta för snart kommer jag inte i mina kläder. Denna man gör en jättegod rätt. Jag har ätit den alltför många gånger, men nu tänkte jag köpa en till Kenneth som inte hade smakat tidigare.

På en mycket tunn deg lägger man skivad banan och ett uppvispat ägg. Därefter viker man ihop det som ett kuvert och steker på en platta i olja.





Vill man kan man få chokladkräm, vaniljkräm och sylt på.

Jag tog utan någon kräm på, ville undvika några kalorier. När jag gick hem var jag tvungen att provsmaka om det var lika gott som vanligt. Vilken tur att det inte var så långt hem, utan att jag hade några bitar kvar så att Kenneth fick smaka.


lördag 4 augusti 2012

Fiskehamn i Sattahip.

Torsdag och fredag har varit helgdag här, det var Buddhas dag. Vi passade på att köra till Sattahip ca 5 mil från Pattaya. Själva huvudorten ligger visserligen 3,5 mil bort, men den ligger insprängd i ett stort militärt område. Den civila hamnen ligger på en halvö ytterligare 2 mil bort och och på andra sidan halvön är det civilt område Här finns en jättestor fiskehamn, kanske Thailands största. Här finns många hundra fiskefartyg i alla storlekar.



Där det var långgrunt låg mindre båtar till ankars och där släpade fiskarna ut sina nät på en flotte till sina båtar.



Vid strandkanten jobbade man med att rensa näten.


Utmed stranden finns en stor intressant marknad, där man säljer förutom mycket fisk, musslor, ostron, bläckfisk, räkor, ja, precis allt som man kan fiska upp ur havet.

Hajar

Rockor

Krabbor

Musslor som hade glänsande gröna kanter.

Snäckor i alla storlekar, former och färger.




Bläckfiskar i alla storlekar. Bläckfisk är en väldigt viktig sea food här och när man på ett matställe beställer sea food får men mest bläckfisk och kanske någon enstaka räka, förutom ris förstås.


Snäckor

Där finns grillar där man kunde få läckerbitarna man köpt grillade och klara mot en mindre avgift.



Vi körde upp till en utsiktsplats, därifrån kunde man se många småbåtar som låg ute och fiskade.


Kaktusen i förgrunden var alldeles full med gulvita knoppar.



Där fanns trappor ner till en fin badstrand. På typiskt thailändskt vis badade man med kläderna på.




Här syns en liten del av fiskehamnen där de större båtarna ligger förtöjda. Det finns flera stycken sådana  pirar fulla med fiskebåtar. 
Det har varit lite skriverier i tidningarna om fiskehamnen i Sattahip, eftersom när båtarna kommer in sorteras fångsten av arbetskraft från Myanmar (Burma) eller Kambodja. Denna arbetskraft har betydligt sämre villkor än thailändsk arbetskraft och det väckte kritik. Minimilönen i Thailand för thailändsk arbetskraft är nu 300 Baht per dag( 75 kronor), men var fram till april 200 Baht per dag. Det stod inte vilken ersättning gästarbetarna hade men det framgick av texten att ersättningen var långt under den tidigare minimilönen och sedan får de bara betalt i den mån det finns arbete, dvs när båtarna landar fångst.  


Utsiktsplatsen var också en samlingsplats där det fanns ett tempel där folk tillbad och offrade till Buddha.
Detta är en Chedi och det är ett heligt torn, som innehåller någon form av relik från Buddha, kanske ett hårstrå eller kanske aska från en kung. Tornet har stor religiös symbolik med spiran i sina 33 olika nivåer i himlen och därunder Budddhas veckade dräkt och längst ner basen som i tre etapper symboliserar helvetet, jorden och himlen.
Här syns templet, och skorna tillhör de som är inne och tillber Buddha.
Förutom att man går till ett Wat som detta och tillber Buddha har man nästan alltid någon form av Buddha-altare i hemmet som man dagligen noggrant vårdar.





När vi kom fram till templet såg vi massor av ganska stora keramikplattor med text på. Det såg nästan ut som tavlor. Vi trodde först de var till försäljning, som något religiöst budskap att sätta upp i hemmet. Då upptäckte vi att det faktiskt var takpannor med text på och strax intill låg en stor hög med pannor utan text. Uppenbarligen kunde man köpa sig att få sitt budskap och kanske namn på en panna. Troligen skulle dessa sedan sättas upp på någon helig byggnad. Ett sätt att finansiera renoveringen. Precis som vi hemma kan köpa plankor med mera med sitt namn på till renoveringen av Jarramas.