onsdag 26 februari 2014

Ny dator



Oj, vad tiden rusar iväg. Jag har köpt en ny dator som jag inte begriper mig på, det är ett helt företag att försöka ladda in mina kort.

I december fick vi besök av dotter med familj. Det blev många bad i poolen och havet, men inte för mig, jag tyckte det var lite för kallt. Det var ju "vinter" här också, så det var inga 30 grader i vattnet utan kanske 25 grader.







En dag åkte vi in till Pattaya city för att bl.a gå på en annorlunda restaurang, en robotrestaurang.
Varje bord hade en stekplatta, där man själv stekte sin mat.



På varje bord fanns en dataskärm där man gjorde sin beställning. Man kunde beställa hur många gånger som helst under 1.5 timmar för 500 Bath (ca 100 kronor). Här fanns allt, olika slags kött, skaldjur och grönsaker.


När man gjort en beställning, kom roboten och levererade maten i olika skålar, som man sedan hällde ut på stekplattan,




När roboten inte hade någon beställning ställde den sig och dansade. Vilken teknik!



Kvällen innan hemfärd till Sverige köpte dottern lite hämtmat från marknaden. Allt kött här är strimlat så hon bad försäljaren att skriva på förpackningen vad det var. Nu fick försäljaren problem, han kunde inte skriva på engelska, men han fixade det ändå. Det blev väldigt fina teckningar, så man såg precis vad matpaketen innehöll.




Efter Jul- och Nyårsfirande i Sverige åkte vi tillbaka till Thailand. Vårt hus här har många små sprickor, men nu hade det hänt något. Sprickorna hade blivit så stora så vi ser dagsljuset igenom. Huset är byggt på en betongplatta utan att man pålat under, så huset håller hela tiden på att sätta sig. Eftersom halva huset sjunker sakta tror jag att huset med tiden kommer att rasa, men då har vi säkert hunnit flytta.
Vi meddelande husvärden som ska komma hit och reparera. En expert har varit här och tittat. Jag frågade hur reparationen kommer att gå till. Han sa att de ska göra likadant som de gjorde innan vi flyttade in för 2,5 år sedan. Man kommer att spackla igen sprickorna och sedan måla om, då har man dolt sprickorna. Det man inte ser finns ju inte!!








Julen var över och alla julsaker plockades ner.  



I granen fanns bland alla färgglada kulor en brun kula som inte varit där tidigare. Det var ett getingbo i julgranen.


Ja, här finns många olika smådjur. Jag skakar alltid mina skor innan jag tar på mig dem, för där kan vara vad som helst.

Även när man går på toaletten mitt i natten och känner sig trött kontrollerar jag alltid toastolen. Häromnatten satt det en spindel, stor som en knytnäve, i toastolen.



måndag 2 december 2013

En mycket besvärlig dag



Nu var det dags att söka Visa igen för oss. Visat gäller ett år, så det var nu tredje gången vi åkte till immigrationsmyndigheten i Bangkok. Det var lite nervöst att åka till Bangkok, nu när det är så oroligt där med stora demonstrationer. Men vi såg ingenting av detta, för vi åkte in i Bangkok väldigt tidigt på morgonen.

Varje gång när man söker Visa ska det lämnas in mängder med papper. Signerade kopior på alla sidor i passen, även de sidor som är tomma, arbetstillstånd, var vi bor och papper på att hyran är betald och jag vet inte allt. Vi har en juridisk byrå i Bangkok som sammanställer alla våra papper och sedan följer en representant från byrån med oss till myndigheten och sköter allt.
På migrationsmyndighet sitter hundratals människor som har samma ärende som vi, och som även har med sig thailändska ombud.
När vårt ombud tog fram våra papper såg jag att Kenneth och jag hade en hög papper vardera på ca 3 cm.(som en hel bok)
 Visserligen fanns det här på immigrationsmyndigheten många tjänstemän, som gick igenom alla papper,
 men jag trodde inte de hann läsa igenom allt, men där hade jag fel. Korten som vi hade skickat med, var samma som vi lämnade med i förra årets Visaansökan, så de godkändes inte.
Vilken tur att det i samma hus fanns en fotoshop, där vi kunde ta nya kort.
 När tjänstemannen nu godkänt alla papper, fick man gå vidare till ett rum, där det satt en högre tjänsteman, som skulle utfärda Visat. Detta har förut gått väldigt smärtfritt, men inte nu. Här satt en sur dam, som skulle visa sin makt, hon sa att det saknades ett äktenskapsbevis så det blir inget Visa.
Första gången vi sökte Visa, hade jag fått ett sådant papper med mig från skatteverket i Sverige, man får helt enkelt en datautskrift, men det gällde inte här, eftersom det inte fanns några stämplar på, så vi fick åka till ambassaden och mot betalning fick vi ett brev utskrivet att skatteverkets datautskrift stämde. Andra gången behövdes inte detta papper, men nu skulle denna dam ha detta. Vi såg framför vilken tid detta skulle ta, åka till ambassaden och de har korta öppningstider. Vårt ombud ringde sitt kontor och där fanns en kopia på detta papper. Efter att hon bönat för oss gick damen med på att vi fick vår Visa, men vårt ombud fick sitta kvar tills våra papper hade kommit med bud.
Detta gick ju bra ändå, tur att man har ombud.

Nu när vi skulle köra hem bestämde vi oss för att köra till IKEA som ligger i utkanten på Bangkok. Vi ställde in GPS:en. Men här är vägar i olika nivåer så GPS:en klarade inte detta. Den kunde inte känna av vilken nivå vi körde på.







Nu såg vi en polis som stod vid vägrenen. Vad bra, nu kunde vi fråga honom om vi var på rätt väg. Vi körde över den heldragna linjen som markerade vägrenen och stannade vid polisen. DÅ BRÖT HELVETET LÖS.
Polisen sa, att han inte svarade på frågor,så vi skulle bara försvinna. Vi körde då vidare, men han kom efter och stannade oss. Han hade kommit på, att vi var ju faranger (västerlänningar) och DÅ SKA MAN BÖTA. Han var så uppjagad, så han bara skrek. Han ritade upp på ett papper att vi kört ut i vägrenen över heldragen linje. Vi förklarade, att det var för att fråga honom om vägen. Nu jagade han upp sig ännu mer, i stället för att gå, så hoppade och studsade han runt bilen, skrek i falsett, så att fradgan rann ur munnen. Vi fattade ingenting, Kenneth tog upp telefonen och ringde till sin thailändska kollega, som kunde tolka åt oss. Polisen vägrade prata i telefonen, vi fick inte ringa sa han, men Kenneth var envis, polisen tog telefonen fullkomligt galen av ilska, så vi trodde att han skulle kasta telefonen i backen, men det gjorde han inte. Han tog telefonen och skrek det högsta han kunde, så Kenneths stackars kollega som skulle tolka blev rent lomhörd och fick inte en syl i vädret innan polisen kastade in telefonen i bilen.

Nu kom polisen på att vi kört mot rött ljus också. Mot rött ljus, här fanns ju inga trafikljus!!! 
Varför bry sig om sådana bagateller, polisen hade ju bestämt sig att här skulle det bötas, så det blev ytterligare mer böter.
Nu tog polisen Kenneths körkort och sa att han efter ett par dagar kunde hämta det på polisstationen och betala sina böter. Oj,oj skulle vi behöva lägga ytterligare dagar i Bangkok nu när det är så oroligt med alla demonstrationer där.
Det finns många olika poliskontor i Bangkok, så Kenneth frågade efter adressen till detta poliskontor. Då blev han fullständigt vansinnig och skrev ytterligare något på böteslappen. Jag har inte i hela mitt liv träffat en så otrevlig och ilsken person. Efter mycket skrikande tog polisen kontakt med sitt kontor via radion och vi fick betala på plats 1000 Bath mot att Kenneth skrev på hans papper. Vad som stod på papperet har vi ingen aning om. När polisen fått sina pengar, slängde han in körkortet i vår bil, samtidigt slet han tillbaka kvittot vi fått. Sedan gick han ut på motorvägen och stoppade all trafik medan han viftade iväg oss. Vi var inte nödbedda att köra vidare även om vi inte visste vart vi var på väg.
Nu är vi utan kvitto. Även om vi får brev om att betala igen, så är det värt det, mot att lägga ytterligare en dag i Bangkok.

Vad har vi nu lärt oss av detta? Jo att aldrig fråga en Thailändsk trafikpolis om vägen eller om hjälp!!

Vi kom fram till IKEA lite molokna naturligtvis, men samtidigt tacksamma att vi fått med oss körkortet och slapp att åka till Bangkok ytterligare en dag. Vi köpte vad vi skulle och körde hem.

Idag är det första advent. Jag har inga julljusstakar eller stjärnor, men jag har en julgran tryckt på ett tyg köpt på IKEA. På denna julgran har jag sytt fast led-lampor och kulor. Det blev en mycket vacker men annorlunda julgran.







torsdag 28 november 2013

Loy Krathong år 2013


Loy Krathong är en av Thailands mest omtyckta festivaler, ljusets festival. Den hålls till ära för flodernas och vattenvägarnas gudinna. Denna festival äger rum på kvällen vid fullmåne i den 12:e månaden i den traditionella thailändska månkalendern. I den västerländska kalendern någon gång i november. Loy betyder flyta och Krathong  betyder en behållare av bananblad som kan flyta på vattnet.

Vi startade kvällen med att äta en middag vid stranden. Vi beställde den speciella Loy Krathong menyn, som endast fanns denna kväll. Vad vi skulle få visste vi inte, så det var spännande. Först fick vi en fördrink med mycket lime i, så den var ganska sur.


Sedan kom maträtterna in. Milde tid, det var så mycket mat så bordet räckte inte till. Det var också första gången som jag inte orkade äta allt, vissa maträtter bara smakade jag på.


 Som avslutning fick vi fruktallrikar.


När vi betalade fick vi som gåva två stycken Loy Krathonger. De var gjorda av en bit av stammen från bananträd, med olika blommor satta i ett vackert mönster, och ett ljus och tre rökelser i varje.


Vi gick ner till stranden för att sjösätta dessa skapelser. Här på stranden var flera tusen människor samlade, det var en riktig folkfest.


När man sjösatte sina blombåtar skulle man lägga sina bekymmer i blombåten och putta ut den till havs. Då blev man av med gamla bekymmer och olyckor och man kan se framåt. Man fick även skicka iväg en önskan om man kände för det.




Människorna längs stranden tände även kinesiska ljuslyktor, så det såg ut som om himlen var full med lysande stjärnor.


Det var en mäktig syn med tusentals lysande små blombåtar som guppade i havet och hela himmelen full med lysande lyktor.









Jag har ägnat några dagar till att sy påsar till delar till ett mätinstrument. Tyget är inköpt på IKEA, men eftersom det inte fanns tillräckligt tjockt tyg så fick jag sy med dubbelt tyg.





Vissa delar av instrumentet var mycket känsliga, så det räckte inte med dubbelt tyg, så jag klippte helt enkelt sönder yoga-mattan som jag använde till mellanlägg. Den delen som är kvar av yoga-mattan räcker nu endast till ett sittunderlägg, men man tager vad man haver.


lördag 9 november 2013

Annorlunda tänk



Jag rekommenderar att semestra i Thailand. Här där jag bor, är det alltid bra väder, varmt i vattnet och jättegod mat. Men däremot kan jag inte begripa hur folk i detta land tänker. Jag gick en kulturkurs i Stockholm för att lära mig lite, men jag har fortfarande svårt att förstå, man tänker så annorlunda här.

Stenplattorna runt poolen blir svarta av smutsen från luften. Jag brukar skura någon gång ibland, men det är stora ytor. Nu hade jag inte hunnit med, så gröna alger hade börjat växa i smutsen. Jag bestämde mig för att köpa en högtryckstvätt.
Vi åkte till ett stort varuhus och jag hade tur, för enligt en stor skylt där, hade man idag kampanjpris på den billigaste högtryckstvätten. Den kostade normalt 2490 Bath och idag 2090 Bath. Eftersom kampanjpriset inte var inlagd i datan fick vi en lapp med oss, som vi skulle lämna i kassan. Vi plockade till oss även förlängningssladd och kopplingar till vattenslangen.
I kassan läste biträdet med scanner på märkningen på lådan med högtryckstvätten, sedan tittade hon på lappen vi lämnade, tog fram en miniräknare och räknade fram till 138 Bath rabatt. Alltså vi skulle betala 2352 Bath. Vi protesterade, berättade att kampanjpriset var 2090 Bath. Hon räknade igen och sa, att hon hade rätt.
Hon var helt oresonlig för en thailändare har alltid rätt. men blir man överbevisad då tappar man ansiktet. Tappar man ansiktet, vilket är riktigt illa, då ligger felet hos den som förorsakat att någon tappar ansiktet.

Kenneth gick tillbaka till avdelningen för högtryckstvättar och tog skylten. Han marscherade taktfast genom hela varuhuset med en skylt på över 2 meter. Efter sprang biträden och ropade "No mister, no mister" men de vågade inte springa ikapp.


Till vänster om Kenneth står skylten som Kenneth ställde i kassan.

Han satte denna jätteskylt framför kassörskan i kassan. Hon läste på skylten sedan kontrollerade hon siffermärkningen på högtryckstvätten på skylten mot vår kartong,och sedan kontrollerade hon igen, det stämde. Nu ropade hon på hjälp. Två män från personalen kom, först kontrollerade den ene siffermärkningen på skylten och sedan på vår kartong, sedan gjorde den andre samma sak, javisst det stämde. Nu kom ytterligare ett par tre kvinnor och en man, han läste siffermärkningen på skylten och de  andra kontrollerade vår kartong. Ja, det stämde. Nu blev det kris.

Ytterligare personal kom, så de var totalt 10 man,som var där och hade ett inbördes möte. Nu blev jag riktigt irriterad och frågade, vad det var för problem. Det var ju bara att slå in rätt pris i kassan, hur svårt kan det vara. Jag fattade inte problemet. Kenneth sa att det inte går till så i detta land, utan jag skulle vänta tills personalen diskuterat färdigt. Så vi och kassörskan väntar medan övrig personal diskuterar, vi väntar, och VÄNTAR. Till slut får kassörskan besked, och hon  fortsätter nu att slå in våra övriga varor, utan att ändra på priset på högtryckstvätten. Jag vänder mig till Kenneth och säger på svenska "Hon ändrar inte priset, då ska jag inget ha". Chefen för kassan som stod kvar, fattade vad jag sa,(på mitt kroppsspråk och tonfall), så han tog kvittot och visade mig.

Han sa, normalpriset för högtryckstvätten var 2490 Bath, kassörskan räknade ut att vi skulle få 138 Bath i rabatt. Detta var alldeles korrekt och riktigt (???) Men sedan visade han, att de på sitt möte hade kommit överens om, att eftersom vi hade medlemskort i butikskedjan skulle vi få en extra speciell rabatt (???)  på hela köpet, på 262 Bath. Men om man från 2352 Bath, (som kassörskan sa att vi skulle betala för högtryckstvätten) drar 262 Bath (den extra rabatten) då betalar vi 2090 Bath, precis det som stod på skylten. Alla hade därmed rätt, ingen behövde tappa ansiktet !!

Jag har nu högtryckstvättat runt poolen och jag är riktigt nöjd med resultatet.


torsdag 17 oktober 2013

Restaurang Cabbages and Condoms


En av Kenneths svenska arbetskamrater som bor en mil från oss berättade, att när han får gäster brukar han köra till en fin restaurang, som ligger på en parallellgata alldeles i närheten av där vi bor. Restaurangen heter Cabbages and Condoms.
Jag tyckte det var ett suspekt namn. Jag skulle inte ens komma på tanken att gå in där och äta.


Jag gick in på datorn för att läsa vad detta var för ställe.
En minister Mechai Viravaidhaya som bl.a arbetat med familjeplanering startade en restaurang i Bangkok. Den räknas som en av de bättre restaurangerna i Bangkok och är mycket populär. Nu finns flera sådan restauranger, en här i Pattaya. Restaurangerna grundades för att ge ekonomiskt stöd till Population and Community Development Association (PDA), som är en icke vinstdrivande organisation, som jobbar med att sprida kunskap om familjeplanering och sexuellt överförbara sjukdomar.  Denne minister har undervisat och informerat i många år och drivit många projekt för kondomer. Eftersom han ville att kondomer skulle vara lika billiga och lättillgängliga att köpa som det är att köpa grönsaker fick hans restauranger namnet  Kål och Kondomer.

I söndags var vi där och åt. Man gick genom en trevlig tropisk trädgård med smala gångar och kom fram till denna skylt.


 Nyfiken som jag är testade jag både kapitalistvägen och kommunistvägen, det var i ingen skillnad, lika trevliga båda vägarna.






Inne i restaurangen fanns flera dockor. Tittar man lite närmare så ser man att kläderna var gjorda av kondomer.














Temat som restaurangen stod för var uppenbar.Jag tror inte inredaren tillhör min puritanska generation.

På vissa matbord hade man, under en glasskivan dekorerat med kondomer. Tack och lov fanns det även bord med dukar på, vilket jag föredrar.


Från vårt bord hade vi en fin utsikt mot havet. Restaurangen var väldigt tjusig, servicen mycket bra. Maten, den var guddomlig, riktigt, riktigt bra, men dyr. Dricker man kaffe efter maten, får man inte den vanliga lilla mintchokladkakan till, utan på kaffefatet ligger en kondom.
Detta var en mycket bra restaurang, men annorlunda.




Ville man ge ett extra bidrag kunde man köpa frukt och grönsaker från egna odlingar.


Eller bara kasta ner sitt bidrag i någon av vattenfallen.