fredag 27 februari 2015

Son med familj på besök.



Barnen har haft vinterlov i Sverige. Då passade sonen med familj på att komma till Thailand. Vi trodde att barnen skulle vara trötta efter att ha rest i ett dygn, men inte, det var fullt ös i poolen direkt.




Efter att ha sovit en natt hos oss, skulle de åka till Koh Chang som ligger 25 mil härifrån. Det går inga riktiga allmänna transporter, så vi tog en taxi. Som tur var fanns det i denna bil en TV-skärm i taket och chauffören hade flera barn- dvd. Barnen satt som ljus och tittade.


Väl framme på Koh Chang var det fullt ös. Först bad i havet,


sedan bad i poolen.


Vi gjorde utflykt med båt till fyra öar, där vi kunde bada eller snorkla och titta på fiskar.Vi åkte med den blå båten och den var jättefin.


Vi åkte till två fina öar där man kunde bada från stranden. 


Man stannade vid två andra öar där det var bra snorkelvatten.


Fisk att titta på fanns det gott om.


Maten som vi blev bjudna på var riktig god thaimat, men barnen var väl inte så förtjusta.   



På väg tillbaka passerade vi ett berg fullt med apor. De kom springande, de var vana vid att när de hörde en båt närma sig visste de, att nu skulle det kastas ut mat.


En vecka gick ruskigt fort, så nu åkte vi tillbaka till Pattaya.
Vi gick ner till vår strand och badade. Där går det försäljare omkring, som säljer olika små maträtter.(räkor, krabbor, vårrullar eller kyckling).


Vår strand är avgränsad med flytelement, så man kan bada tryggt. Här är många aktiviteter med jetski, surgingbrädor, speedbåtar och mycket annat. Då är det tryggt att veta att de inte kan köra in bland de badande.
När man kör med en gubbe som hänger i en fallskärm, måste man hålla farten uppe och då är det svårt att hålla koll på om det är några som badar.


Jag kan inte förstå tjusningen med att hänga helt maktlös i en fallskärm och lita helt på speedbåten som drar.


Eftersom parken med vattenrutschbanor ligger nära där vi bor, gick vi dit. Alla åkte utom jag, jag är lite feg.

Nu var det det kinesiska nyåret och det firades med bl. a en jättestor drake som man gick omkring med.





Vi åkte in till City för att shoppa. Här finns inga bussar utan man åker med en songthaew. Det är en pick-up som på flaket har två soffor.


Får man inte plats på flaket, får man stå på fotstödet. Då gäller det att man kan hålla i sig ordentligt och man måste ha bra balans i svängarna.


Vi tycker mycket om thaimat, men det har varit lite svårt för barnen. Där vi bor finns en riktig italiensk pizzeria. Barn gillar ju pizza, så vi gick dit.


Här hade man en riktig vedeldad ugn.




När pizzabagaren hade en tid över gick han bort till oss och började trolla till barnens förtjusning.


Vår sonson beundrade verkligen pizzabagaren.


 Det var bara ett par dagar kvar innan hemresan, så ett besök hos big Buddha var ett måste.


Likaså att slå på de 77 klockorna.


Nu blommar bougainvillean. Otroligt vackert i flera färger.






Sista dagen åkte vi och badade vid Kenneths jobb. Där hade de nog den bästa seafood.


Innan det var dags att åka till flygplatsen fick barnen välja var de ville äta, och det blev inte oväntat den italienska restaurangen.


Kocken hade mycket att göra, han var helt genomsvett. Ändå hämtade han vår sonson så han fick göra en egen liten minipizza. Det jobbades verkligen i det köket.


Vår sonson var väldigt stolt över sin egna pizza, så nu vet han vad han ska bli när han blir stor. Han ska bli kock. Han ansåg att hans pizza var godare än pizzabagarens.


Sedan var det dags att gå hem och hämta alla resväskor och säga hej då till alla statyer i huset.


På flygplatsen på väg till säkerhetskontrollen. Nu hade de en resa på ett dygn framför sig.





tisdag 27 januari 2015

Elektricitet



Elektriciteten här kan man inte lita på. Man bygger hus och använder fina material, men det som inte syns, typ elektriska ledningar, där drar man ner på kostnaden. Här har man ingen jordledning (gröngul), som vi har hemma.
Vi flyttade från vårt förra hus, därför dusch och diskbänk blev strömförande. Döm om min förvåning när Kenneth ropar att duschen bredvid vår sängkammare nu plötsligt hade blivit strömförande, i vårt nya hus. Det visade sig att den var strömförande till och från. Husvärden kontaktades och en elektriker kom. Han kände efter i duschen, men ingen ström. Han tog bort varmvattenberedare och öppnade några eluttag. Nu trodde han sig ha hittat felet, i ett eluttag var det isoleringen (höljet) på två ledningar skadade/borta.



När han bytt till nya ledningar, gick han ut till proppskåpet i garderoben, samtidigt fick jag ett telefonsamtal från Kenneth. Då smällde det till, det lät nästan som ett pistolskott. Jag blev så rädd att jag skrek i högan sky. Kenneth hörde smällen och undrade vad det var. Elektrikern hade gjort något i proppskåpet. Kenneth sa "Spring ut och titta om han lever" Jag rusade in i garderoben. Han levde, men ville inte kännas vid någon smäll.





Nej, det där litade jag inte på, så när Kenneth duschade på morgonen väntade jag med att göra frukost, tills han konstaterat, ingen ström i duschen. Jag gick ut i köket som ligger i andra änden på huset och satte på vattenkokaren och brödrosten, då skrek Kenneth att det var ström i duschen. Jag stängde av brödrost och vattenkokare och strömmen försvann i duschen. Nu visste vi att det var åtminstone eluttaget i köket som var felkopplad, troligen mera än så.
Vi lånade hem en mätare, där vi kunde läsa av spänningen. Ny kontakt med husvärden, som kom tillsammans med elektrikern. Nu hade jag min mätare, så jag kunde visa att när eluttaget användes i köket, blev duschen strömförande. Elektrikern kopplade om trådarna i eluttaget i köket, sedan var han klar. Jag tog min mätare och sprang ut i duschen och mätte, Gode tid, nu var det högre spänning i duschen. Oj då, nu öppnade han eluttaget igen och kopplade lite annorlunda.
 När Kenneth duschade nästa gång small fyra proppar i proppskåpet. Nej det var fortfarande fel, eluttaget i köket började uppföra sig mycket underligt. Mätte jag var där full spänning, men stoppade jag i kontakten till brödrosten försvann spänning och ström  och inga andra apparater fungerade heller.
Ny kontakt med husvärden. Han kom igen tillsammans med elektrikern, som nu kopplade ur eluttaget helt i köket. Jag litar inte på detta, utan använder en annan dusch i huset.
 Jag ville hjälpa Kenneth på morgonen, därför gick jag upp och satte på vattenkokare och brödrost, så att  frukosten skulle vara färdig när han kom ut i köket. I stället för att hjälpa till som jag trodde jag gjorde, hade jag utsatt honom för livsfara varje morgon.  


Nu var det dags att åka till Bangkok för att få vårt årliga Visa. Vi åkte tidigt på morgonen.
Vi mötte flera transporter med arbetare på väg till jobbet. Trafiken här är hemsk, men man vänjer sig, men dessa transporter gör mig fortfarande upprörd. Här var det så mycket folk på flaket, så några fick sitta på förarhyttens tak. Han som sitter längst bak får inte plats på flaket så han sitter utanför räcket. Eftersom chauffören ligger i ytterfilen så kör han ganska fort, man kan ju bara tänka vad som händer vid en hastig inbromsning.




Eftersom vi även hade andra ärenden i Bangkok bodde vi över på hotell.
I vårt rum blev vi välkomnade med en tallrik med choklad tjusigt upplagt.


 Där fanns också en skål med frukt. Jag blev imponerad av den tjusiga fruktskålen.


Vi bodde högt uppe på 29;de våningen. Hela ytterväggen var ett stort panoramafönster. Jag försökte dra gardinerna åt sidan, så man kunde se ut, men det gick inte. Kenneth satte på TV:n. Där fanns en meny Comfort settings, där kunde man trycka och öppna och dra för gardinerna. Man kunde även reglera fläkt och AC och alla lampor.


Vi skulle stiga upp tidigt, så vi behövde väckning, Jag började leta efter en klockradio som brukar finnas på hotell. Kenneth gick in i en annan meny på TV:n och där fanns väckningen. Nu har tekniken gått framåt så fort, så jag har svårt att t.o.m kunna bo på ett hotell.


När gardinerna kom bort fick vi en underbar utsikt över Bangkok.





När jag riktade kameran åt detta håll, såg jag något blått på taket på ett höghus. Det var säkert en pool så jag zoomade in för att se bättre.


Jo. mycket riktigt det var en pool, men nu såg jag att det inte fanns något räcke.


Jag var tvungen att zooma allt var kameran förmådde och mycket riktigt där var inget räcke. Nu var det väl inte meningen att man skulle hoppa ur poolen på denna sida, men jag vet ju hur snabba barn är. Nej, usch jag ryser vid tanken.

Även om jag bor på ett bra hotell är jag försiktig med duschen. Jag sätter snabbt på duschen, sedan står jag utanför och känner försiktigt med en arm om duschen är okej, innan jag vågar gå in.







lördag 17 januari 2015

Jul och Nyår 2014



Vi har haft besök av dotter med barn.Dagen efter de kom, åkte vi ner till Koh Chang. Vi tycker jättemycket om denna ö, men den har förändrats från när vi började åka dit för tre år sedan. Då kunde man bara åka ner och det fanns alltid hotellrum, nu har chaterbolagen fått upp ögonen för denna ö, så det är svårt att få hotellrum.


Vårt bästa hotell Chai Chet Resort var fullbokat, men vi fick tag på ett annat bra hotell Kacha Resort, men endast tre nätter, så det gällde att utnyttja tiden så mycket som möjligt. Det blev många bad i pool och i havet.





Maten på hotellet var väldigt god, men vi ville ha omväxling så vi åt på olika restauranger. Här sitter vi på en pizzeria som har riktiga stenugnsbakade pizzor. Smaskens, men jag tror att jag var den som var mest imponerad. Visst är thaimat väldigt gott, men ibland kan jag längta efter mat som jag äter hemma.



Vi tog en dagstur med båt till fem olika öar, för att bada och snorkla.









Fisk att titta på fanns det gott om.



På vägen tillbaka åkte vi förbi ett berg som ligger på Koh Chang, där det finns många apor. Personalen kastade ut mat till dem. De lär sig snabbt. När de hör en båt närma sig berget, så kommer de springande från alla håll och kanter.


Tre dagar går väldigt fort, så vi körde till vårt favorithotell Chai Chet Resort, som vi alltid bott på och frågade om de möjligtvis fått någon avbokning. Nej, det hade de inte, men de kände igen oss eftersom vi bott där åtta gånger, så de pusslade  ihop det så vi fick två rum i fyra nätter. Visserligen skulle vi inte få samma rum  hela tiden utan fick byta, men det gjorde inget.

När vi hämtat våra väskor på första hotell och körde till det nya hotellet stannade vi vid en butik, som heter Tesco, en butikkedja i Thailand motsvarande ICA hemma. Vi tänkte köpa en låda öl. Sitta på altanen i vår bungalow med en kall öl, gott, tänkte vi

 Nu var det så att klockan var 14.00 och vissa butiker i Thailand säljer bara alkohol på morgon och kväll. Mellan klockan 13.00 och 17.00 säljs ingen alkohol. I Pattaya har några affärer dessa regler också, men inte alla. Tesco i Koh Chang  hade denna regel så vi fick inte köpa en låda öl. Då säger kassörskan "Det finns en annan regel också. Om ni köper en låda öl och lägger till fyra flaskor, då får ni köpa".   Vad sa människan ? Det är förbjudet att sälja alkohol vid denna tid, men om vi köper fyra flaskor extra, då får vi köpa. Nej, vi vill inte ha fyra flaskor extra. Sorry sa hon, då får ni inget köpa, ni får komma igen efter kl.1700. Vi tittade oss omkring för att upptäcka kameran, för visst måste detta vara "Dolda kameran". Men, nej ingen kamera. Regler är till för att följas. Vi gick ut med en låda öl plus fyra flaskor extra. Obegripligt. OBEGRIPLIGT.

Chai Chet Resort är ett mindre och gemytligare hotell. Personalen i matsalen kände igen oss och jag fick välkomstkramar.
Vi satte oss runt ett bord och skulle beställa, men här har de så vansinnigt god mat, så vi hade svårt att bestämma oss. Det gjorde inget, medan servitrisen väntade på beställningen började hon fläta Elinas hår.




Nu var det en som var riktigt stolt. Gå på restaurang och äta god mat och även få håret fixat, det kunde inte bli bättre.


På kvällarna gick vi till någon strandrestaurang och tittade på eldshow.


Efter många diskussioner för och emot, gjorde vi en elefantritt, där vi kunde bada med elefanterna. Det var riktigt,riktigt skumpigt att rida på en elefant.




Min elefant som jag satt på var 40 år gammal, lugn och trygg. Kenneth och David satt på en elefant som var 17 år och väldigt busig. Rätt var det var gick den ut i skogen och skulle äta lite, tur att en skötare var med som kunde få den på rätt spår igen.


När vi kom till badstället kopplades soffan på ryggen bort. Att klättra upp och sätta sig på elefanten var inte lätt.


Men både jag och David kom på och sen var det bara att rida ut i vattnet. Elefanten fyllde snabeln med vatten och sprutade på oss. Det är inte lite vatten som får plats i en snabel. Jag hade mina fötter bakom elefantens öron och varje gång jag vickade på tårna fick vi ett sprut av snabeln.


På Kenneths elefant var de fyra personer, så det bar sig inte bättre än att han trillade av.


Vi som kämpade och satt kvar fick oss ett gott skratt.




 Kenneth har blivit upplockad och rider nu in till strandkanten.


På väg tillbaka efter en rolig upplevelse. David fick hoppa fram och "köra" elefanten tillbaka. Jag var lite orolig för han hade ju inget elefantkörkort.


Vi kom alla tillbaka helskinnade, blöta men vi hade haft jätteroligt.



Nyårsafton var det galamiddag med underhållning på stranden. Det var stor buffé, hur mycket mat som helst. Vi åt så vi nästan sprack. Olika grillspett grillades, där var det kö, så vi brydde oss inte, det fanns ju så mycket annat. Anna lyckades få tag i ett grillspett med kyckling och grönsaker. Personalen var stressade, så när grönsakerna bara fått lite färg lämnade man ut grillspetten. Anna åt en köttbit innan hon såg att köttet var i det närmaste rått. Det räckte, för dagen efter hade hon feber och frossa. Vi kontaktade "Doktor Internet" och där kunde vi läsa om symtomen på infektion av Campylobacter. Man kunde också läsa att i de flesta kycklingar här i Thailand finns Campylobacter.





Den förste januari åkte vi tillbaka till Pattaya. Detta var Emilias födelsedag, så innan vi åkte åt vi en pannkakstårta. Personalen kom in med den och sjöng Happy Birthday.


Hemma i Pattaya fick Anna magplågor, så det var mest sängen som gällde de återstående tre dagarna innan hemresan. De stora barnen spelade golf med Kenneth.
 Vi åkte till krokodilparken och hann även med en kort shoppingtur innan det var dags för familjen att åka hem.

 Här är säkerhetskontrollen avklarad och nu vidare till passkontrollen. De hade en mellanlandning med några timmars uppehåll i Dubai. Fantastiskt att Anna klarade av att lotsa barnen hem när hon var sjuk i magplågor. Väl hemma uppsökte hon sjukvården, och har nu i dagarna fått bekräftat att det är campylobacter. Fy tusan, jag kommer att sluta äta kyckling här.