Säkerhetstänk

Trafiken här är mycket farlig. Här kör man inte efter trafikregler som vi är vana vid. Det är svårt att beskriva hur man kör, man måste se det för att förstå. Vi ser olyckor varje vecka, och en del verkar ganska allvarliga. Senast i lördags låg det en människa orörlig platt på vägen. Polisen var redan där och dirigerade förbi trafiken, polisen är ofta väldigt snabbt på plats. Räddningspersonalen hade ännu inte anlänt. Det var ett par som slog människan på bröstet, antagligen för att försöka få igång hjärtat. För det mesta gör man ingenting innan räddningspersonalen anländer vilket kan ta ganska lång tid och då är det naturligtvis svårt med effektiva insatser.
 Vid många stoppljus går det försäljare och säljer små kransar med blommor, som man hänger i bilen. Blommorna vissnar visserligen efter ett par dar, men det gör inget för det hör också till. Det innebär ju också att man måste köpa nya. Blommornas skönhet och vissnande tillhör olika delar i Buddhas lära.Blommorna  ska ge tur och det kan behövas här. Försäljningen verkar gå bra.
Tur kan behövas när man trängs med bilen och ibland använder trottoaren eller vägrenen  för att köra om.

 Här i Pattaya finns många motorcyklar. Enl. tidningen The Nation såldes det i Thailand 2,1 miljoner nya motorcyklar förra året och då fanns det redan många från början. Motorcyklarna går numera väldigt fort, många gör 100 - 120, och man kör slalom mellan bilarna för att komma fort fram. När man kör bil blir man omkörd av motorcyklar både på vänster och höger sida samtidigt.
Bilförare kör sin bil som om de satt på en motorcykel och motorcyklister kör som om de körde en stridsvagn.

Elektriciteten är inte att lita på. I sovrummet har vi 14 st spotlights i taket. När man har släckt alla lampor i sovrummet och man tänder lampor i rummet bredvid, börjar hälften av alla spotlights i sovrummet att lysa svagt. Det ser nästan ut som en stjärnhimmel. Hur man kopplat ledningarna här är en gåta.



Det byggs mycket här omkring där vi bor. Snart finns det inte någon grön plätt kvar. Jag ser nya byggstarter nästan varje vecka.
Jag har märkt att det arbetar många kvinnor på byggarbetsplatserna. Jobba med ameringsjärn som här är kvinnogöra. Här ska troligtvis bli ett höghus och fem kvinnor jobbar med att naja ihop ameringsjärnen. Kvinnor gör det mesta av grovgörat som att ösa och bära sand,  blanda cement, och annat tungt arbete som det vore otänkbart att sätta kvinnor på hemma. Men när det sedan kommer till finliret att putsa med cementen är det män som gör det.

Här har man satt upp en byggställning för att måla om huset. Byggställningen består av bambustänger som man bundit ihop.

Byggställningen består endast av enkla stänger som man ska gå på.

Bambustängerna är olika stora och man har bundit ihop dem med vad man fått tag i av olika repstumpar, ja. till och med har man använt bastsnören.

Här var ett annat hus där man använde samma sorts byggnadsställningar. Denne man stod på en av bambustängerna och hade hängt upp sin stora färgburk på stången ovanför.

Han stod med tåspetsarna på en stång och höll i sig i stången ovanför samtidigt som han målade väggen med en roller.

Bara av att stå och titta på honom, spände jag mina tår så mycket att jag fick kramp. Denna arbetsställning måste vara förfärlig.

Även höghus har byggnadsställningar av enkla bambustänger. Högt, högt upp såg jag en arbetare som klättrade på byggställningen.

Jag förstår inte att de klarar av att arbeta, jag skulle tro att de har fullt upp att hålla sig kvar på pinnarna de står på.

Här sitter en man längst ut på kanten på ett tak och spolar rent i hängrännorna. Jag har hjärtat i halsgropen när jag ser sånt här.

När jag gick till affären passerade jag ett höghus som håller på att byggas. Högt upp såg jag en prick som rörde sig. Jag zoomade in pricken så mycket jag kunde. Då såg jag att det var en man med stora stövlar som stod på yttersta kanten och murade. Usch så farligt, tänk om han halkar.

Det skrivs ganska mycket om byggprojekt och bristen på byggnadsarbetare. De flesta byggnadsarbetare är gästarbetare och de måste ha särskilda tillstånd för att få arbeta i Thailand. Sådana tillstånd är väldigt byråkratiska och kräver hjälp av olika "experter" för att få. Egentligen är det arbetsgivarna som skall ordna detta, men det överlåts åt de enskilda att ordna, som då måste gå till dessa "experter" för att få hjälp till en kostnad som är alldeles oproportionerlig i förhållande till vad de får i lön. Därför är väldigt många av dem illegalt i Thailand och arbetar. Nu i december sa regeringen att alla dessa måste få tillstånd innan årsskiftet (arbetsgivarnas ansvar). Arbetsgivarna protesterade vilt och tillstånden blev bara sökta för en del. Inför hotet att hela byggindustrin skulle stanna förlängdes tiden för att söka tillstånd ytterligare en gång. För sjätte gången i rad tror jag.
Byggnadsarbetarna tjänar väldigt dåligt och de flesta ligger på minimilön, som fram till årsskiftet var 200 Baht (45 kronor) per dag, och nu är 300 Baht per dag. Byggarbetsgivarna har protesterat vilt mot höjningen. men det är utformat som en lag så de kommer inte undan. Fast det gäller förstås bara thailändska medborgare med fast anställning i företaget/projektet. Kan man inte arbeta får man inte betalt, och det är oberoende av vad det beror på, t.ex att arbetsgivaren inte fått fram material eller planerat fel. Gästarbetare, som kommer från de fattigare grannländerna, har betydligt sämre betalt (än den tidigare minimilönen) och de omfattas ej  av lagen om minimilön och de omfattas ej heller av det sociala skyddsnätet. Enligt tidningarna försöker dessutom arbetsministern  genomdriva en lag om att barn till dessa gästarbetare inte skall ha rätt att stanna i Thailand utan kastas ut och att kvinnor som inte är thailändska medborgare och som vistas i Thailand och  som blir gravida skall skickas till sina hemländer för att föda där. Oppositionen mot detta förslag är dock väldigt stark så kanske blir det inget av med förslaget.
Som ni förstår händer det olyckor och egentligen skall det finnas ett socialt skyddsnät för detta och dessutom har arbetsgivarna ett ansvar för att stå för de akuta kostnaderna. Läser man tidningarna verkar det inte fungera alls på det sättet, utan den olycksdrabbade får vara glad om han kommer därifrån och kan åka till sitt hemland utan att bli anklagad för att ha orsakat olyckan och betala skadestånd till arbetsgivaren.
Man jobbar 28 dagar i månaden på byggena och arbetstiden  verkar vara ca 10 - 11 timmar, utom när det är betonggjutning för då går det i ett i princip dygnet runt. Betongbilarna kör i skytteltrafik.
Byggarbetsgivarna klagar på att det är brist på byggjobbare för att kunna genomföra alla planerade projekt och vill därför ta in ännu fler gästarbetare