Utsiktspatsen

En dag förra veckan beslöt jag mig för att gå upp till utsiktsplatsen. Där uppe finns en butik med fritidskläder som är väldigt billiga. Eftersom det är många turister här uppe, så är storlekarna i butiken anpassade för oss välväxta västerlänningar. Jag behövde nya shorts. Jag startade tidigt på morgonen, innan det blev för varmt, vägen upp är väldigt brant och ansträngande. När jag nu kommit upp, tittade jag på utsikten också.

Alla buskar blommade, det var en färggrann och vacker syn.

I detta trädet har det suttit en apa fastkedjad. Det har varit tråkigt att se den, men nu var den borta. Var den än befinner sig, så har den det nog bättre nu.

Skulle man gå in i det lilla Buddhakapellet fick man hoppa över sovande hundar, de flyttade sig inte. Orkade knappt lyfta på ena ögonlocket.

Vid varje Buddhastaty hade folk redan lagt ut blommor och satt rökelse.

Vid flera Buddhastatyer knäböjde människor och bad.

Här som överallt där det finns stora Buddhastatyer kunde man köpa fåglar. Man köpte fåglarna per styck och fick dem i de små burarna, som står runt den stora fågelburen. När man köpt fåglar gick man upp till någon Buddhastaty och släppte ut fåglarna, lämnade sedan tillbaka den tomma buren.

Toaletterna här på utsiktsplatsen är lite annorlunda mot vad vi är vana vid. Eftersom jag var så tidig, var här rent och luktade fräscht

Toastolarna var mycket låga. Jag antar att man ska hoppa upp på stolen och sätta sig på huk, sedan tar man en skopa vatten från tunnan att spola med. Papper fanns givetvis inte. Att använda en sådan toalett blir som ett litet gympapass varje gång.

Jag fick tag i det jag skulle i butiken, ett par svarta och ett par röda shorts och det slank även med en pyjamas.

Efter att ha gått upp och ner i den branta backen, fick jag fruktansvärt ont i mitt vänstra ben.
Denna värk kom för ca 2 månader sedan, mer eller mindre. Nu var det värre, jag kunde knappt gå på benet.
I helgen åkte vi till Bangkok hospital här i Pattaya. Det är så bra här, ingen tidsbeställning utan man går bara till mottagningen.
Jag var inne på linjen inflammation av något slag, läkaren trodde artros. Läkaren beordrade röntgen så det bar iväg dit innan undersökningen fortsatte. Läkaren visade bilderna och sa att jag hade artros i ena sidan av knät. Han pekade på röntgenbilden av knät på datorn och förklarade. Han sa att det skulle bli operation, en halv knäledsprotes skulle sättas in, för den andra halvan av knät var bra.
Nej,nej jag ska inte ha någon operation, jag vill ha någon antiinflammatorisk medicin. Läkaren visade på sin dator hur operationen skulle gå till och visade patienter som gjort samma operation, hur bra de blev. Han gjorde sitt bästa för att sälja in detta. Jag förstod att han menade att göra operationen närmast omgående. Det spelade ingen roll vad han visade, för jag ska inte opereras, inte nu iallafall.
Han antecknade på ett papper på thailändska (antar att det var journalen), sedan gick han ut till sköterskornas exp. och la papperet där, för att de i efterhand skulle fylla i namn och födelsedata på papperet. Vilken patientsäkerhet, om de fick flera omärkta papper, hur skulle de då veta vems som var vems.
Nu skulle vi till kassan och betala för besöket. Här får man inte bära sina papper själv, utan en sköterska ska gå med och lämna in papperet.
Men vad hände nu, vi passerade kassan, iväg genom flera korridorer, för att slutligen hamna på ekonomikontoret. Vi sa att det blivit fel, vi skulle ju till kassan och betala för besöket. Ekonomikvinnan sa att vi kommit rätt för detta var bara kompletterande information.
Hon läste mitt namn och födelsedata på papperet som hon fått av sköterskan, det var en annans kvinnas namn och födelsedata. Jag sa att det inte var mitt namn, det var inte mitt papper. Hon trodde mig inte, så jag fick ta upp passet och visa henne. Hon ringde då till ortopeden. Genast kom det en sköterska springande med en klisterlapp med mitt namn och födelsedata och klistrade bara över det andra namnet.
Vilken patientsäkerhet!!
Ekonomikvinnan skrev på pappret vad operationen skulle kosta och mera data. Operationen skulle kosta ca. 80.000 kr och därtill ca 7000 kr/vårddag. Sedan gav hon mig papperet med siffrorna på och text i övrigt skrivet på thailändska, som jag inte begrep, och jag visste också att det stod en annan kvinnas namn och födelsedata under klisterlappen med mitt namn. Ekonomikvinnan ville att jag skulle skriva på. Som jag förstod det, var det ett godkännande av kostnaden och en beställning av operationen. Hon ville veta vilket försäkringsbolag jag hade, så hon kunde kontakta det och få godkänt av dem att få betalt för operationen. Sjukhuset skulle sedan meddela när operationen skulle bli av. Nej, hon fick inte veta vilket försäkringsbolag jag har och skriver på gör jag inte, för jag ska inte opereras. Jag opereras bara om det är absolut nödvändigt och sista utvägen. Vi reste oss upp och gick.

Vi gick tillbaka till ortopeden och begärde räkningen för besöket så vi kunde betala. Om igen, en sköterska bar dessa papper till kassan och vi betalade. När jag betalat fick jag i luckan bredvid en påse med medicin. Jag har lärt mig nu att kontrollera allt. Där var 10 antiinflammatoriska tabletter, med sedan var där 20 tabletter, Nexium.  Nexium är en magmedicin som man ger mot magsår och magkatarr. Jag plockade ut dem och sa att jag har inga problem med min mage, det måste blivit något fel. Apotekskvinnan sa att de antiinflammatoriska tabletterna var starka så man måste äta magmedicin också. Oj då, nu förstod jag att jag fått något riktigt rävgift.
Dottern säger att balansövningar är viktiga när man har ont i knät. Hon säger att man ska ta som vana att när man borstar tänderna ska man träna balans. Borsta underkäken stå på vänsterbenet, borsta överkäken stå på högerbenet. Då slår man två flugor i en smäll, balansträningen tar ingen extra tid, för tid har man inte när man är pensionär!!
Nu har jag balanserat och jag har ätit mina tabletter. Det var verkligen krut i de tabletterna. Nu har värken nästan försvunnit och jag kan gå som vanligt igen.
Läkaren hade säkert rätt att det var lite artros, men inte så mycket att det behövdes opereras.
Vi hörde på nyheterna att sjukhuset måste/planerar att öka sina intäkter i år. Då är det lätt att misstänka att det dyrare alternativet rekommenderas. Det har redan Kenneth råkat ut för. En tand gick sönder och istället för att laga den på normalt sätt blev det en dyr krona. Det blev dessutom dyrare än vad som avtalats eftersom man lyckades hitta på olika tilläggskostnader.