onsdag 10 oktober 2012

Tillbaka

 
Vad allt hade vuxit medan jag varit borta.


Min monstrea som står i en jätteliten kruka, hade fått gigantiska blad (70 cm). Den gör verkligen skäl för sitt namn.



Palmen som jag trodde var död, den hade inga blad, bara en stam som såg torr ut, hade fått nytt liv. Det trodde jag aldrig.


På kvällarna sitter jag i vårt uterum och läser mina pocketböcker och tampas med myggen. Men insmord med "Mygga" går det ganska bra.



I lördags var jag hos tandläkaren på Bangkok Hospital här i Pattaya för kontroll. Som rutin tar man alltid blodtryck, feber, längd och vikt. Jag fattar inte vad det har med tänderna att göra.
Marknader av olika slag, finns det på många ställen. Även här utanför sjukhuset fanns en matmarknad.
Det ser mycket gott och intressant ut, det man säljer, men det var inte mycket, som jag kunde identifiera.





Jag trodde, jag har blivit lite van vid den hemska trafiken, men inte, vi ser alltid nya tokigheter, det ena värre än det andra.
På en fyrfilig väg såg vi detta ekipage. En man stod på yttersta kanten på flaket och försökte hålla ner en madrass, som låg överst på lasten. Bilen körde fort och madrassen höll på att lyfta i framkanten. Man ser på mannens fladdrande skjorta att det var ett kraftigt vinddrag, så det var svårt att hålla ner madrassen. Om madrassen lyfte skulle både madrass och gubbe åka i backen. Vi vågade inte ligga bakom, så vi körde förbi, då såg vi hur han kämpade.






Några kvarter från oss bor en thailändsk familj, som har en vit hund, som endast får vistas på ett bord, eftersom den är så fin. De har vanliga bruna hundar också, men de springer helt fritt. Jag går förbi här varje dag vid olika tidpunkter, och den vita hunden har alltid varit på bordet. Familjen kammar och borstar den varje dag, och om kvällarna sitter man runt bordet och tittar beundrat på den. Jag förstår inte hur den uträttar sina behov, när den alltid lever på bordet. Jag har under min tid här smugit sakta förbi och försökt ta en bild, men den vita hunden har upptäckt mig och ställt sig upp och skällt, men aldrig gått ner från bordet. De bruna hundarna har då kommit och jagat bort mig. Detta var den bästa bild jag fått under ett års försök.


Nu skulle jag visa Kenneth den stackars hunden på bordet. Husse stod vid grinden och Kenneth frågade helt enkelt om jag fick komma in och ta en bild på hunden. Husse blev stolt, att vi ville ta en bild på deras ögonsten, så det gick alldeles utmärkt. Nu äntligen fick jag se hunden på nära håll och den skällde inte på mig, för husse var ju med.



Tänk vad enkelt det gick att få en bild, om man gjorde på rätt sätt, jag som smugit omkring som en skum paparazzo i många månader.

lördag 6 oktober 2012

Höst

Nu är jag tillbaka i Thailand igen. Här är riktigt varmt, 34 grader, men denna gång vande jag mig snabbt vid värmen.
Jag fick uppleva hösten i Sverige. Av våra årstider tycker jag mest om hösten, hög och klar luft och otroligt fina färger i naturen. På hösten finns inte så många "måsten", utan man kan tända ljus och mysa utan att känna sig stressad.
Utsikten från köksfönstret är fin med de olika färgerna på träden och äppelträdet som blommar så fantastiskt om våren är lika fint nu med massor av röda äpplen.




 Hunden och jag tog långa promenader. Lönnarnas blad var både röda och gula.











Vi gick utmed Nättrabyån och då kom båten Axel. Det måste nog vara sista turen för i år.





Vi (jag) tittade när båten gled förbi, hunden hade fullt upp med att läsa hundtidningen. Han nosade och nosade, ibland reste sig håret i nacken på honom. Då visste jag att det gått en annan hanhund här. Ibland dreglade han och klapprade med tänderna, då hade en galant tik antagligen gått här.



På berget vid Orrekulle, brukar vi sitta en stund och ta oss en funderare.


På badplatsen hade alla flytbryggor tagits upp för vintern.Här var mycket lugnt och stilla nu.




Är man en hund som älskar att bada, så hoppar man snabbt i vattnet. Han simmade fram och tillbaka och ville att jag med skulle bada med. Han kunde inte förstå att jag frivilligt avstod från detta roliga.



När han sedan kom upp, rullade han sig i sanden, då fick han bada en gång till. Jättekul.






När hösten var som finast lämnade jag Sverige


Resan till Thailand gick bra, om man bortser från säkerhetskontrollen i Köpenhamn.
Jag skulle ha med mig flera verktyg till Kenneth. Då klarade jag inte den tillåtna bagagevikten, så jag fick plocka ut alla mina kläder och allt annat som var mitt.

 Jag hade varit på Röda Korsets försäljning och köpt 15 st pocketböcker, som jag ville ha med. Jag köpte även en liten sydd duk för 5 kr.( handarbete är inte värt något idag, förspilld kvinnokraft, tråkigt)
Kaffefilter finns inte här och det ville jag ju ha med mig, även glasögon och lite garn. Jag packade allt detta i mitt handbagage.


En sådan packning i handbagaget tyckte säkerhetskontrollen var märkligt. Allt skulle packas upp och kontrolleras. Kaffefilterpaketet var riktigt lurigt. De skickade igenom det två gånger för genomlysning. Nej, de hittade inget skumt, men tittade på mig som om jag var knäpp. De kunde ju inte veta att min resväska var viktmässigt full.
 Tur att man checkar in sin stora väska innan man kommer till säkerhetskontrollen. Åka till ett semesterland med resväskan full med verktyg( vinkelmätare, svetstolkar, fjädervågar m.m. och så resten av utrymmet fullt med vanliga svenska gaffelpärmar) verkar kanske lite underligt. Lite vanlig kaviar och Finncrisp hade jag också klämt med.

fredag 21 september 2012

Hemresa


I mitten av augusti reste jag tillbaka till Sverige. Jag skulle få ett nytt litet barnbarn och tyckte det skulle vara roligt att vara hemma då. Jag åkte från ett mycket varmt Thailand till en mer behagligare temperatur, men jag frös riktigt ordentligt i början.

Mitt jobb här var att gå ut med hunden på morgonen. Det var jätteskönt i detta fina väder.







Vi brukade sätta oss på berget och njuta av utsikten.




Sommarhuset på Aspö skulle stängas ner för vintern. Sonen hjälpte till att plocka ner studsmattan.

 Barnbarnen passade på att leka och göra konster innan det sista av ställningen plockades bort.



Båten togs upp och vinterrocken togs på.




Jag klippte häckarna. Jag var jättenoga med att ha sladden över axeln, så att jag hela tiden hade koll på den.






Polenfärjan Stena Line gick in mot Karlskrona, jag tittade på den och blev distraherad, så när jag vände mig om för att klippa vidare på häcken, råkade jag klippa av sladden på två ställen. Typiskt, jag som hade varit så noga med sladden innan.





Det som är kvar att klippa, får vänta till nästa år. Jag gick in och satte mig vid brasan istället.




Mitt barnbarn nr sju, en flicka föddes 26 aug.





Idag skulle jag stänga av och tappa ner vattnet i husen på Aspö. Vi har gjort det varje år, men jag har aldrig varit intresserad, så jag har inte lärt mig. Nu skulle jag göra det själv. Det kan väl inte vara så svårt tänkte jag. Men oj vad tillkrånglat det var, ledningar till hus och stuga inkommande och utgående, två varmvattenberedare som skulle tömmas.



Detta gick jag inte iland med, men vad tusan jag lever ju i en data- it- värld. Jag ringde ett skype-samtal till Kenneth i Thailand. Jag satte på kameran på telefonen och han kunde se allt på sin dator. Vi gick igenom vilka kranar som skulle öppnas och vilka som skulle stängas.
Vissa kranar var så små, så de hade jag aldrig sett tidigare.


Nu är allt fixat och klart, tekniken är fantastisk.

Nu har jag så smått börjat förbereda mig för att åka tillbaka till Thailand. Resväskan packas med pocketböcker och Kalles kaviar, räkost och andra godsaker som man kommer att längtar efter.

söndag 12 augusti 2012

Säkerhet.

Hur stor inbrottsrisken är här vet jag inte, men enl. en granne bor vi i ett mycket lugnt område. En husförsäljare som själv bor här, berättade att en thailändsk prinsessa har sitt sommarhus här på nästa gata, så polisen patrullerar ofta området. 
Bor man i en lägenhet finns det en vakt, som sitter i en vaktkur dygnet om. Här finns flera lägenhetshus som byggts av ett nordiskt företag. Utlänningar får bara äga 49% av lägenheterna, så thailändare måste äga 51%.







Bor man i hus och inte har vakt bygger man höga murar runt husen. På muren har man sedan olika lösningar. Här har man murat in riktiga glasspjut.







Detta hus har metallspjut som sticker ut åt alla håll.






Man kan sätta metallgaller från mur till tak.





Detta är vår gata. Vi har spjut och krokar på vår mur. Grannarna mitt emot har gått ett steg längre, de har två eltrådar ovanför.






Detta är ingången till vårt hus. Vi har bara spjut och krokar.





Inte underligt att vi inte ser några grannar. Var och en sitter i sitt Fort Knox.

I vårt hus är det installerat larm. Slår man på larmet när man åker bort, måste man stänga av alla takfläktar, vi gjorde inte det. Gardinerna fladdrade lite och larmet har rörelsedetektorer, så larmet gick igång. Vi var inte borta så länge, tur det för det larmet tjöt verkligen. Men larmet tjuter inte så länge, kanske tio-femton minuter
Går larm här är det ingen som bryr sig, det tystnar ju snart och man kan ju inte ta sig över murarna.
Larmen går då och då och vi har försökt se om något händer, men det har det aldrig gjort.

tisdag 7 augusti 2012

Tråkigt.

I helgen var husvärden här för han ville att vi skulle skriva på ett nytt huskontrakt. Enl. gamla kontraktet så hyr vi årsvis och har option på nytt år, så vi har just nu påbörjat vårt andra år här. I det nya kontraktet stod inget sådant.
Husvärden berättade att han skulle sälja huset och ville fråga oss först, om vi var intresserade av att köpa. Priset är 16 miljoner Bath ( 4 miljoner svenska kronor)
Köpa, absolut inte. Vi får börja se oss om efter något annat, tråkigt eftersom vi trivs bra här.

Det är inte lätt för utlänningar att äga hus i Thailand. Utlänningar får köpa hus här, men inte äga någon mark, man får endast hyra marken.
Enl. Sveriges Ambassad i Bangkok så får man skriva ett lease-avtal, som gäller i max 30 år med option på förlängning i 30+30år (max 60 år), under förutsättning att markägaren lever och att leasetagaren lever. Så en lease kan inte ärvas, inte ens under de första 30 åren. Markägaren kan också sälja marken och då gäller ingen förlängning.
Vilken bra affärsidé, om man är thailändare. De kan köpa mark bygga hus, sälja till några skröpliga utlänningar och när husägarna efter några år trillar av pinnen, får markägaren tillbaka huset och kan sälja igen till nya skröpliga utlänningar.

r
Vårt stora fina hus




Här i uterummet har jag tillbringat mycket tid

En liten bit ifrån  huset finns en stor marknad där man kan handla grönsaker, färdiglagad mat, kläder ja nästan allt.
På eftermiddagen tänder de sina grillar, så varje dag när jag sitter i uterummet så kommer ljuvliga dofter av gillade revben, kyckling mm. Då blir jag alltid så sugen. 


Jag försöker att inte köpa utan bara titta för snart kommer jag inte i mina kläder. Denna man gör en jättegod rätt. Jag har ätit den alltför många gånger, men nu tänkte jag köpa en till Kenneth som inte hade smakat tidigare.

På en mycket tunn deg lägger man skivad banan och ett uppvispat ägg. Därefter viker man ihop det som ett kuvert och steker på en platta i olja.





Vill man kan man få chokladkräm, vaniljkräm och sylt på.

Jag tog utan någon kräm på, ville undvika några kalorier. När jag gick hem var jag tvungen att provsmaka om det var lika gott som vanligt. Vilken tur att det inte var så långt hem, utan att jag hade några bitar kvar så att Kenneth fick smaka.