lördag 1 mars 2014

Släkten på besök



Vi har haft besök av min bror och svägerska. Jag trodde de skulle vara trötta efter en så lång resa, men det var de inte, så vi körde igång direkt.
På gångavstånd från där vi bor, finns två kullar, utsiktsplatsen och kullen med den stora Buddhan. Vi gick först upp till utsiktsplatsen där man fick en överblick hur stor stan var. Pattaya är en miljonstad. Vi bor strax söder om själva city.






Vi gick ner för denna kulle och upp på nästa för att se den stora guldförgyllda Buddhan.







När vi sedan kom tillbaka hem blev det ett välbehövligt bad i poolen för att svalka sig.





På morgnarna är det Tai Chi gympa på stranden. Vi försökte vara med så många gånger som möjligt.



Nästa dag åkte vi till  The Million Years Stone Park och Crocodile Farm. Det är en vacker park med många egendomligt formade stenar och förstenade träd. Här är också uppfödning av krokodiler, så här fanns tusentals krokodiler i alla storlekar.







Vi såg en krokodilshow med en mycket våghalsig man, men så hade han också långa ärr på ena armen som efter ett bett.


Även min svägerska var våghalsig.



En dag åkte vi in till City och gick och shoppade. Vi gick och åt på robotrestaurangen. Det var jättegott, man fick beställa hur mycket man ville under 1,5 timmar ( ett pris 500 Bath för allt). Eftersom det var så roligt att se roboten komma och servera, beställde vi kanske lite för mycket, så man var övermätt när man gick därifrån.


Vi har också besökt  Floating Market en flytande marknad. Här finns hantverk från alla regioner i Thailand. Det är inte en riktig floating market utan hus och spångar står på pålar i vattnet. Den är uppbyggd för turisterna, thailändska och utländska.



Småbåtar ligger förtöjda vid kajerna och här kan man köpa alla möjliga slags rätter. I båtarna finns hemmagjorda grillar där allt tilllagas, bara det är en konst.



Vi åkte till Koh Chang där vi stannade i en vecka. Denna ön som ligger 25 mil från oss är en nationalpark.

Några mil innan vi kom fram till färjeläget ligger staden Chanthaburi som är världsberömt för sina ädelstenar. På veckoslutet är det ädelstensmarknad, så vi gjorde en avstickare dit.
Här sitter förhandlare som ska hjälpa till med köpen om man ska köpa större partier.


Vi skulle endast ha ett par stenar till örhänge, så vi ville plocka själva.


Vi köpte två par var med hållare i silver, så nu gäller det att kunna montera ihop det.



 Vi åkte med denna färja över till ön  Koh Chang. Färjan var troligen  manöveroduglig på något sätt, för på sidan hade man kopplat en bogserbåt, som körde och styrde färjan som en pråm, men det gick bra. Men det var ett förfärligt oväsen, eftersom bogserbåtens avgasrör var i höjd med vårt passagerardäck.





På Koh Chang bodde vi i bungalows alldeles intill havet. Det var fridfullt att somna till vågskvalpet.


På kvällen satte vi oss i solstolarna och såg solen gå ner. På stenarna nedanför oss kom det upp stora krabbor.



Solens upp och nedgång går väldigt fort här, det är nästan som att dra upp och ner en rullgardin.



Vi beställde en rundresa på ön, för att få se så mycket som möjligt. Mannen som körde oss runt var en pensionerad turistpolis, duktig på engelska.
 Eftersom ön består av höga berg, så finns det endast en väg på ön. Här på västra sidan är det milslånga vita sandstränder.



Chauffören stannade vid olika tempel. Detta är ett kinesiskt tempel.



Vi stannade och tittade på olika frukter. Här växer cashewnötter.


Den här stora frukten är durian. Den luktar fasansfullt. Man får inte ta in den på hotell eller ha den med när man åker med allmänna färdmedel. Jag har smakat den och det var inte så illa, men efteråt var det inte bra, hur jag än gjorde gick inte smaken bort i munnen.


Vi körde allra längst ner på östkusten och där hade jag varit en gång innan för två år sedan. Vägen hade då rasat.
Vägen var fortfarande inte lagad, men man hade en provisorisk skranglig väg av träplank. Vår chaufför tänkte köra över, men som tur var frågade han oss, om vi ville åka med eller själva gå över. Givetvis vågade vi inte åka med  utan gick över.





 På denna sida av ön (östkusten) var det lika vackert, men här finns bara några få sandstränder.



Vi stannade vid ett träskområde. Här var byggt en flera kilometer lång spång.


Längs med kanterna växte mangroveträd. Dessa träd har höga rötter som står i saltvatten och tål tidvatten. Olika fiskarter och andra djur lever vid rötterna och mangroveträsken är viktiga för ekosystemet. Många mangroveträsk är skövlade, för att man ska odla jätteräkor, men eftersom detta är en nationalpark så kan man inte röra detta träsk.



Eftersom hela Koh Chang består av mer eller mindre höga berg, så finns här många vattenfall. Chauffören ville visa oss det största Klong Plu. För att se fallet fick vi gå uppför berget, över stock och sten i tre kilometer, jag höll på att krokna på vägen. Slutligen kom vi fram. Eftersom det är torrperiod nu, var det sparsamt med vatten i fallet. Nedanför fallet bildades en stor sötvattensbassäng, där man kunde bada. Vi hade tyvärr inte badkläder med oss.



Men det var skönt att bara sitta och filosofera en stund.



På vägen tillbaka till vårt hotell stod några turister och matade apor. Chauffören stannade så vi kunde gå dit och ta lite kort. Nu kom aporna springande från alla håll och kanter, de var både bakom mig och framför. Jag tyckte de kom lite för nära, för här i Thailand kan det finnas rabies både hos apor och hundar.



Vi gjorde en dagsutfärd med denna båt som hette Thai Fun. Eftersom den var stor och inte kunde gå så långt in till stranden, hade den en liten båt på släp, som körde in och hämtade oss. Vi fick vada ut en bit så vi kunde hoppa på.

Väl ombord på den stora båten, möttes vi av denna häftiga guide. Hon berättade roligt och spännande om olika öar som vi passerade, på en väldigt bra engelska.


På ön Kho Wai fick vi gå iland och bada i ett kristallklart vatten.



När vi kom tillbaka till båten hade vår guide förvandlats till kökspersonal, och dukat upp en underbar italiensk och thai buffé.



Vid denna ö, stannade båten och vi fick snorkla och titta på fiskar. För att det skulle komma rikligt med fiskar, kastade man i lite brödsmulor från båten. Det kom så mycket fisk, så de nafsade även på oss som låg och snorklade.


Vi passerade många öar, men många fina öar med vita sandstränder var privatägda som denna.



På vägen tillbaka passerade vi den sydligaste udden på Koh Chang som kallas för apberget. Vår guide gick ut i fören på båten och tog med sig lite bröd och började ropa på aporna. De visste att nu vankas det mat, för de kom springande över berget. Vi räknade till 20 stycken.




På resan tillbaka som var ganska lång stod vår guide för underhållningen. Hon började trolla, och det kunde hon. Vi bad henne göra om trollerikonsterna och tittade på nära håll, men det vet i tusan hur hon bar sig åt, ingen kom på det. Hon var enastående.

Båtfärden var lång, så vi kom inte tillbaka förrän solen gått ner, men det var riktigt fint att sitta på båten och se solnedgången.



Nu var vår vecka på Koh Chang slut och vi åkte tillbaka till Pattaya. Vi hade en dag på oss innan släktingarna åkte tillbaka till Sverige, så vi åkte till en vingård vid sjön Silverlake. Det finns inte så många vingårdar i Thailand och denna har bara funnits i några år.



En stor guldfärgad Buddhabild är inhuggen i det höga berget.

Man tillverkar fyra olika röda viner och ett vitt vin på denna vingård. Vinerna var riktigt dyra, men man kunde köpa en vinprovning på alla vinerna, så det gjorde vi.




Efter att ha smakat på alla viner var vi helt överens, alltför tunt och blaskigt, inte värt priset.





När vi handlat i butikerna har vi sett att förutom vita och bruna ägg finns det även rosa ägg, som är dyrare. Jag har undrat varför de är rosa, de kan knappast vara värpta rosa, så de måste vara färgade.
 Vi tyckte det skulle vara roligt att testa, så fyra ägg inköptes.
Till frukost nästa morgon skulle dessa ätas. Som tur var, är jag lite nyfiken, så jag skalade mitt ägg innan de andra kommit till frukostbordet. Jag fick en chock. Ägget var alldeles svart invändigt och luktade skunk. Jag gick in på internet och läste om dessa ägg. Där läste jag att de var behandlade av något, av vad vet jag inte, det står så olika. men jag tror att det är vinäger. Det står att det är en delikatess här, men av lukten att döma kan man jämföra det med surströmming.
Jag behöver väl knappast säga att alla hamnade i slaskhinken med snabb transport till soptunnan.




Tiden går alldeles för fort, så det var dags för hemfärd till Sverige. Här kommer vi ut från en restaurang mätta och belåtna efter en god middag, och ska nu köra till Bangkoks flygplats.


På vägen dit hamnade vi mitt i en jättekrasch på motorvägen. Vid olycksplatsen är det fyra filer i vardera riktningen med en betongbarriär emellan. Det var totalstopp en lång stund innan vi så småningom släpptes förbi. Det var flera bilar inblandade och en stor lastbil hade gått igenom avspärrningen så att betongblocken låg spridda över vägen. Vi hade tur som blev framsläppta så snabbt annars hade gästerna missat flyget.

onsdag 26 februari 2014

Ny dator



Oj, vad tiden rusar iväg. Jag har köpt en ny dator som jag inte begriper mig på, det är ett helt företag att försöka ladda in mina kort.

I december fick vi besök av dotter med familj. Det blev många bad i poolen och havet, men inte för mig, jag tyckte det var lite för kallt. Det var ju "vinter" här också, så det var inga 30 grader i vattnet utan kanske 25 grader.







En dag åkte vi in till Pattaya city för att bl.a gå på en annorlunda restaurang, en robotrestaurang.
Varje bord hade en stekplatta, där man själv stekte sin mat.



På varje bord fanns en dataskärm där man gjorde sin beställning. Man kunde beställa hur många gånger som helst under 1.5 timmar för 500 Bath (ca 100 kronor). Här fanns allt, olika slags kött, skaldjur och grönsaker.


När man gjort en beställning, kom roboten och levererade maten i olika skålar, som man sedan hällde ut på stekplattan,




När roboten inte hade någon beställning ställde den sig och dansade. Vilken teknik!



Kvällen innan hemfärd till Sverige köpte dottern lite hämtmat från marknaden. Allt kött här är strimlat så hon bad försäljaren att skriva på förpackningen vad det var. Nu fick försäljaren problem, han kunde inte skriva på engelska, men han fixade det ändå. Det blev väldigt fina teckningar, så man såg precis vad matpaketen innehöll.




Efter Jul- och Nyårsfirande i Sverige åkte vi tillbaka till Thailand. Vårt hus här har många små sprickor, men nu hade det hänt något. Sprickorna hade blivit så stora så vi ser dagsljuset igenom. Huset är byggt på en betongplatta utan att man pålat under, så huset håller hela tiden på att sätta sig. Eftersom halva huset sjunker sakta tror jag att huset med tiden kommer att rasa, men då har vi säkert hunnit flytta.
Vi meddelande husvärden som ska komma hit och reparera. En expert har varit här och tittat. Jag frågade hur reparationen kommer att gå till. Han sa att de ska göra likadant som de gjorde innan vi flyttade in för 2,5 år sedan. Man kommer att spackla igen sprickorna och sedan måla om, då har man dolt sprickorna. Det man inte ser finns ju inte!!








Julen var över och alla julsaker plockades ner.  



I granen fanns bland alla färgglada kulor en brun kula som inte varit där tidigare. Det var ett getingbo i julgranen.


Ja, här finns många olika smådjur. Jag skakar alltid mina skor innan jag tar på mig dem, för där kan vara vad som helst.

Även när man går på toaletten mitt i natten och känner sig trött kontrollerar jag alltid toastolen. Häromnatten satt det en spindel, stor som en knytnäve, i toastolen.



måndag 2 december 2013

En mycket besvärlig dag



Nu var det dags att söka Visa igen för oss. Visat gäller ett år, så det var nu tredje gången vi åkte till immigrationsmyndigheten i Bangkok. Det var lite nervöst att åka till Bangkok, nu när det är så oroligt där med stora demonstrationer. Men vi såg ingenting av detta, för vi åkte in i Bangkok väldigt tidigt på morgonen.

Varje gång när man söker Visa ska det lämnas in mängder med papper. Signerade kopior på alla sidor i passen, även de sidor som är tomma, arbetstillstånd, var vi bor och papper på att hyran är betald och jag vet inte allt. Vi har en juridisk byrå i Bangkok som sammanställer alla våra papper och sedan följer en representant från byrån med oss till myndigheten och sköter allt.
På migrationsmyndighet sitter hundratals människor som har samma ärende som vi, och som även har med sig thailändska ombud.
När vårt ombud tog fram våra papper såg jag att Kenneth och jag hade en hög papper vardera på ca 3 cm.(som en hel bok)
 Visserligen fanns det här på immigrationsmyndigheten många tjänstemän, som gick igenom alla papper,
 men jag trodde inte de hann läsa igenom allt, men där hade jag fel. Korten som vi hade skickat med, var samma som vi lämnade med i förra årets Visaansökan, så de godkändes inte.
Vilken tur att det i samma hus fanns en fotoshop, där vi kunde ta nya kort.
 När tjänstemannen nu godkänt alla papper, fick man gå vidare till ett rum, där det satt en högre tjänsteman, som skulle utfärda Visat. Detta har förut gått väldigt smärtfritt, men inte nu. Här satt en sur dam, som skulle visa sin makt, hon sa att det saknades ett äktenskapsbevis så det blir inget Visa.
Första gången vi sökte Visa, hade jag fått ett sådant papper med mig från skatteverket i Sverige, man får helt enkelt en datautskrift, men det gällde inte här, eftersom det inte fanns några stämplar på, så vi fick åka till ambassaden och mot betalning fick vi ett brev utskrivet att skatteverkets datautskrift stämde. Andra gången behövdes inte detta papper, men nu skulle denna dam ha detta. Vi såg framför vilken tid detta skulle ta, åka till ambassaden och de har korta öppningstider. Vårt ombud ringde sitt kontor och där fanns en kopia på detta papper. Efter att hon bönat för oss gick damen med på att vi fick vår Visa, men vårt ombud fick sitta kvar tills våra papper hade kommit med bud.
Detta gick ju bra ändå, tur att man har ombud.

Nu när vi skulle köra hem bestämde vi oss för att köra till IKEA som ligger i utkanten på Bangkok. Vi ställde in GPS:en. Men här är vägar i olika nivåer så GPS:en klarade inte detta. Den kunde inte känna av vilken nivå vi körde på.







Nu såg vi en polis som stod vid vägrenen. Vad bra, nu kunde vi fråga honom om vi var på rätt väg. Vi körde över den heldragna linjen som markerade vägrenen och stannade vid polisen. DÅ BRÖT HELVETET LÖS.
Polisen sa, att han inte svarade på frågor,så vi skulle bara försvinna. Vi körde då vidare, men han kom efter och stannade oss. Han hade kommit på, att vi var ju faranger (västerlänningar) och DÅ SKA MAN BÖTA. Han var så uppjagad, så han bara skrek. Han ritade upp på ett papper att vi kört ut i vägrenen över heldragen linje. Vi förklarade, att det var för att fråga honom om vägen. Nu jagade han upp sig ännu mer, i stället för att gå, så hoppade och studsade han runt bilen, skrek i falsett, så att fradgan rann ur munnen. Vi fattade ingenting, Kenneth tog upp telefonen och ringde till sin thailändska kollega, som kunde tolka åt oss. Polisen vägrade prata i telefonen, vi fick inte ringa sa han, men Kenneth var envis, polisen tog telefonen fullkomligt galen av ilska, så vi trodde att han skulle kasta telefonen i backen, men det gjorde han inte. Han tog telefonen och skrek det högsta han kunde, så Kenneths stackars kollega som skulle tolka blev rent lomhörd och fick inte en syl i vädret innan polisen kastade in telefonen i bilen.

Nu kom polisen på att vi kört mot rött ljus också. Mot rött ljus, här fanns ju inga trafikljus!!! 
Varför bry sig om sådana bagateller, polisen hade ju bestämt sig att här skulle det bötas, så det blev ytterligare mer böter.
Nu tog polisen Kenneths körkort och sa att han efter ett par dagar kunde hämta det på polisstationen och betala sina böter. Oj,oj skulle vi behöva lägga ytterligare dagar i Bangkok nu när det är så oroligt med alla demonstrationer där.
Det finns många olika poliskontor i Bangkok, så Kenneth frågade efter adressen till detta poliskontor. Då blev han fullständigt vansinnig och skrev ytterligare något på böteslappen. Jag har inte i hela mitt liv träffat en så otrevlig och ilsken person. Efter mycket skrikande tog polisen kontakt med sitt kontor via radion och vi fick betala på plats 1000 Bath mot att Kenneth skrev på hans papper. Vad som stod på papperet har vi ingen aning om. När polisen fått sina pengar, slängde han in körkortet i vår bil, samtidigt slet han tillbaka kvittot vi fått. Sedan gick han ut på motorvägen och stoppade all trafik medan han viftade iväg oss. Vi var inte nödbedda att köra vidare även om vi inte visste vart vi var på väg.
Nu är vi utan kvitto. Även om vi får brev om att betala igen, så är det värt det, mot att lägga ytterligare en dag i Bangkok.

Vad har vi nu lärt oss av detta? Jo att aldrig fråga en Thailändsk trafikpolis om vägen eller om hjälp!!

Vi kom fram till IKEA lite molokna naturligtvis, men samtidigt tacksamma att vi fått med oss körkortet och slapp att åka till Bangkok ytterligare en dag. Vi köpte vad vi skulle och körde hem.

Idag är det första advent. Jag har inga julljusstakar eller stjärnor, men jag har en julgran tryckt på ett tyg köpt på IKEA. På denna julgran har jag sytt fast led-lampor och kulor. Det blev en mycket vacker men annorlunda julgran.