torsdag 1 december 2011

Översvämning i Bangkok.



De norra delarna av Bangkok är fortfarande översvämmat, men vattnet börjar nu sjunka undan.


Det är svårt att inse hur svår översvämningen är. Notera att bilarna står uppallade på bockar med ca en meter till vattnet och ändå blev de vattenfyllda över hjulen och för en del lite till. Så ser hela företagsparkeringen ut. Bildörrarna är öppna för att torka ut inredningen.


 Att ta sig till och från jobbet är för många, fortfarande efter en månad besvärligt. den provisoriska flytbryggan tar dem ut till vägen där båtar väntar.




 Alla tillgängliga flytetyg används. Här är det en flotte sammansatt av uppblåsta bilringar som paddlas fram för handkraft.


 Man vill så fort som möjligt få undan vattnet för att minska skadorna och för att kunna röja upp. Man kan undra var dom får alla pumpar ifrån. Det går åt en mängd personal bara för att sköta detta. Det går också åt ett antal personer för att sköta båttransporterna bara till detta företag



Denna dag hade vattennivån sjunkit så mycket att den vanliga vägen inte gick att använda. Vägbulorna som normalt är till för att lugna biltrafiken utgjorde nu grund för båttrafiken occh hindrade passage. Båttransporterna fick fortsätta en bit till på motorvägen till  lämplig trafikplats. Till höger är det lite mindre djupt och där kan en del högbyggda bilar passera.


 Här är en trafikplatsen på motorvägen. Normalt är här intensiv trafik och jättestressigt, men nu kan man lugnt välja rätt fil.



Hit men inte längre går det med båt. För de som vill vara torrsodda blir avdelningsräcket räddningen, men det gäller att ha god balans.


Arme´n ställer upp med transport för väldigt många. det är säkert hundra människor på flaket. Militärlastbilar är högbyggda och här syns fördelen med det, fast nu är den på väg upp på det torra.





tisdag 29 november 2011

Tomflaskor.

När vi skulle börja sopsortera hemma, tyckte jag att det verkade jobbigt. Men det gick förvånandsvärt lätt och var naturligt. Här kastar man allt i samma tunna. Nu far man illa av det.
Eftersom man dricker mycket vatten i värmen, så hade vi flera säckar med tomma plastflaskor. Vi har förstått att de lämnas in någonstans, vi har sett lastbilar med flaken fulla med tomma plastflaskor. Affärerna tar inte emot tomflaskor, eftersom inte många förstår engelska, så kan ingen förklara hur vi ska göra. Vi gick helt enkelt till turistbyrån. Kvinnan där talade ytterst lite engelska. Hon ville ha frågan på ett papper, så att hon kunde översätta ord för ord till thailändska i datorn. Men det blev tokigt, så hon förstod inte ändå. Kenneth är bra på att teckna, så han ritade en serie. En full vattenflaska, sedan när vi dricker upp allt och till slut en tom flaska med pilar på den tomma flaskan. Var lämnar vi den?? Jättebra ritat. Kvinnan tittade på teckningen. Åh, nu förstod hon. Hon sa " Tom flaska, då får ni köpa en ny" Sedan tog hon fram en karta där hon markerade en del varuhus, där vi kunde köpa vatten. Det var bara för oss att lägga ner det projektet. Man måste alltid vara vänlig och artig här, så vi tackade för informationen. Kvinnan log och bugade artigt, men jag tror att hon tänkte, vilka stollar.
När det blev mörkt ute smög jag till kvarterets soptunna med en sopsäck plastflaskor. Jag ställde säcken bredvid soptunnan. Jag gick tillbaka och hämtade en säck tomflaskor till. När jag kom tillbaka till soptunnan, hade den första säcken redan försvunnit. Bra, det fanns tydligen någon som visste var man pantade dessa flaskor.


Nu blommar det för fullt i vår pyttelilla trädgård. Gräsmattan börjar bli brunbränd, men trädgårdsskötaren vattnar var tredje dag, de andra dagarna vattnar jag.



 




 Bananerna mognar nu i raketfart, så vi äter bananer morgon, middag och kväll.
Detta är nu vår sista bananstock.


På kvällen kommer denna lilla ödla krypandes över muren från ödetomten bredvid. Vi diskuterade hur lång den var. Jag tog fram min kamera och knäppte av en blixt. Den blev antagligen chockad, så den satt stilla i flera minuter, så jag kunde mäta den. Från nos till svanstipp var den 26 cm.

söndag 20 november 2011

Översvämning i Bangkok.

 Idag får jag hålla mig inomhus. Det är alldeles för varmt ute, 36 grader. AC och fläktar är igång, så vi har 30 grader inomhus.

Magsjuka.
Lillkillen är bättre nu, har fått komma hem. Han har börjat äta lite, men kräks ibland och har fortfarande diarré.  Enl.läkaren så kommer det att ta tid, innan det lägger sig, men det går åt rätt håll. Nu har mellanflickan insjuknat., så nu efter 14 dagar torkar föräldrarna fortfarande kräks.

Bangkok.
Vi har varit i Bangkok ett par dagar. I innerstaden finns inga översvämningar, men trottoarerna är fulla med sandsäckar ifall vattnet skulle komma.
Kenneth skulle åka till kontoret i Bangkok. Pga. översvämningarna var vi tvungna att åka dagen innan därför att kontoret ligger i översvämmat område.
 På morgonen avgick sedan en buss från mötesplatsen inne i Bangkok till Lam Luk Ka i norra delen av Bangkok. Transporten gick på tull-motorvägen, som är byggd på pelare hela vägen. Framme vid avfarten blev det byte till båt.  Där låg några båtar av skiftande storlek som fraktade människor och varor. Han sa, att det kändes helt overkligt att sakta åka fram genom de öde smågatorna och ut på den vanliga sexfiliga motorvägen, som nu var en stor flod med någon enstaka båt. I vanliga fall är  det trafikstockning här och fullt av folk. Han liknade det vid en skräckroman av Stephen King





Framme vid kontoret lämnade de båten vid en provisorisk brygga och gick på en spång på frigolitblock fram till huset. Vid infarten/entren fanns en stor sandsäcksbarriär, med en massa pumpar. Det hade ändå räckt till..



Eftersom nedersta våningen var översvämmad fick personalen gå in genom varuintaget på baksidan, där man nådde trappan upp i huset. Vattnet stod en meter högt på undervåningen.






Parkeringen såg förfärlig ut. Där stod alla bilarna som inte tagit sig ut ur området i tid, och det var de flesta. Här är ett arbetslag som lyfter bilarna upp ur vattnet och pallar upp dem på bockar. Men då har de redan stått i vattnet i tre veckor. En av de anställda hade två bilar, bägge på företagsparkeringen eftersom det kändes säkrare där, men de är nu förstörda.





När arbetsdagen och arbetsveckan var slut var det dax för hemfärd. De flesta av de anställda bor i det översvämmade området och många har svårt att dagligen ta sig fram och tillbaka, så de bor över på kontoret hela veckan. Elen fungerar fram till huset, det beror nog på, att de använder luftledningar, som vi tidigare tyckt se farligt ut. Därför fungerar lyse,ventilation och framför allt köket, som nu måste serva alla med mat dygnet runt i stället för bara lunch. En anställd hade inte kunnat ta sig till sitt eget hus på tre veckor och trodde det skulle ta ytterligare tre veckor att ta sig dit.





På vägen hem passerade de ett arbetslag som åkte runt och bärgade bilar. Man hade här lyft upp en bil, med flytelement och sedan hakat på en long-tail-motor. Den här bilen hade stått med vatten upp till taket.



Så här ser en stor hektisk trafikplats ut idag.Vattnet är 30 cm lägre nu, men än finns väldigt mycket kvar. Lägg märke till lastbilen bredvid pelaren. Han försökte passera genom vattnet, men fick motorstopp.




IKEA.
IKEA öppnade här i Bangkok för två veckor sedan. Vi passade på att åka dit, eftersom Kenneth behövde titta på möbler och utrustning till sitt/företagets kontor. Oj, vad mycket folk där var, som under julhandeln hemma. Varuhuset var exakt som hemma, så det kändes som att vara i Sverige igen. Restaurangen var stor, och det var trängsel där också. De serverade bl.a. helstekt fläskstek. Det var jätteroligt att se thailändarna hantera kniv och gaffel, men jag såg säkert lika rolig ut när jag skulle lära mig att äta med sked och gaffel. Efter att ha sett thailändarnas intresse av varuhusets utbud, så tror jag att IKEA kommer att göra succé här.
Eftersom vi åkte buss, kunde jag inte göra några större inköp, men jag köpte några delikatesser, skorpor, knäckebröd och lingonsylt, så nu ska det bli fest.


torsdag 17 november 2011

Magsjuka.

När sonen med familj var och hälsade på, blev den äldsta dottern magsjuk. Under fem dagar var hon jättesjuk, och vi övervägde att köra henne till sjukhus. Feber, diarré och våldsamma kräkningar. Men vi lyckades häva det, genom att ofta mata henne skedvis med vätskeersättning, Hon blev bra dagen innan familjen skulle resa hem.
 När de kom hem, efter ett dygns resa, kräktes lillpojken (2 år gammal). Feber, diarré och kräkningar, som blev våldsamma, så besök på lasarettet. Hemskickad med besked att återkomma om han fortfarande kräktes, vilket han gjorde. Dagen efter nytt besök på lasarettet. Nu var han fruktansvärt intorkad. Koksaltdropp för att vätska upp honom, sedan på efternatten näringsdropp. Han hade slutat kissa, ultraljud på urinblåsan och byte till tuffare dropp. Efter ytterligare någon timme lite kiss, tillbaka till näringsdropp igen. Hela natten och hela dagen med dropp och nu väntas en natt med ytterligare dropp, men det har ännu inte kommit något ytterligare kiss. Vi får avvakta till imorgon, men det är fruktansvärt nervöst.

måndag 14 november 2011

Koh Lan.

Vår son med familj har varit och hälsat på oss i knappt två veckor. Det har varit jättekul. Barnen har mest vistats i poolen, som riktiga vattendjur. Så nu när de åkt hem igen, har det blivit ruskigt tyst och tomt. Ingen som gör kanonkulan i poolen, så det stänker på fönstren.

Vi har börjat varje morgon med en frukost med många olika frukter. Papaya och melon hade vi alltid, men sedan försökte vi variera oss,med så många olika frukter som möjligt.





Häromdagen bestämde vi oss för att åka till ön Koh Lan som ligger en timmes båtresa från Pattaya.
En riktig upplevelse. Vi åkte en skranglig båt, där man tagit ombord alldeles för mycket folk, så vi fick sitta på golvet.Vi kollade genast upp var flytvästarna låg.




När vi kom fram till ön, ankrade båten på redden, och vi skulle bli inkörda till ön av båtar, som är karaktäristiska för Thailand, Long Tail Boat. Det är långa träbåtar, med en motor som påminner om en gammal bilmotor med en lång axel till propellern, Längst bak står en man och styr båten genom att vrida motorn.


Long Tail Boat.

Oj,Oj nu skulle man försöka ta sig över till denna båt. Det var inte lätt, när man är lite stel och blir man sen rädd, så blir man stel som en pinne. När jag kom ner i denna båt andades jag ut, jag visste inte då att det skulle komma något som var värre.


Vi blev avsläppta på en flytbrygga som var 150 meter lång.


Denna brygga rörde sig efter vågorna upp och ner. När många människor gick i klump, så förstärktes vågrörelsen eller när man inte var i fas med vågorna, så krängde bryggan hit och dit. Eftersom vi var tre vuxna, jag, son och sonhustru  och tre barn bestämde vi, att vi skulle ta varsitt barn i handen, och hjälpa dem till land. Det var svårt att hålla balansen, så i mitt fall vet jag inte vem som hjälpte vem.




På ön var det trängsel, som det är på sådana badplatser. Vattnet var klart och fint, maten var otroligt god.
Här fanns så vackra melerade stenar, som jag och barnbarnen plockade. Jag skulle lägga dessa stenar som dekoration runt ljus som jag har på en bricka. Jag behöver väl inte säga, att det blev svårare att ta sig tillbaka med en ryggsäck med stenar i.




När jag åkte till Thailand, fick jag en påse med garn av sonen. Han ville ha två mössor, en i ull och en i alpacka. Visst, lätt som en plätt, det ska jag snart svänga till. Men svängen var svårare, än jag räknat med. Ingen beskrivning, testade, för stor, riva upp. Nytt försök med mindre maskor, för liten, riva upp. Nu lagom storlek men skulle vara längre ,så man kunde vika upp. Riva upp igen. Sedan godkänd. Nu skulle jag göra en till med tunnare garn. Samma procedur igen. Nu var tiden knapp, han skulle ju ha dessa mössor med sig hem.Satt på stranden och stickade, flera thailänska kvinnor kom fram till mig och undrade vad jag sysslade med. Innan sonen åkte, så fästes sista tråden. Jag hann.



onsdag 9 november 2011

Stenpark och krokodilpark.

I söndags åkte vi till  The Million Years Stone Park and Pattaya Crocodile Farm. Det tar ungefär 15 minuter att köra dit, för oss tog det över en timme. Vi höll inte på att hitta dit. Det är inte lätt, när det saknas skyltar och vi hade tre kartor, men alla var olika pga. att kartorna ser ut som om de var frihandsteckningar.
 Framför oss körde denna bil. Grisarna skrek i varje kurva. Man borde kanske överväga att bli vegetarian.
.



Vi upptäckte en massa bussar som var parkerade, och förstod att parken måste vara där, men fortfarande fanns inga skyltar.
 I denna park fanns det många fantastiska stenar, förstenade träd och bonsaiträd. Stenarna är egentligen gammal kalksten/marmor som eroderats och polerats.


.



Borden och stolarna var i sten i olika färger och modeller. 


Eftersom man hade uppfödning av krokodiler här, så fanns det tusentals, från pyttesmå till stora bestar, flera meter långa. Det var spännande att se olika sorter och kunna jämföra dem. Här såg vi en spektakulär krokodilshow.





Han stoppade in hela armen i krokodilens gap.


Sedan avslutade han med att stoppa in huvudet i gapet.
Hur kan man dressera krokodiler? Jag ryser vid blotta tanken på vad som kan hända. Mannen på kortet hade långa fula ärr på ena armen, och ändå gjorde detta. Obegripligt!


Turisterna kunde också få mata krokodilerna. Häftigt!!

Stenparken och krokodilfarmen var mycket sevärda, men där fanns annat som inte var så bra. Där fanns andra exotiska djur, som inte hade det så bra. De hade för små burar, eller satt fastkedjade på ett podie och skulle göra konster för besökare.






Dessa kort blev suddiga, för jag kunde inte förmå mig till att stanna så länge, att kameran ställde in sig. Jag mådde dåligt av att se detta. Djur ska ha en dräglig tillvaro, även i fångenskap.

lördag 5 november 2011

Buddha.

Minst 90% av thailändarna är buddhister. De tror på reinkarnation. Det gäller att samla andliga meriter, eftersom goda gärningar leder till positiva effekter, antingen i den här tillvaron eller nästa. Att samla andliga meriter, är ett sätt att ta ansvar för sitt eget karma (öde). Ingen vill ju återfödas till en sämre tillvaro, än livet man hade innan. Det bästa sättet att samla meriter är att bli munk, även för en kort tid. Man kan se munkarna tidigt på morgonen, då de går omkring i sina guloranga kläder och samla in mat. Att ge mat till en munk, ger också meriter.
På en kulle i närheten där vi bor står flera Buddhastatyer. Jag gick dit på morgonen innan det blev för varmt.


                                          Så här ser trappan ut upp till Buddhabilderna.





Här uppe finns det flera olika Buddhabilder. Men den mest vanliga är den här, när Buddha sitter och mediterar och försöker uppnå nirvana (upplysning). Hans fiender försöker fresta honom med mat och och sköna kvinnor, så Buddha håller ena handen mot jorden, för att jordgudinnan ska se, att han kämpar emot. Strax därefter uppnådde han upplysning.








Här finns också fler mindre Buddhabilder


Vid trappans början satt en kvinna med många små burar med fåglar i. Det var så trångt i burarna, så det såg förfärligt ut. Thailändare köpte dessa burar. När jag kom upp till Buddhastatyn förstod jag varför. När man kom upp till Buddha släppte man ut fåglarna.
 En del köpte en liten bit bladguld, som de tryckte fast på Buddha.

Ett thailändskt par som släpper ut sin fågel.


Här uppe stod många tomma fågetburar. Kvinnan som sålt fåglarna, kom sedan upp och samlade ihop sina burar, och nästa dag var fågelburarna fulla med nyfångade fåglar igen.





Spöken.
En natt vaknade vi av att hela trädgården var upplyst. Lamporna på bilen hade plötsligt börjat lysa. Ut snabbt och släcka, bilarna här har automatlåda, så de är svåra att knuffa igång. Nästa kväll var vi noga med att släcka lyset, sätta knappen i rätt läge, men mitt i natten började den lysa igen. Antagligen glappkontakt.
 När vi var hos husvärden på eftermiddagen, skojade vi och sa att vi hade spöken i huset. Ja, det har grannen också, sa hon. Hos grannen öppnas dörrar, men ingen hade dött i husen, så detta var "the spirits of the trees", sedan bara skrattade hon.
Alla dörrar här är dåligt insatta, de måste vara vidöppna, annars slår de igen.
Nu när våra gäster är här, säger de, att deras dörr, som de stängde och låste på kvällen, stod vidöppen på morgonen.
Det andra bananträdet har också knäckts, så trädgårdsmästaren har stagat upp dem med käppar. De där träden mår nog inte så bra, vi har nu stadgat upp dem med rep och gjort lite snyggt, för man vill ju ha nattro, och inte en massa trädandar rantandes i huset på natten.