tisdag 27 januari 2015

Elektricitet



Elektriciteten här kan man inte lita på. Man bygger hus och använder fina material, men det som inte syns, typ elektriska ledningar, där drar man ner på kostnaden. Här har man ingen jordledning (gröngul), som vi har hemma.
Vi flyttade från vårt förra hus, därför dusch och diskbänk blev strömförande. Döm om min förvåning när Kenneth ropar att duschen bredvid vår sängkammare nu plötsligt hade blivit strömförande, i vårt nya hus. Det visade sig att den var strömförande till och från. Husvärden kontaktades och en elektriker kom. Han kände efter i duschen, men ingen ström. Han tog bort varmvattenberedare och öppnade några eluttag. Nu trodde han sig ha hittat felet, i ett eluttag var det isoleringen (höljet) på två ledningar skadade/borta.



När han bytt till nya ledningar, gick han ut till proppskåpet i garderoben, samtidigt fick jag ett telefonsamtal från Kenneth. Då smällde det till, det lät nästan som ett pistolskott. Jag blev så rädd att jag skrek i högan sky. Kenneth hörde smällen och undrade vad det var. Elektrikern hade gjort något i proppskåpet. Kenneth sa "Spring ut och titta om han lever" Jag rusade in i garderoben. Han levde, men ville inte kännas vid någon smäll.





Nej, det där litade jag inte på, så när Kenneth duschade på morgonen väntade jag med att göra frukost, tills han konstaterat, ingen ström i duschen. Jag gick ut i köket som ligger i andra änden på huset och satte på vattenkokaren och brödrosten, då skrek Kenneth att det var ström i duschen. Jag stängde av brödrost och vattenkokare och strömmen försvann i duschen. Nu visste vi att det var åtminstone eluttaget i köket som var felkopplad, troligen mera än så.
Vi lånade hem en mätare, där vi kunde läsa av spänningen. Ny kontakt med husvärden, som kom tillsammans med elektrikern. Nu hade jag min mätare, så jag kunde visa att när eluttaget användes i köket, blev duschen strömförande. Elektrikern kopplade om trådarna i eluttaget i köket, sedan var han klar. Jag tog min mätare och sprang ut i duschen och mätte, Gode tid, nu var det högre spänning i duschen. Oj då, nu öppnade han eluttaget igen och kopplade lite annorlunda.
 När Kenneth duschade nästa gång small fyra proppar i proppskåpet. Nej det var fortfarande fel, eluttaget i köket började uppföra sig mycket underligt. Mätte jag var där full spänning, men stoppade jag i kontakten till brödrosten försvann spänning och ström  och inga andra apparater fungerade heller.
Ny kontakt med husvärden. Han kom igen tillsammans med elektrikern, som nu kopplade ur eluttaget helt i köket. Jag litar inte på detta, utan använder en annan dusch i huset.
 Jag ville hjälpa Kenneth på morgonen, därför gick jag upp och satte på vattenkokare och brödrost, så att  frukosten skulle vara färdig när han kom ut i köket. I stället för att hjälpa till som jag trodde jag gjorde, hade jag utsatt honom för livsfara varje morgon.  


Nu var det dags att åka till Bangkok för att få vårt årliga Visa. Vi åkte tidigt på morgonen.
Vi mötte flera transporter med arbetare på väg till jobbet. Trafiken här är hemsk, men man vänjer sig, men dessa transporter gör mig fortfarande upprörd. Här var det så mycket folk på flaket, så några fick sitta på förarhyttens tak. Han som sitter längst bak får inte plats på flaket så han sitter utanför räcket. Eftersom chauffören ligger i ytterfilen så kör han ganska fort, man kan ju bara tänka vad som händer vid en hastig inbromsning.




Eftersom vi även hade andra ärenden i Bangkok bodde vi över på hotell.
I vårt rum blev vi välkomnade med en tallrik med choklad tjusigt upplagt.


 Där fanns också en skål med frukt. Jag blev imponerad av den tjusiga fruktskålen.


Vi bodde högt uppe på 29;de våningen. Hela ytterväggen var ett stort panoramafönster. Jag försökte dra gardinerna åt sidan, så man kunde se ut, men det gick inte. Kenneth satte på TV:n. Där fanns en meny Comfort settings, där kunde man trycka och öppna och dra för gardinerna. Man kunde även reglera fläkt och AC och alla lampor.


Vi skulle stiga upp tidigt, så vi behövde väckning, Jag började leta efter en klockradio som brukar finnas på hotell. Kenneth gick in i en annan meny på TV:n och där fanns väckningen. Nu har tekniken gått framåt så fort, så jag har svårt att t.o.m kunna bo på ett hotell.


När gardinerna kom bort fick vi en underbar utsikt över Bangkok.





När jag riktade kameran åt detta håll, såg jag något blått på taket på ett höghus. Det var säkert en pool så jag zoomade in för att se bättre.


Jo. mycket riktigt det var en pool, men nu såg jag att det inte fanns något räcke.


Jag var tvungen att zooma allt var kameran förmådde och mycket riktigt där var inget räcke. Nu var det väl inte meningen att man skulle hoppa ur poolen på denna sida, men jag vet ju hur snabba barn är. Nej, usch jag ryser vid tanken.

Även om jag bor på ett bra hotell är jag försiktig med duschen. Jag sätter snabbt på duschen, sedan står jag utanför och känner försiktigt med en arm om duschen är okej, innan jag vågar gå in.







lördag 17 januari 2015

Jul och Nyår 2014



Vi har haft besök av dotter med barn.Dagen efter de kom, åkte vi ner till Koh Chang. Vi tycker jättemycket om denna ö, men den har förändrats från när vi började åka dit för tre år sedan. Då kunde man bara åka ner och det fanns alltid hotellrum, nu har chaterbolagen fått upp ögonen för denna ö, så det är svårt att få hotellrum.


Vårt bästa hotell Chai Chet Resort var fullbokat, men vi fick tag på ett annat bra hotell Kacha Resort, men endast tre nätter, så det gällde att utnyttja tiden så mycket som möjligt. Det blev många bad i pool och i havet.





Maten på hotellet var väldigt god, men vi ville ha omväxling så vi åt på olika restauranger. Här sitter vi på en pizzeria som har riktiga stenugnsbakade pizzor. Smaskens, men jag tror att jag var den som var mest imponerad. Visst är thaimat väldigt gott, men ibland kan jag längta efter mat som jag äter hemma.



Vi tog en dagstur med båt till fem olika öar, för att bada och snorkla.









Fisk att titta på fanns det gott om.



På vägen tillbaka åkte vi förbi ett berg som ligger på Koh Chang, där det finns många apor. Personalen kastade ut mat till dem. De lär sig snabbt. När de hör en båt närma sig berget, så kommer de springande från alla håll och kanter.


Tre dagar går väldigt fort, så vi körde till vårt favorithotell Chai Chet Resort, som vi alltid bott på och frågade om de möjligtvis fått någon avbokning. Nej, det hade de inte, men de kände igen oss eftersom vi bott där åtta gånger, så de pusslade  ihop det så vi fick två rum i fyra nätter. Visserligen skulle vi inte få samma rum  hela tiden utan fick byta, men det gjorde inget.

När vi hämtat våra väskor på första hotell och körde till det nya hotellet stannade vi vid en butik, som heter Tesco, en butikkedja i Thailand motsvarande ICA hemma. Vi tänkte köpa en låda öl. Sitta på altanen i vår bungalow med en kall öl, gott, tänkte vi

 Nu var det så att klockan var 14.00 och vissa butiker i Thailand säljer bara alkohol på morgon och kväll. Mellan klockan 13.00 och 17.00 säljs ingen alkohol. I Pattaya har några affärer dessa regler också, men inte alla. Tesco i Koh Chang  hade denna regel så vi fick inte köpa en låda öl. Då säger kassörskan "Det finns en annan regel också. Om ni köper en låda öl och lägger till fyra flaskor, då får ni köpa".   Vad sa människan ? Det är förbjudet att sälja alkohol vid denna tid, men om vi köper fyra flaskor extra, då får vi köpa. Nej, vi vill inte ha fyra flaskor extra. Sorry sa hon, då får ni inget köpa, ni får komma igen efter kl.1700. Vi tittade oss omkring för att upptäcka kameran, för visst måste detta vara "Dolda kameran". Men, nej ingen kamera. Regler är till för att följas. Vi gick ut med en låda öl plus fyra flaskor extra. Obegripligt. OBEGRIPLIGT.

Chai Chet Resort är ett mindre och gemytligare hotell. Personalen i matsalen kände igen oss och jag fick välkomstkramar.
Vi satte oss runt ett bord och skulle beställa, men här har de så vansinnigt god mat, så vi hade svårt att bestämma oss. Det gjorde inget, medan servitrisen väntade på beställningen började hon fläta Elinas hår.




Nu var det en som var riktigt stolt. Gå på restaurang och äta god mat och även få håret fixat, det kunde inte bli bättre.


På kvällarna gick vi till någon strandrestaurang och tittade på eldshow.


Efter många diskussioner för och emot, gjorde vi en elefantritt, där vi kunde bada med elefanterna. Det var riktigt,riktigt skumpigt att rida på en elefant.




Min elefant som jag satt på var 40 år gammal, lugn och trygg. Kenneth och David satt på en elefant som var 17 år och väldigt busig. Rätt var det var gick den ut i skogen och skulle äta lite, tur att en skötare var med som kunde få den på rätt spår igen.


När vi kom till badstället kopplades soffan på ryggen bort. Att klättra upp och sätta sig på elefanten var inte lätt.


Men både jag och David kom på och sen var det bara att rida ut i vattnet. Elefanten fyllde snabeln med vatten och sprutade på oss. Det är inte lite vatten som får plats i en snabel. Jag hade mina fötter bakom elefantens öron och varje gång jag vickade på tårna fick vi ett sprut av snabeln.


På Kenneths elefant var de fyra personer, så det bar sig inte bättre än att han trillade av.


Vi som kämpade och satt kvar fick oss ett gott skratt.




 Kenneth har blivit upplockad och rider nu in till strandkanten.


På väg tillbaka efter en rolig upplevelse. David fick hoppa fram och "köra" elefanten tillbaka. Jag var lite orolig för han hade ju inget elefantkörkort.


Vi kom alla tillbaka helskinnade, blöta men vi hade haft jätteroligt.



Nyårsafton var det galamiddag med underhållning på stranden. Det var stor buffé, hur mycket mat som helst. Vi åt så vi nästan sprack. Olika grillspett grillades, där var det kö, så vi brydde oss inte, det fanns ju så mycket annat. Anna lyckades få tag i ett grillspett med kyckling och grönsaker. Personalen var stressade, så när grönsakerna bara fått lite färg lämnade man ut grillspetten. Anna åt en köttbit innan hon såg att köttet var i det närmaste rått. Det räckte, för dagen efter hade hon feber och frossa. Vi kontaktade "Doktor Internet" och där kunde vi läsa om symtomen på infektion av Campylobacter. Man kunde också läsa att i de flesta kycklingar här i Thailand finns Campylobacter.





Den förste januari åkte vi tillbaka till Pattaya. Detta var Emilias födelsedag, så innan vi åkte åt vi en pannkakstårta. Personalen kom in med den och sjöng Happy Birthday.


Hemma i Pattaya fick Anna magplågor, så det var mest sängen som gällde de återstående tre dagarna innan hemresan. De stora barnen spelade golf med Kenneth.
 Vi åkte till krokodilparken och hann även med en kort shoppingtur innan det var dags för familjen att åka hem.

 Här är säkerhetskontrollen avklarad och nu vidare till passkontrollen. De hade en mellanlandning med några timmars uppehåll i Dubai. Fantastiskt att Anna klarade av att lotsa barnen hem när hon var sjuk i magplågor. Väl hemma uppsökte hon sjukvården, och har nu i dagarna fått bekräftat att det är campylobacter. Fy tusan, jag kommer att sluta äta kyckling här.



onsdag 17 december 2014

Matlagning med Nancy.



Här i Thailand har alla som vi känner en "maid" men det har inte jag haft. Jag hade gärna velat ha det också, men Kenneth tycker det är jobbigt att ha främmande människor i huset. Nu när vi flyttat till nya huset ingår det en "maid" en gång i veckan. Han heter Nancy och kommer från husvärden. Jag vet att han är här för att hålla lite koll på oss. Med sådana exklusiva möbler och andra dyrgripar som finns här, så förstår jag det. Men eftersom han kommer från husvärden, så har han högre status, än andra med samma jobb som han. Han säger vad han tycker, vilket får mig att skratta många gånger.
Husvärden sa att jag fick bestämma vad som skulle städas och vilken dag som passar mig bäst. Jag tyckte fredagar var en bra dag, rent och snyggt till helgen. Nancy kom hit och sa nix, pix. jag städar på måndagar.
En måndag när han kom, hade jag tagit upp fisk från frysen, som jag skulle laga till. Nu yttrade han sig igen." Man ska laga till färsk fisk på thailändskt vis". När jag sa, att jag inte kan laga thailändsk mat, sa han " Bott här i tre år och inte lagar thai mat, Jag ska lära dig".

Vi skulle nu åka och handla thai ingredienser, men först ville han se i kylskåpet vad jag hade. Min kyl är full med kryddor och sillburkar och Kalles kaviar, olika ostar och annat som jag köpt i Sverige. Jag visade stolt upp alla läckerheter, men han sa "Du har ju ingenting".
Affären vi skulle handla i låg tre km bort. Jag hoppade upp på hans motorcykel och sedan åkte vi iväg i den hemska trafiken. Som tur var, fanns det en bygel bakom rumpan på mig, som jag kunde hålla mig i, för det var svårt att sitta kvar, när han körde slalom mellan bilarna.
Vi köpte massor, tre kassar fulla. När vi skulle åka tillbaka, gav han mig alla kassarna. Men vad tusan, hur skulle detta gå till, jag hade ju nog med att hålla i mig själv.
Jag höll alla tre kassarna med en hand, då kunde jag hålla mig krampaktigt i motorcykeln med den andra så jag inte trillade av.

Nu skulle vi laga en räkrätt och en kycklingsoppa. Jag tog fram papper och penna så jag kunde skriva upp vad vi gjorde, men det var inte lätt. Thai mat innehåller många ingredienser och allt vad vi köpte stod på thailändska. Jag skulle egentligen märkt upp alla flaskor, burkar och kryddpåsar med siffror så jag kunde hänga med. Jag fick helt enkelt ta fram  kameran och fota allt han gjorde.




Han skar upp alla ingredienser till varje rätt, och vispade ihop tre ägg med smaksättare från tre flaskor.



Ingredienserna till räkrätten.



Ingredienser till en spicy grön curry kycklingsoppa.



Jag skulle koka ris och tog fram en gryta. Nancy tyckte detta var tokigt och sa "man kokar ris i en riskokare och inte i en gryta". Jag kokade riset i en gryta vilket Nancy inte tyckte om.




Räkrätten färdig.


Nu lagades den  starka kycklingsoppan. I den var det bl. a basilika. Nu fick jag lära mig att det finns tre olika sorters basilika här och alla smakar olika.





Sedan dukade Nancy till Kenneth och mig, men ville inget ha själv och tur var väl det, för den gröna kycklingsoppan var så spicy, så jag tyckte håret reste sig på huvudet.


Efter en vecka frågade Nancy om jag lagat rätterna han lärde mig. Vilken tur, jag hade just gjort det. Vad bra, då kan vi laga två nya rätter.
Denna gång fick han köra själv och handla. Jag vågar inte sätta mig på motorcykeln igen.


Denna gång blev det seafood och en kycklingrätt. Nancy äter inte ox- eller griskött så då lagar han det inte heller. Han hade köpt en bläckfisk, så jag fick lära mig rensa den.


Så smaskens, fisk, bläckfisk och räkor.




Han skar upp allting, seafoodrättens ingredienserna till vänster och till höger kycklingrätten. Han sa att man måste ha allt klart från början när man börjar wooka, för sedan hinner man inte skära upp någonting.
Jag frågade om jag skulle koka ris igen, men det skulle jag inte.


Denna seafoodrätt var helt underbar.


Nu var det dags för kycklingsoppan. Helt annorlunda än förra gången.




Rätterna var färdiga, men nu börjar han steka ägg, lök och tomat. Han berättade inte vad detta skulle bli. Sedan tog han fram två påsar färdigkokt ris och blandade i denna smet.


Jag kunde inte annat än skratta. Eftersom jag inte kokte ris i en riskokare utan i en gryta, tyckte han att det var bättre att köpa färdigkokt. Han tyckte inte det blev riktigt i en gryta.Ja,ja vilka åsikter.


Även om vi har olika åsikter ibland, lyckades vi ro denna matlagning iland och det skålade vi för.