torsdag 10 januari 2013

Jul och Nyår



Nu har jag fått en ny dator, så nu fortsätter jag att blogga igen, om än lite knaggligt. Det är ju attans att man så ofta byter operativsystem på datorerna. Min gamla dator som var ett år hade ett enklare operativsystem än det nya, Windows 8, som är rörigt.


Några dagar innan julafton åkte vi till Sverige. I Thailand firas inte Jul, men det kommer mer och mer julsaker i butikerna. Fast här har det ingen religiös betydelse utan är enbart kommersiellt. Man har belysningar ute som inte står oss efter. Där vi bor har man till och med ljusskyltar med Merry Christmas and Happy New Year  Utanför vår butik stod det två vita julgranar och alla expediterna i kassorna hade tomteluvor på sig.



Utanför ett stort köpcenter fanns en jättegran med belysning, tomtar och olika färgglada kulor.



 Utanför butiken stod barn i 35-graders värme och sjöng Jingle bells och andra kända julsånger. De var jätteduktiga som lärt sig alla sånger på engelska.


En björn i tomtekläder delade ut godis till alla barn.



När vi kom till Sverige hade vi turen att få uppleva ett par dagar med snö. Så vackert det var.

I år kunde vi vara med när släkten träffas i skogen och gemensamt hugger gran. Vi brukar sedan grilla korv tillsammans. Detta är alltid så uppskattat.




Barn och hund hade jättekul i snön.

Sedan firade vi jul med barn och barnbarn. Förra året var vi i Thailand under julen, så nu längtade vi efter traditionell julmat och julgodis. Den hemlagade kolan var jättegod men dyr. Jag fick uppsöka tandläkare efter att ha ätit en kola.



Nyårsafton firade vi också med barn och barnbarn. I Sverige skjuter man raketer enbart vid nyår men i Thailand skjuter man raketer ofta och mycket, åtminstone där vi bor. Vid alla begivenheter ska det skjutas raketer.


T.o.m hunden var nybadad och finklädd när han firade in det nya året.



Nyårsmaten var fantastisk, med bl.a skaldjursbuffé. Där fanns musslor, humrar, havskräftor, kungskrabbsben, och räkor både vanliga och rökta. Till efterrätt chokladpannakotta. Oj, så gott.





Trettondagsafton döptes vårt minsta barnbarn i Fredrikskyrkan. Det var en mycket fin dopakt.





På måndagen var det dags att åka tillbaka till Thailand. Temp. här i Thailand är något över 30 grader, ganska behagligt eftersom luftfuktigheten är lägre nu efter regnperioden.
Medan vi varit i Sverige skulle husvärden ordna så att larmet gick till dem och han skulle sätta upp kameror. Det enda vi såg var en stor skylt på muren, både på framsidan och baksidan av huset.








Hund tänker vi inte skaffa, och någon kamera har vi inte sett till, men hoppas att skylten  skrämmer någon.
Idag när jag kom hem efter att varit och handlat, klantade jag mig med larmet, så det gick igång, men det tog  bara några sekunder innan jag stängde av det. Eftersom larmen på husen här omkring går lite titt som tät, och ingen bryr sig, så brydde jag mig inte om detta heller. Döm om min förvåning när en man från husvärdens kontor kom inom 10 minuter. Det var ju faktiskt jättebra. Nu gäller det att inte falsklarma mer, för då blir det som i sagan, pojken som vaktade fåren  skrek "vargen kommer", för han ville inte vara ensam. När sedan vargen kom, så var det ingen som brydde sig när pojken ropade.

onsdag 19 december 2012

Jul

Vi har bestämt att vi firar Jul och Nyår i Sverige. Det kommer att bli roligt att träffa barn och barnbarn.
Det kommer nog att kännas lite konstigt att åka hem till kylan från 35 graders värme.

När jag åkte hit till Thailand packade jag ner mycket garn för jag trodde jag skulle sticka här. Jag har suttit en gång vid stranden och stickat. Thailändare stickar inte, så de kom fram förundrande till mig och ville titta vad jag gjorde.
Jag har inte sett några garnaffärer här, allt stickat är så billigt, så det lönar sig inte att sticka själv.
Eftersom jag tror, att jag inte kommer att sticka mer här, så tänkte jag packa ner så mycket garn som möjligt i resväskan hem. När jag öppnade dörren till garnförrådet blev jag riktigt snopen. Där fanns inte mycket garn kvar, Bovarna som tog mina datorer har släpat med sig en halv stor säck garn. Man tror inte det är sant, det borde vara helt värdelöst för dem. fast de tog alla sådana klara färger som thailändarna tycker om, som gammelrosa, lila osv. De måste fått hjärnsläpp. Man kan inte annat än skratta. 
Det lilla garn som finns kvar får nu plats i handbagaget.

Jag önskar alla en riktig 

God Jul och Ett Gott Nytt År

tisdag 4 december 2012

Falsk trygghet.


I söndags åkte vi från vårt hus kl.9,30 och kom tillbaka kl.15.00. Jag fick en chock när jag kom in i köket, fönstret var uppbrutet. Vi sprang omkring för att se vad som var stulet. Min dator, I-Pad och kamera var borta. De hade packat ner allt i min dataväska och till och med plockat med sig laddarna. På min dator hade jag mycket och jag hade alla mina kort där. Jag hade säkerhetskopierat alla kort på ett stort usb-minne, men det stals också.
Eftersom jag saknar dator kan jag inte höra av mig och inte blogga, vilket är väldigt trist. Jag känner mig vingklippt.
Kenneths två jobb-datorer, hans jobb-telefon, plus lite pengar, som låg bredvid datorerna på hans skrivbord i ett annat rum var kvar. Bovarna var tydligen stressade för huset är stort så de hann inte gå igenom allt.
 Polisen som var här hittade mina två största knivar utanför huset under fönstret. Jag tror att de (för jag tror att de var två) kastade ut knivarna, för om de blivit upptäckta och var tvungna att hoppa ut igen, skulle de med knivarnas hjälp kunna fly.
Polisen som var här frågade var jag brukar vara, när Kenneth jobbar. Jag svarade att jag oftast var hemma. Han sa att det var farligt för mig att vara ensam här, men han utvecklade inte ämnet vidare. Jag som känt mig så trygg med mina höga murar runt huset, förstod nu att murarna bara är en belastning. Bovar kan bevisligen komma in, men jag kan inte snabbt komma ut, jag måste först låsa upp grinden.
Jag sa till en polis på polisstationen, att jag nu tyckte det var otäckt att vara hemma. Bovarna hade även försökt bryta upp vår säkerhetsbox men inte lyckas, nu vet de, att det finns ett sådant skåp och jag menar, att de kanske kommer igen med bättre verktyg för att kunna öppna det.. Polismannen frågade, vad vi hade i skåpet. Jo, där låg våra ringar och ett armband, för jag vill inte ha något sådant på mig för att minimera risken att bli rånad när jag är utanför huset. Vi har läst i nyheterna att det händer ganska ofta om man har något som lyser i ögonen.

Polismannen rekommenderade att man ska ha säkerhetsskåpet öppet och inte ha något där. Vad ska man då ha ett säkerhetsskåp till?? Han sa att jag kunde känna mig helt trygg här, åtminstone i tre månader tills jag förväntats skaffat mig ny dator och ny I-Pad och annat.
Han berättade också att han aldrig haft något inbrott sedan berättade han hur hans hus var utrustad. Han hade järngaller över alla fönster och innanför dörren hade han en gallerdörr med kraftigt hänglås, Han hade också en hund som hela tiden var i trädgården och runt huset, den fick aldrig gå in.
Våra dörrar är inte mycket att hurra för och sedan har vi fyra skjutdörrar helt i glas som vetter mot poolen. Dessa dörrar går i ett spår, man behöver bara lyfta lite i underkanten så kan man häkta av dem även om de är låsta. Dessa dörrar är väldigt pampiga, men en fullständig katastof säkerhetsmässigt. Jag har vetat om det, men trott att de höga murarna var ett gott skydd. Nu tänker jag annorlunda.

Vi måste åka till polisstationen för att göra anmälan och redovisa vad som blivit stulet. Vi fick skriva en utförlig lista på engelska som vi fick lämna in på polisstationen. En kvinna satt med listan och översatte den till thailändska och skrev in allt i en bok. sedan fick vi en kopia. Sedan sa hon att om  vi behövde samma papper skrivet på engelska för att redovisa till försäkringsbolaget så kunde man hjälpa till med det mot en översättningsavgift. Nu skulle denna lista skrivet på thailändska översättas till engelska och det kostade 500 Bath och kunde hämtas dagen efter.
När vi tittat igenom våra saker lite bättre såg vi att vi saknade ytterligare ett par saker. Idag när vi hämtade den engelska översättningen bad vi henne att lägga till det på papperet. Nej, det gick inte, utan det skulle skrivas en komplett ny anmälaningslista som måste  översättas till thailänska och så naturligtvis betala igen för översättningen tillbaks till engelska, 500 Bath, och vi får hämta det nya papperet imorgon.
Vårt papper var ju på engelska från början, så enkelt det hade varit att bara sätta en stämpel på det.

fredag 30 november 2012

Loy Krathong


Loy Krathong är en av Thailands mest omtyckta festivaler/högtider. Den hålls för att ära Mae Khongkha, flodernas och vattenvägarnas gudinna. Högtiden har sitt ursprung i den hinduiska traditionen och firas över hela Thailand.
Festivalen äger rum vid solnedgången när det är fullmåne den 12:e månaden i den thailändska månkalendern. I år inträffade det sista veckan i november.
Man firar slutet på regnperioden och att risskördesäsongen är över, och då det är dags att tacka gudinnan för allt vatten som bidragit till skörden. 
Loy betyder flyta och Krathong är som en lotus-formad skål som flyter på vattnet: De ser ut som små båtar.

På kvällen när det blivit mörkt samlades tusentals thailändare på stranden.Stranden var packad med folk Man tände ljuslyktor, som sakta steg mot skyn. Vi försökte räkna lyktorna, men det var svårt för det var långt över tusen på en gång, och då syntes ändå varje lykta bara ca 10 minuter innan den var för långt borta. Det såg ut som om hela himlen var full med stjärnor som lyste klart.














De små båtarna, Loy Krathong är tillverkade av bananblad och av stammen av ett bananträd. De är dekorerade med vackra blommor, rökelse och ljus. Båtarna anses både symbolisera kontakt med bortgångna själar och också skapa frid hos avsändaren. Stranden är över en mil lång, så med korta mellanrum fanns det stånd, där man kunde köpa sin båt om man inte gjort en själv.






Thailändare köpte båtar och satte sig på stranden för en stunds meditation. För mig liknade detta mycket vår allhelgonatid, då vi tänder ljus på gravarna.












Det var så otroligt vackert att se alla ljuslyktor högt i skyn och alla små tända ljus som guppade omkring på vattnet. Det var magiskt.


Man sköt raketer i alla färger. Även små barn, som denna lille kille knappt en meter hög, sköt raketer och smällare. Det gällde att hålla sig på behörigt avstånd.



Korten är lite mörka, men det var becksvart ute, lystes bara upp när ljuslyktor tändes.

Restaurangerna längs strandvägen hade inga gäster, för thailändare köper sin mat från matvagnar eller har de med egen picknick, som de dukar upp på en duk på stranden. Nu stod det packat med matvagnar längs vägen, som sålde olika sorters plockmat och små grillspett. Det luktade verkligen gott.







Nästan var 50:e meter stod det bilar, smyckade med lampor i olika färger och som hade gigantiska högtalare inbyggda. Man spelade musik med ljudvolymen på max. Det var nästan så man fick hörselskador bara av att köra förbi.



I centrala Pattaya sköt man stora fyrverkerier. Hade det inte varit för värmen här(30 grader), så kunde man tro, att man stod vid Borgmästarkajen i Karlskronas på nyårsafton.




Uppe i Bangkok satte man ut sina båtar på floden Chao Phraya.
Även Kungen satte ut sin Loy Krathong. Den verkar vara mycket större och finare än de jag sett.
Här sitter Kungen, Bhumibol Adulyadej (Rama IX), tillsammans med sin dotter Prinsessan Maha Chakri Strindhorn, vanligen kallad Phra Thep som betyder prinsess-ängel. Hon är väldigt populär bland folket och fullgör många av de officiella plikter som inte Kungen orkar eller hinner med. Att säga eller läsa hela hennes namn är inte lätt, men försök; Somdet Phra Theppharatanarajasuda Chao Faha Maha Chakri Sirindhorn Ratthasimakhunakonpiyachat Sayamborommaratchakmari. Själv talar hon 7-8  språk varav åtminstone engelska , franska, kinesiska, sanskrit flytande och hon har doktorsgrad i ett par olika ämnen.


På onsdag nästa vecka (5 dec) är det kungens födelsedag (85 år) och då är det helgdag här, kanske den enskilt viktigaste helgdagen på hela året.
Thailand har fler helgdagar än vi har i Sverige. De delas huvudsakligen upp i, religiösa dagar och de som härrör från monarkin.
Förutom de vanliga nationella högtiderna finns det många regionala högtider.
Regeringen kan även förklara speciella tillfällen som helgdagar. Det skedde vid de stora översvämningarna förra året.

söndag 25 november 2012

Sjukvård


En natt i förra veckan vaknade jag av att Kenneth hade djävulska smärtor i magen. Efter att ha genomlidit natten åkte vi till sjukhuset. Här i Pattaya finns flera sjukhus, vi åkte till Bangkok Hospital Pattaya som är ett privat sjukhus och som vi tror är det bästa.




Sjukhusets logga är ett B med ett kors i mitten, så t.o.m buskarna utanför var klippta som ett B med kors i.


Vi kom in på akuten. Här såg det lite annorlunda ut mot vad vi är vana vid. Det var ett jättestort rum med ca 20 skrivbord i mitten. Skrivborden stod både på längden och tvären, för runt väggarna var det små bås för patienter och båsen var öppna mot mitten så personalen skulle ha full insyn i alla bås. Akutläkaren satt vid sitt skrivbord och lämnade aldrig akuten.
 När vi kom hann vi inte ens in i vårt bås förrän läkaren var hos oss. Efter sprutor mot smärtan blev det snabbt röntgen och även magnetröntgen. Jag fick skriva på papper att jag godkände undersökningarna, de var på thailändska så jag begrep ingenting, men jag såg siffrorna och antog att jag godkände kostnaden. Efter röntgen som gick väldigt snabbt, tillbaka till akuten igen. Då stod det redan en kirurg där som sa, att det var tarmvred, som måste opereras urakut.
Jag fick gå till ekonomikontoret, eftersom detta skulle bli kostsamt och operationen skulle inte komma igång förrän försäkringsbolaget godkänt ingreppet. Läkarna sa att de tänkte inte vänta, när bekräftelsen kom från försäkringsbolaget, var operationen redan i full gång. Detta var tur för enligt läkaren var det i sista minuten.
Efter operation och uppvaknande fick vi ett rum på kirurgen. Här fanns det sju olika nivåer på standarden på rummen. Vi fick andra nivån, ett standardrum. Var detta bara andra nivån, då skulle det vara intressant att se de andra nivåerna på rummen. Detta rum som vi fick var som ett riktigt fint hotellrum, enda skillnaden från ett hotellrum var att det stod en sjukhussäng i detta rum.

Här fanns ett litet pentry där det fanns både stort kylskåp och mikrovågsugn.





Det fanns en bäddsoffa som medföljande kunde sova på. Enda nackdelen var att den var dimensionerad  för thailändare, så den var 30 cm för kort för mig.


Där fanns en stor vattenkokare så jag kunde dricka kaffe dygnet runt och även bjuda besökare.



Toaletten var utrustad som en hotelltoalett med hårtork och ett ställ med tvål, schampo, tandborste, bodylotion, ja allt vad man behöver.



 
Ytterväggen var helt i glas. Eftersom vi var på tionde våningen hade vi en underbar utsikt.




Här i denna sköna fåtölj satt jag och läste böcker och tittade på utsikten.









Tittade man neråt, såg man sjukhusparken, där flera buskar var klippta som hjärtan.




Även om man är fjättrad vid sängen av dropp och olika drän, kan man njuta av utsikten eftersom fönstren går ända ner till golvet.


Alla ytterväggar hade stora panoramafönster. Här är vid hissarna och här ser man hela bukten och land på andra sidan.






Maten på sjukhuset serverades av personer som var klädda i blå skjortor, rött förkläde och blå kepsar med rött emblem på. Första gången de kom in med mat trodde jag de kom från McDonald´s, de såg sådana ut. Men de kom faktiskt från ett företag som heter Sodexo, känns kanske igen för en del eftersom de driver militärrestauranger i Sverige.




Personalen på avdelningen var mycket försynta och gick inte in till oss utan att knacka. De fick oss att känna att detta var vårt rum, där vi bestämde och de var behjälpliga. Läkare kom fyra gånger om dagen och förhörde sig om tillståndet. Oftast kom han själv, men någon gång hade han en sköterska med sig. 

Hemma går ronden en gång per dag, då slits dörren upp med ett bulleribång och ett helt koppel med människor kommer in och ställer sig runt patientens säng. Av egen erfarenhet vet jag, att alla frågor som man har försvinner.Jag fick tunghäfta. 
Om kompetensen är lika hög här som på svenska sjukhus, vet jag inte. Jag kan inte bedöma det, men tillgängligheten och servicen är mycket bättre här. Eftersom akutläkare alltid finns på akuten, så hinner man bara komma in genom dörren, så står en läkare där.
 Är det inte akut går man till receptionen, som ser ut som en stor hotellreception, och beställer vilken klinik man vill gå till, alltså ingen tidsbeställning utan man får komma direkt. Sedan kan man förstås få vänta lite om den läkare man ska till är upptagen av annat. Men det blir aldrig lång väntan.
.

torsdag 8 november 2012

Andlighet


Igår kväll när vi satt i uterummet, kom en jättestor kackerlacka springande förbi oss. Mina träskor som är jättebra att slänga på sådana insekter, har jag tagit hem till Sverige. Nu fick jag ta en tidningspacke och försöka att slänga på kackerlackan. Den ilade snabbt iväg lite hit och dit, så jag fick kasta tidningspacken tre gånger, innan jag lyckades. Eftersom kackerlackor är seglivade, de tål väldigt mycket, hoppade jag på tidningspacken. Efter en stund lyfte jag försiktigt på tidningspacken jag hade lyckats.



På kulturkursen jag gick, innan jag åkte till Thailand, berättade föreläsaren att buddister trodde på själavandring. Man skulle ha gjort bra gärningar i livet, för att kunna återfödas till ett bättre liv. Han sa, att om man återföds till kackerlacka, hade man antagligen levt loppan i sitt föregående liv. Vi får hoppas att min kackerlacka hade skött sig nu, så att den nu fick återfödas till ett bättre liv.

Kenneth läser thailändska på lördagarna. Hans lärare berättade, att han på fritiden är präst i en kristen församling i Rayong, och bjöd in oss till deras gudstjänst, Kyrkan hette Kingdom of Glory Rayong Church.Vi ville gärna komma.
Vi startade tidigt på söndagsmorgonen, eftersom vi skulle köra åtta mil och vi hittade inte riktigt. Efter att ha kört fel flera gånger hittade vi äntligen dit, ca 10 minuter för sent. Lokalen såg inte ut som en kyrka utan var mer som ett stort rum i ett vanligt hus..
Vi smög in, där var ca 30-40 personer. På podiet stod tre personer och sjöng, ackompanjerade av en elgitarr. De sjöng något mellanting av psalmer och gospel. Riktigt, riktigt fint. Under sångstunden stod två småflickor och viftade med lila flaggor.
 Sedan talade en församlingsmedlem, som hade tagit reda på vad vi hette. Nu presenterade han oss och önskade oss välkomna. Därefter reste alla sig upp och gick runt och hälsade på varandra.
Efter det började prästen predika i knappt  1 tim. Jag förstod inte ett ord, men man hade en bildkanon, som på väggen visade bilder med text både på thailändska och engelska, så jag kunde hänga med. Allt avslutades med att sångarna sjöng en gång till, sedan var det slut, trodde vi. Då plötsligt togs stolarna bort och bord sattes fram som dukades med vita dukar. På några sekunder var bordet dukat med olika thailändska rätter, med betoning på thailändska, alla var inbjudna till lunch. Alla var så glada och positiva, detta var jättetrevligt. Vi fick reda på att man alltid äter lunch tillsammans efter gudstjänsten.
Så vi fick både andlig och lekamlig spis. Alla var otroligt vänliga mot oss, precis så som man tror det är i Thailand

söndag 4 november 2012

Hjälp, vad har jag gett mig på ?


När jag var hemma i Sverige såg jag en bild på virkade basketskor till bebisar. Jag tyckte att de var jättefina och frågade dottern om jag skulle göra sådana till det nya lilla barnbarnet. Jo det ville hon gärna ha, så jag köpte rött och vitt  garn för att sätta igång.



Jag tog med mig garn och beskrivning till Thailand. Nu kom jag till det besvärliga, JAG KAN INTE VIRKA. Jag kan sticka och tycker det är jätteroligt, men virka nej, nej, nej. Visserligen har jag virkat en bollkasse och en grytlapp i slöjden, men det kommer jag inte långt med.
Jag tog fram mönstret och började läsa, gode tid det var rena kinesiskan för mig. Luftmaskor, fasta maskor, halvstolpar och smygmaskor.
 Som tur är så finns ju nätet, som man kan leta på. Där fanns Drops virkskola. Jag studerade och försökte göra likadant med mina provlappar, men det gick inte så bra. Jag kastade in garn och virknål långt in i garderoben så jag slapp se det, för detta klarade jag inte.
Min dotter skypade och frågade hur långt jag kommit med virkningen, hon sa, att ju längre jag väntar ju fler maskor får jag lägga upp, för bebisen växer så det knakar. PUST, STÅNK, STÖN.
 Jag fick hämta tillbaka garnet och börja om med min virkskola. När jag sedan skulle börja virka på skorna, såg jag att de skulle bli för små, så jag fick själv försöka förstora mönstret.
Ja, jag har virkat, rivit upp, virkat, rivit upp otaliga gånger. Efter många timmar och många mustiga ord ( tur att jag var själv så ingen hörde mig) har jag lyckats få ihop något som liknar mönstret.



 Nu är det projektet avslutat och skorna är skickade till Sverige.