söndag 27 januari 2013

Utsiktspatsen

En dag förra veckan beslöt jag mig för att gå upp till utsiktsplatsen. Där uppe finns en butik med fritidskläder som är väldigt billiga. Eftersom det är många turister här uppe, så är storlekarna i butiken anpassade för oss välväxta västerlänningar. Jag behövde nya shorts. Jag startade tidigt på morgonen, innan det blev för varmt, vägen upp är väldigt brant och ansträngande. När jag nu kommit upp, tittade jag på utsikten också.






Alla buskar blommade, det var en färggrann och vacker syn.











I detta trädet har det suttit en apa fastkedjad. Det har varit tråkigt att se den, men nu var den borta. Var den än befinner sig, så har den det nog bättre nu.


Skulle man gå in i det lilla Buddhakapellet fick man hoppa över sovande hundar, de flyttade sig inte. Orkade knappt lyfta på ena ögonlocket.



Vid varje Buddhastaty hade folk redan lagt ut blommor och satt rökelse.


Vid flera Buddhastatyer knäböjde människor och bad.


Här som överallt där det finns stora Buddhastatyer kunde man köpa fåglar. Man köpte fåglarna per styck och fick dem i de små burarna, som står runt den stora fågelburen. När man köpt fåglar gick man upp till någon Buddhastaty och släppte ut fåglarna, lämnade sedan tillbaka den tomma buren.




Toaletterna här på utsiktsplatsen är lite annorlunda mot vad vi är vana vid. Eftersom jag var så tidig, var här rent och luktade fräscht


Toastolarna var mycket låga. Jag antar att man ska hoppa upp på stolen och sätta sig på huk, sedan tar man en skopa vatten från tunnan att spola med. Papper fanns givetvis inte. Att använda en sådan toalett blir som ett litet gympapass varje gång.


Jag fick tag i det jag skulle i butiken, ett par svarta och ett par röda shorts och det slank även med en pyjamas.


Efter att ha gått upp och ner i den branta backen, fick jag fruktansvärt ont i mitt vänstra ben.
Denna värk kom för ca 2 månader sedan, mer eller mindre. Nu var det värre, jag kunde knappt gå på benet.
I helgen åkte vi till Bangkok hospital här i Pattaya. Det är så bra här, ingen tidsbeställning utan man går bara till mottagningen.
Jag var inne på linjen inflammation av något slag, läkaren trodde artros. Läkaren beordrade röntgen så det bar iväg dit innan undersökningen fortsatte. Läkaren visade bilderna och sa att jag hade artros i ena sidan av knät. Han pekade på röntgenbilden av knät på datorn och förklarade. Han sa att det skulle bli operation, en halv knäledsprotes skulle sättas in, för den andra halvan av knät var bra.
Nej,nej jag ska inte ha någon operation, jag vill ha någon antiinflammatorisk medicin. Läkaren visade på sin dator hur operationen skulle gå till och visade patienter som gjort samma operation, hur bra de blev. Han gjorde sitt bästa för att sälja in detta. Jag förstod att han menade att göra operationen närmast omgående. Det spelade ingen roll vad han visade, för jag ska inte opereras, inte nu iallafall.
Han antecknade på ett papper på thailändska (antar att det var journalen), sedan gick han ut till sköterskornas exp. och la papperet där, för att de i efterhand skulle fylla i namn och födelsedata på papperet. Vilken patientsäkerhet, om de fick flera omärkta papper, hur skulle de då veta vems som var vems.
Nu skulle vi till kassan och betala för besöket. Här får man inte bära sina papper själv, utan en sköterska ska gå med och lämna in papperet.
Men vad hände nu, vi passerade kassan, iväg genom flera korridorer, för att slutligen hamna på ekonomikontoret. Vi sa att det blivit fel, vi skulle ju till kassan och betala för besöket. Ekonomikvinnan sa att vi kommit rätt för detta var bara kompletterande information.
Hon läste mitt namn och födelsedata på papperet som hon fått av sköterskan, det var en annans kvinnas namn och födelsedata. Jag sa att det inte var mitt namn, det var inte mitt papper. Hon trodde mig inte, så jag fick ta upp passet och visa henne. Hon ringde då till ortopeden. Genast kom det en sköterska springande med en klisterlapp med mitt namn och födelsedata och klistrade bara över det andra namnet.
Vilken patientsäkerhet!!
Ekonomikvinnan skrev på pappret vad operationen skulle kosta och mera data. Operationen skulle kosta ca. 80.000 kr och därtill ca 7000 kr/vårddag. Sedan gav hon mig papperet med siffrorna på och text i övrigt skrivet på thailändska, som jag inte begrep, och jag visste också att det stod en annan kvinnas namn och födelsedata under klisterlappen med mitt namn. Ekonomikvinnan ville att jag skulle skriva på. Som jag förstod det, var det ett godkännande av kostnaden och en beställning av operationen. Hon ville veta vilket försäkringsbolag jag hade, så hon kunde kontakta det och få godkänt av dem att få betalt för operationen. Sjukhuset skulle sedan meddela när operationen skulle bli av. Nej, hon fick inte veta vilket försäkringsbolag jag har och skriver på gör jag inte, för jag ska inte opereras. Jag opereras bara om det är absolut nödvändigt och sista utvägen. Vi reste oss upp och gick.

Vi gick tillbaka till ortopeden och begärde räkningen för besöket så vi kunde betala. Om igen, en sköterska bar dessa papper till kassan och vi betalade. När jag betalat fick jag i luckan bredvid en påse med medicin. Jag har lärt mig nu att kontrollera allt. Där var 10 antiinflammatoriska tabletter, med sedan var där 20 tabletter, Nexium.  Nexium är en magmedicin som man ger mot magsår och magkatarr. Jag plockade ut dem och sa att jag har inga problem med min mage, det måste blivit något fel. Apotekskvinnan sa att de antiinflammatoriska tabletterna var starka så man måste äta magmedicin också. Oj då, nu förstod jag att jag fått något riktigt rävgift.
Dottern säger att balansövningar är viktiga när man har ont i knät. Hon säger att man ska ta som vana att när man borstar tänderna ska man träna balans. Borsta underkäken stå på vänsterbenet, borsta överkäken stå på högerbenet. Då slår man två flugor i en smäll, balansträningen tar ingen extra tid, för tid har man inte när man är pensionär!!
Nu har jag balanserat och jag har ätit mina tabletter. Det var verkligen krut i de tabletterna. Nu har värken nästan försvunnit och jag kan gå som vanligt igen.
Läkaren hade säkert rätt att det var lite artros, men inte så mycket att det behövdes opereras.
Vi hörde på nyheterna att sjukhuset måste/planerar att öka sina intäkter i år. Då är det lätt att misstänka att det dyrare alternativet rekommenderas. Det har redan Kenneth råkat ut för. En tand gick sönder och istället för att laga den på normalt sätt blev det en dyr krona. Det blev dessutom dyrare än vad som avtalats eftersom man lyckades hitta på olika tilläggskostnader.








lördag 19 januari 2013

Säkerhetstänk


Trafiken här är mycket farlig. Här kör man inte efter trafikregler som vi är vana vid. Det är svårt att beskriva hur man kör, man måste se det för att förstå. Vi ser olyckor varje vecka, och en del verkar ganska allvarliga. Senast i lördags låg det en människa orörlig platt på vägen. Polisen var redan där och dirigerade förbi trafiken, polisen är ofta väldigt snabbt på plats. Räddningspersonalen hade ännu inte anlänt. Det var ett par som slog människan på bröstet, antagligen för att försöka få igång hjärtat. För det mesta gör man ingenting innan räddningspersonalen anländer vilket kan ta ganska lång tid och då är det naturligtvis svårt med effektiva insatser.
 Vid många stoppljus går det försäljare och säljer små kransar med blommor, som man hänger i bilen. Blommorna vissnar visserligen efter ett par dar, men det gör inget för det hör också till. Det innebär ju också att man måste köpa nya. Blommornas skönhet och vissnande tillhör olika delar i Buddhas lära.Blommorna  ska ge tur och det kan behövas här. Försäljningen verkar gå bra.
Tur kan behövas när man trängs med bilen och ibland använder trottoaren eller vägrenen  för att köra om.





 Här i Pattaya finns många motorcyklar. Enl. tidningen The Nation såldes det i Thailand 2,1 miljoner nya motorcyklar förra året och då fanns det redan många från början. Motorcyklarna går numera väldigt fort, många gör 100 - 120, och man kör slalom mellan bilarna för att komma fort fram. När man kör bil blir man omkörd av motorcyklar både på vänster och höger sida samtidigt.
Bilförare kör sin bil som om de satt på en motorcykel och motorcyklister kör som om de körde en stridsvagn.




Elektriciteten är inte att lita på. I sovrummet har vi 14 st spotlights i taket. När man har släckt alla lampor i sovrummet och man tänder lampor i rummet bredvid, börjar hälften av alla spotlights i sovrummet att lysa svagt. Det ser nästan ut som en stjärnhimmel. Hur man kopplat ledningarna här är en gåta.



Det byggs mycket här omkring där vi bor. Snart finns det inte någon grön plätt kvar. Jag ser nya byggstarter nästan varje vecka.
Jag har märkt att det arbetar många kvinnor på byggarbetsplatserna. Jobba med ameringsjärn som här är kvinnogöra. Här ska troligtvis bli ett höghus och fem kvinnor jobbar med att naja ihop ameringsjärnen. Kvinnor gör det mesta av grovgörat som att ösa och bära sand,  blanda cement, och annat tungt arbete som det vore otänkbart att sätta kvinnor på hemma. Men när det sedan kommer till finliret att putsa med cementen är det män som gör det.




Här har man satt upp en byggställning för att måla om huset. Byggställningen består av bambustänger som man bundit ihop.


Byggställningen består endast av enkla stänger som man ska gå på.


Bambustängerna är olika stora och man har bundit ihop dem med vad man fått tag i av olika repstumpar, ja. till och med har man använt bastsnören.




Här var ett annat hus där man använde samma sorts byggnadsställningar. Denne man stod på en av bambustängerna och hade hängt upp sin stora färgburk på stången ovanför.



Han stod med tåspetsarna på en stång och höll i sig i stången ovanför samtidigt som han målade väggen med en roller.




Bara av att stå och titta på honom, spände jag mina tår så mycket att jag fick kramp. Denna arbetsställning måste vara förfärlig.



Även höghus har byggnadsställningar av enkla bambustänger. Högt, högt upp såg jag en arbetare som klättrade på byggställningen.


Jag förstår inte att de klarar av att arbeta, jag skulle tro att de har fullt upp att hålla sig kvar på pinnarna de står på.







Här sitter en man längst ut på kanten på ett tak och spolar rent i hängrännorna. Jag har hjärtat i halsgropen när jag ser sånt här.




När jag gick till affären passerade jag ett höghus som håller på att byggas. Högt upp såg jag en prick som rörde sig. Jag zoomade in pricken så mycket jag kunde. Då såg jag att det var en man med stora stövlar som stod på yttersta kanten och murade. Usch så farligt, tänk om han halkar.




Det skrivs ganska mycket om byggprojekt och bristen på byggnadsarbetare. De flesta byggnadsarbetare är gästarbetare och de måste ha särskilda tillstånd för att få arbeta i Thailand. Sådana tillstånd är väldigt byråkratiska och kräver hjälp av olika "experter" för att få. Egentligen är det arbetsgivarna som skall ordna detta, men det överlåts åt de enskilda att ordna, som då måste gå till dessa "experter" för att få hjälp till en kostnad som är alldeles oproportionerlig i förhållande till vad de får i lön. Därför är väldigt många av dem illegalt i Thailand och arbetar. Nu i december sa regeringen att alla dessa måste få tillstånd innan årsskiftet (arbetsgivarnas ansvar). Arbetsgivarna protesterade vilt och tillstånden blev bara sökta för en del. Inför hotet att hela byggindustrin skulle stanna förlängdes tiden för att söka tillstånd ytterligare en gång. För sjätte gången i rad tror jag.
Byggnadsarbetarna tjänar väldigt dåligt och de flesta ligger på minimilön, som fram till årsskiftet var 200 Baht (45 kronor) per dag, och nu är 300 Baht per dag. Byggarbetsgivarna har protesterat vilt mot höjningen. men det är utformat som en lag så de kommer inte undan. Fast det gäller förstås bara thailändska medborgare med fast anställning i företaget/projektet. Kan man inte arbeta får man inte betalt, och det är oberoende av vad det beror på, t.ex att arbetsgivaren inte fått fram material eller planerat fel. Gästarbetare, som kommer från de fattigare grannländerna, har betydligt sämre betalt (än den tidigare minimilönen) och de omfattas ej  av lagen om minimilön och de omfattas ej heller av det sociala skyddsnätet. Enligt tidningarna försöker dessutom arbetsministern  genomdriva en lag om att barn till dessa gästarbetare inte skall ha rätt att stanna i Thailand utan kastas ut och att kvinnor som inte är thailändska medborgare och som vistas i Thailand och  som blir gravida skall skickas till sina hemländer för att föda där. Oppositionen mot detta förslag är dock väldigt stark så kanske blir det inget av med förslaget.
Som ni förstår händer det olyckor och egentligen skall det finnas ett socialt skyddsnät för detta och dessutom har arbetsgivarna ett ansvar för att stå för de akuta kostnaderna. Läser man tidningarna verkar det inte fungera alls på det sättet, utan den olycksdrabbade får vara glad om han kommer därifrån och kan åka till sitt hemland utan att bli anklagad för att ha orsakat olyckan och betala skadestånd till arbetsgivaren.
Man jobbar 28 dagar i månaden på byggena och arbetstiden  verkar vara ca 10 - 11 timmar, utom när det är betonggjutning för då går det i ett i princip dygnet runt. Betongbilarna kör i skytteltrafik.
Byggarbetsgivarna klagar på att det är brist på byggjobbare för att kunna genomföra alla planerade projekt och vill därför ta in ännu fler gästarbetare









onsdag 16 januari 2013

Motionsrundan


Nu är jag inne i de normala gängorna igen. Till frukost äter jag en kokosnöt. Dricka kall, färsk kokosmjölk är jättegott. Själva innehållet i kokosnöten som man äter, är någon millimeter tjock ,mjukt och geleaktigt.  Det fullkomligt smälter i munnen. Får kokosnöten ligga lite för länge i kylskåpet blir fruktköttet hårt och inte så gott.







På baksidan av huset finns en obebyggd tomt som är alldeles igenvuxen som en djungel. Här trivs många fåglar. Nu har det kommit dit en fågel, som har ett förskräckligt läte, högt, entonigt och gällt. Jag ställde mig på en stege för att få se en skymt av denna galtratt, men växtligheten var för tät för att se något. När denna fågel sätter igång är det bara att gå in, annars är det risk för hörselskador.


Baksidan på huset.

På morgonen innan det blir för varmt försöker jag gå motionsrundan. Det är mycket grönt och fint nu efter regnperioden.




Motionsrundan börjar i en park. Här är man väldigt noga med att häckarna är klippta. Även om häckarna klipps hårt så kommer det en och annan blomma ändå.




För att hålla parken så fin, arbetar det ca 10 personer här, som hela dagen går och ansar växter och räfsar och sopar.


När jag först kom hit fanns här väldigt många lösspringande hundar. Eftersom trafiken är hård  var flera skadade och hoppade på tre ben. Andra kliade sig mycket och hade sår på kroppen. Nu har man antagligen tagit bort många, för nu finns inte så många kvar. De som finns kvar ser friska och välmående ut.
På motionsrundan finns flera hundar, var och en i sitt revir. Här är hundarna tjocka. Motionärerna har med sig matpåsar till alla hundar. På en del ställen ligger maten kvar på marken, hundarna orkar helt enkelt inte äta allt. Eftersom de får springa fritt, så ser de mer eller mindre likadana ut allihopa. De parar sig kors och tvärs.


Dessa två hundar i parken har jag inte sett förut. De såg lite annorlunda ut.




De lösspringande hundarna här är inte rädda, men de kommer heller aldrig fram till mig. De är inte påträngande på något vis. Jag har aldrig sett att dessa hundar blivit glada och viftat på svansen, utan tittat mest avvaktande om man försöker prata med dem. Kanske beror det på språksvårigheter!!

Från parken går motionsspåret in i skogen.



Här finns några buskar som fjärilarna antagligen tycker mycket om. Jag har aldrig sett så många och så olika sorter på samma gång. Att försöka ta kort på en fjäril är inte lätt, den flyger lite hit och dit, så när kameran ställt in sig, var redan fjärilen borta. Några kom med på bild iallafall. 









För mig blir det ingen riktig motion på motionsrundan. Jag stannar alltför många gånger och tittar på olika saker.






torsdag 10 januari 2013

Jul och Nyår



Nu har jag fått en ny dator, så nu fortsätter jag att blogga igen, om än lite knaggligt. Det är ju attans att man så ofta byter operativsystem på datorerna. Min gamla dator som var ett år hade ett enklare operativsystem än det nya, Windows 8, som är rörigt.


Några dagar innan julafton åkte vi till Sverige. I Thailand firas inte Jul, men det kommer mer och mer julsaker i butikerna. Fast här har det ingen religiös betydelse utan är enbart kommersiellt. Man har belysningar ute som inte står oss efter. Där vi bor har man till och med ljusskyltar med Merry Christmas and Happy New Year  Utanför vår butik stod det två vita julgranar och alla expediterna i kassorna hade tomteluvor på sig.



Utanför ett stort köpcenter fanns en jättegran med belysning, tomtar och olika färgglada kulor.



 Utanför butiken stod barn i 35-graders värme och sjöng Jingle bells och andra kända julsånger. De var jätteduktiga som lärt sig alla sånger på engelska.


En björn i tomtekläder delade ut godis till alla barn.



När vi kom till Sverige hade vi turen att få uppleva ett par dagar med snö. Så vackert det var.

I år kunde vi vara med när släkten träffas i skogen och gemensamt hugger gran. Vi brukar sedan grilla korv tillsammans. Detta är alltid så uppskattat.




Barn och hund hade jättekul i snön.

Sedan firade vi jul med barn och barnbarn. Förra året var vi i Thailand under julen, så nu längtade vi efter traditionell julmat och julgodis. Den hemlagade kolan var jättegod men dyr. Jag fick uppsöka tandläkare efter att ha ätit en kola.



Nyårsafton firade vi också med barn och barnbarn. I Sverige skjuter man raketer enbart vid nyår men i Thailand skjuter man raketer ofta och mycket, åtminstone där vi bor. Vid alla begivenheter ska det skjutas raketer.


T.o.m hunden var nybadad och finklädd när han firade in det nya året.



Nyårsmaten var fantastisk, med bl.a skaldjursbuffé. Där fanns musslor, humrar, havskräftor, kungskrabbsben, och räkor både vanliga och rökta. Till efterrätt chokladpannakotta. Oj, så gott.





Trettondagsafton döptes vårt minsta barnbarn i Fredrikskyrkan. Det var en mycket fin dopakt.





På måndagen var det dags att åka tillbaka till Thailand. Temp. här i Thailand är något över 30 grader, ganska behagligt eftersom luftfuktigheten är lägre nu efter regnperioden.
Medan vi varit i Sverige skulle husvärden ordna så att larmet gick till dem och han skulle sätta upp kameror. Det enda vi såg var en stor skylt på muren, både på framsidan och baksidan av huset.








Hund tänker vi inte skaffa, och någon kamera har vi inte sett till, men hoppas att skylten  skrämmer någon.
Idag när jag kom hem efter att varit och handlat, klantade jag mig med larmet, så det gick igång, men det tog  bara några sekunder innan jag stängde av det. Eftersom larmen på husen här omkring går lite titt som tät, och ingen bryr sig, så brydde jag mig inte om detta heller. Döm om min förvåning när en man från husvärdens kontor kom inom 10 minuter. Det var ju faktiskt jättebra. Nu gäller det att inte falsklarma mer, för då blir det som i sagan, pojken som vaktade fåren  skrek "vargen kommer", för han ville inte vara ensam. När sedan vargen kom, så var det ingen som brydde sig när pojken ropade.

onsdag 19 december 2012

Jul

Vi har bestämt att vi firar Jul och Nyår i Sverige. Det kommer att bli roligt att träffa barn och barnbarn.
Det kommer nog att kännas lite konstigt att åka hem till kylan från 35 graders värme.

När jag åkte hit till Thailand packade jag ner mycket garn för jag trodde jag skulle sticka här. Jag har suttit en gång vid stranden och stickat. Thailändare stickar inte, så de kom fram förundrande till mig och ville titta vad jag gjorde.
Jag har inte sett några garnaffärer här, allt stickat är så billigt, så det lönar sig inte att sticka själv.
Eftersom jag tror, att jag inte kommer att sticka mer här, så tänkte jag packa ner så mycket garn som möjligt i resväskan hem. När jag öppnade dörren till garnförrådet blev jag riktigt snopen. Där fanns inte mycket garn kvar, Bovarna som tog mina datorer har släpat med sig en halv stor säck garn. Man tror inte det är sant, det borde vara helt värdelöst för dem. fast de tog alla sådana klara färger som thailändarna tycker om, som gammelrosa, lila osv. De måste fått hjärnsläpp. Man kan inte annat än skratta. 
Det lilla garn som finns kvar får nu plats i handbagaget.

Jag önskar alla en riktig 

God Jul och Ett Gott Nytt År

tisdag 4 december 2012

Falsk trygghet.


I söndags åkte vi från vårt hus kl.9,30 och kom tillbaka kl.15.00. Jag fick en chock när jag kom in i köket, fönstret var uppbrutet. Vi sprang omkring för att se vad som var stulet. Min dator, I-Pad och kamera var borta. De hade packat ner allt i min dataväska och till och med plockat med sig laddarna. På min dator hade jag mycket och jag hade alla mina kort där. Jag hade säkerhetskopierat alla kort på ett stort usb-minne, men det stals också.
Eftersom jag saknar dator kan jag inte höra av mig och inte blogga, vilket är väldigt trist. Jag känner mig vingklippt.
Kenneths två jobb-datorer, hans jobb-telefon, plus lite pengar, som låg bredvid datorerna på hans skrivbord i ett annat rum var kvar. Bovarna var tydligen stressade för huset är stort så de hann inte gå igenom allt.
 Polisen som var här hittade mina två största knivar utanför huset under fönstret. Jag tror att de (för jag tror att de var två) kastade ut knivarna, för om de blivit upptäckta och var tvungna att hoppa ut igen, skulle de med knivarnas hjälp kunna fly.
Polisen som var här frågade var jag brukar vara, när Kenneth jobbar. Jag svarade att jag oftast var hemma. Han sa att det var farligt för mig att vara ensam här, men han utvecklade inte ämnet vidare. Jag som känt mig så trygg med mina höga murar runt huset, förstod nu att murarna bara är en belastning. Bovar kan bevisligen komma in, men jag kan inte snabbt komma ut, jag måste först låsa upp grinden.
Jag sa till en polis på polisstationen, att jag nu tyckte det var otäckt att vara hemma. Bovarna hade även försökt bryta upp vår säkerhetsbox men inte lyckas, nu vet de, att det finns ett sådant skåp och jag menar, att de kanske kommer igen med bättre verktyg för att kunna öppna det.. Polismannen frågade, vad vi hade i skåpet. Jo, där låg våra ringar och ett armband, för jag vill inte ha något sådant på mig för att minimera risken att bli rånad när jag är utanför huset. Vi har läst i nyheterna att det händer ganska ofta om man har något som lyser i ögonen.

Polismannen rekommenderade att man ska ha säkerhetsskåpet öppet och inte ha något där. Vad ska man då ha ett säkerhetsskåp till?? Han sa att jag kunde känna mig helt trygg här, åtminstone i tre månader tills jag förväntats skaffat mig ny dator och ny I-Pad och annat.
Han berättade också att han aldrig haft något inbrott sedan berättade han hur hans hus var utrustad. Han hade järngaller över alla fönster och innanför dörren hade han en gallerdörr med kraftigt hänglås, Han hade också en hund som hela tiden var i trädgården och runt huset, den fick aldrig gå in.
Våra dörrar är inte mycket att hurra för och sedan har vi fyra skjutdörrar helt i glas som vetter mot poolen. Dessa dörrar går i ett spår, man behöver bara lyfta lite i underkanten så kan man häkta av dem även om de är låsta. Dessa dörrar är väldigt pampiga, men en fullständig katastof säkerhetsmässigt. Jag har vetat om det, men trott att de höga murarna var ett gott skydd. Nu tänker jag annorlunda.

Vi måste åka till polisstationen för att göra anmälan och redovisa vad som blivit stulet. Vi fick skriva en utförlig lista på engelska som vi fick lämna in på polisstationen. En kvinna satt med listan och översatte den till thailändska och skrev in allt i en bok. sedan fick vi en kopia. Sedan sa hon att om  vi behövde samma papper skrivet på engelska för att redovisa till försäkringsbolaget så kunde man hjälpa till med det mot en översättningsavgift. Nu skulle denna lista skrivet på thailändska översättas till engelska och det kostade 500 Bath och kunde hämtas dagen efter.
När vi tittat igenom våra saker lite bättre såg vi att vi saknade ytterligare ett par saker. Idag när vi hämtade den engelska översättningen bad vi henne att lägga till det på papperet. Nej, det gick inte, utan det skulle skrivas en komplett ny anmälaningslista som måste  översättas till thailänska och så naturligtvis betala igen för översättningen tillbaks till engelska, 500 Bath, och vi får hämta det nya papperet imorgon.
Vårt papper var ju på engelska från början, så enkelt det hade varit att bara sätta en stämpel på det.